Sjukstuga

Man slås över hur mkt 8 kg är att gå o bära på mer eller mindre 24 h i sträck. Det kanske man borde klara men jag har faktiskt rätt ont i kroppen nu. Hade jag inte haft ont i armen pga sprutan jag tog igår hade det nog varit lättare.

Stella har fått någon elak virusinfektion och är verkligen sjuk. Hon vill inget alls, inte amma, inte dricka vatten eller ersättning eller äta gröt och inte sova själv, bara ligga i min famn. Het som en liten kamin. När hon väl somnat i min famn vågar jag knappt röra mig, blev sittandes i soffan 1 h framför tv 24direkt, något möte från Sverigedemokraterna var på tv, tog ett tag och lista ut vad jag "kollade på". De behandlande en motion som gällde att någon ville införa dödsstraff. 3 för och något 123 mot. Hm.. ska man skratta eller gråta? Jag förundrades över att många såg så sympatiska och trevliga ut, som vem som helst... huvaligen! Säger inget mer så är inget sagt. Till saken hör att när hon väl somnat får man liksom inte röra sig ur fläcken (vilket behövdes för att fjärrkontrollen låg en bit bort) för då vaknar hon och gråter igen, min lilla skrutta som annars är så go, pigg o glad!

I alla fall, Stella fick plötsligt hög feber igår kväll, ca 40 grader, och skrek hysteriskt av smärta och hade verkligen panik i blicken, för att sedan tuppa av i min famn allt mellan 5-20 min. Detta trots smärtlindring. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen. De är verkligen fantastiska. Man kan ju tro att de inte har koll på allt men hon jag pratade med var otroligt uppdaterad på Hirschsprungs sjukdom, och mycket sympatisk och förstående. Jag sa att det sista jag ville var att åka till sjukhuset nu men ville ha lite råd om hur jag ska tänka ang Stella över natten. Signaler och så. Hon befinner ju sig i en helt annan situation än "andra barn" eftersom hon kan få en livshotande tarminflammation som man inte får vänta med att söka vård.

Denna kvinna kontaktade i sin tur drottning Silvias Barnsjukhus för rådgivning ang Stella. Tänk att det kan funka så smidigt?! Jag blir så glad.

Givetvis fick vi ordination att åka in och visa upp henne. Skit oxå. Kl var 23.00 när jag kom iväg och Stella var helt tokig resan dit.. skrek som en stucken gris. Väl där var det som att trycka på en knapp och jag fick ett "annat barn". Hon piggnade till, slutade skrika och jollrade tom till sköterskan. Suck! Detta beteende borde ju finnas i Svenska Akademins Ordlista, för inte är det första gången mitt barn blir "till synes plötsligt bra" så fort man slår av motorn framför sjukhuset?! Eller vad säger ni alla mina bästisar? Känner ni igen detta?

Hur som helst, det gick hyfsat smidigt på Östra, fick träffa en bra läkare och de tog prover och kollade igenom henne. Virus sa det. Ingen fara för mage o tarm än så länge. Precis vad jag trodde. Var hemma runt 2 tiden i natt och 04 var hon helt tokig igen och fick bära o vyssa.

Biverkning från sprutan har jag fått. Känns som huvudet ska gå i tusen bitar, var ännu värre i morse. Kunde knappt ta ett steg. Hur skulle jag få Leia till dags? Tias var på jobbet sedan 3 h tillbaka. Tur att man har snälla grannar, tack Magnus!

Nåväl, dagen är avklarad och nu återstår bara att övervinna nattens alla trix för att inte låta mig sova. Jag ber till gud att Stella sover några h. Och att hon vill amma eller dricka vatten. Har konstigt nog glömt av hur jobbigt det är med sjuka barn. Kanske är det naturens sätt att överleva? Förtränga det jobbiga och komma ihåg de bra stunderna? Så måste det vara.

Stella idag i soffan när febernedsättande verkar.

Kram på er

Ps Tack för kommentarerna ang Stellas sjukdomsförlopp, jag tänkte skriva om tiden på sjukhuset med om ett tag. Ds