måndag 31 maj 2010

Lägerskola

En helg fylld av skratt. Glädje. Vila. Mat. Lekar. Sällskap. Tacksamhet. Och eftertanke. Våningssängar och storkök. Lek på ängen och samling med teman. Bus på kvällen och massor av gott sällskap. Precis som när man var liten. Fast mycket mer.

Jag är så glad att vi fick en sådan mysig och fin lägerhelg. En tjej som börjar gråta när det är dags och åka hem betyder mycket gott betyg för lägerskolan. Och jag kan bara hålla med. Fantastiskt fint ordnat av er alla! Tusen tack!


Bästa resesällskapet

Klättrat alldeles själv ända upp- och lägergården i bakgrunden


Rickard, Leia och Norah

Minsta lägertjejen och utomhuslekar

Pyssel och skapande

Liten tjej på samlingen


Det bästa mor har sätter hon på bordet!


Lek och bus

Nöjd baby

Mor och dotter

Puss och Kram

fredag 28 maj 2010

Bloggkärleksveckan nr 3

Bloggkärlek nummer tre tillägnar jag Sandra. Sandra, din blogg är alldels lagom, men ändå så mycket. Mycket av vackra foton. Mycket av kärlek. Och mycket om livet. Men ändå väljer du dina ord. Och skriver lagom mycket. Och det gillar jag. Du är värdefull för mig!

Puss och Kram

torsdag 27 maj 2010

Bloggkärlek nr 2

Så till Bloggkärleksveckan igen. Blogg nummer två som ligger mig så varmt så varmt om hjärtat är Dr Kristina. Du skriver om livets resa. Din resa. En fantastisk resa. Så naket och ärligt. Så innerligt och vackert. Och precis som det är. För dig.

Puss Och Kram

onsdag 26 maj 2010

Besök

Klockan är tio i tio och det är ljust ute. Fortfarande. Hur gick det till?

Jag går längs gatan och ser att äppelträden blommar. Det luktar nyklippt gräs. Barnen springer i sommarklänningar.

Jag ser men kan inte riktigt förstå. Är det sommar? Igen? Var är jag egentligen?

Sista tiden känns som ett enda stort töcken. En tid som är en oklarhet. En tid som fylls av att genomleva dagar, timmar och minuter av värk. Av oro. Och av besök.

Besök hos läkaren. Besök hos sjukgymnasten. Och besök hos rehab. Besök på apoteket. Besök i stan. Besök på dagis. Besök på lekplatsen. Besök i hemma i huset.

Ja det känns som att jag är på tillfällig vistelse. I ett annat land. Och snart kommer jag att förvisas från detta land. Men jag vet inte när. Eller hur. Helst vill jag fly idag. Men det går inte. Det går inga plan idag. Och jag har ju visum två veckor till. Men hotellet är inte betalt. Jag måste hela tiden se till att få fram pengar.

Eller kan jag använda något annat som betalningsmedel?

Hallå. Jag hör inte hemma i detta land. Jag är faktiskt svensk och borde få åka hem till Sverige nu. Jag vill vara där äppelträden blommar. Jag vill sitta på klippan längs havet. Jag vill känna doften av svensk sommar. På riktigt! Jag vill se nakna såriga barnaknän. Jag vill bränna hamburgerkött på grillen. Och jag vill titta på allsång på Skansen. Och sjunga med.

Släpp mig fri. Snälla. Jag ber dig. Det är min tur nu. Låt mig vara. Jag har sett detta land nu. Jag kan denna karta innan och utan. Behöver inga mer stopp. Inte här.

Jag längtar hem. Och jag känner mig klar med mitt besök.

Låt mig gå.

Puss och Kram

tisdag 25 maj 2010

Bloggkärleksvecka

Jag är idag lite extra varm i hjärtat. Jag har nämligen, till skillnad från igår, inte alls haft en skitdag idag. Nej långt ifrån det. Dagen har alltså vart bra och det ur många synvinklar. Men framför allt ur kärlekssynvinkel. Jag har nämligen idag fått en extra dos av kärlek. Från ingen mindre än Towe, mamma till krigar-Tekla! Tack sötaste du! Inte nog med all värme jag känner, även min besöksstatistik skenade i höjden.

Och detta är en alldeles utomordentlig bra idé. Att hänga på alltså! Så det gör jag. Och gör så du med. Upphovsmannen till denna kärleksgest är mannen bakom bloggen Den Nakna Sanningen och han skriver sonika "Idén är enkel, vi ska sprida lite kärlek med våra bloggar och vi ska göra det genom att blogga om någon vi gillar."

Sagt och gjort. Jag öser ut lite kärlek. Och du som får ta del av den är Ellinor med bloggen My cup of tea. Helt enkelt för att jag av hela mitt hjärta gillar din blogg. Och läser den varje dag. Jag vill se dina vackra fotografier och läsa dina texter. Du förmedlar inte ord i överflöd utan väljer dem väl. Jag gillar även ditt sinne för detaljer för det vackra och det fulländande i livet. En blogg med kärlek med andra ord.


Puss o Kram till er där ute och i synnerhet alla mina nya läsare

måndag 24 maj 2010

Varannan dag

Ibland när jag läser min blogg själv, bakåt alltså, får jag en känsla av varannan-dag-inlägg. Ja hur menar jag då? Jo att varannan dag är livet fullkomligt, sprudlande och alldeles underbart. Och varannan dag så befinner jag mig på den mörkaste plats på jorden. Eller nåt.

Är det så? Är det så jag skriver? Eller är det så jag är?

Jag kan inte svara på det. Själv. Det ligger nog delvis i läsarens betraktelse att avgöra. Hur jag är alltså. Och vilka känslor jag förmedlar. Jag kan skriva något. Som är på ett visst sätt. För mig. Men det kanske uppfattas på ett annat sätt. För dig.

Och det får mig osökt att tänka på ordets egentliga makt. Eller textens kanske det ska stå. Makt till både uppfattningar och missuppfattningar. Som ett exempel är jag synnerligen osäker på om ironi är något man bör ägna sig åt på en blogg. Jag menar, jag har ibland svårt att uppfatta ironi i verkligheten. Alltså när någon är ironisk rakt framför mig. Fast kanske har det mer med avsaknad av humor och göra? Ja så är det nog.

Hur som helst. Idag är det en skitdag. Ja en riktig skitdag. Helt utan humor. Om man får se det ur whiplashskadesynvinkel. (oj vilket långt ord, men särskrivningar är typ något av det mest irriterande jag vet- att läsa- så jag försöker att heller inte bidra till det på min blogg...) Jag har förbannat ont i nacken. Och huvudet. Och axlarna. Och ryggen. Och mår illa. Och är yr. Och är kallsvettig. Och är irriterad. Och det strålar dessutom ut i armarna. Ja inte irritationen kanske men värken.

Och hur ska man förhålla sig till det? Hur gör man? Ska jag blunda och räkna till 10? Eller 100? Eller 100 000?

Och när ska det gå över? Och vad ska jag göra tills dess? Vad ska jag inte göra? Och varför ska jag behöva ha så förbannat ont? Varför?

Kan någon svara på det???

I morgon blir det ett nytt inlägg. En nytt inlägg utan särskrivningar. Ur en annan synvinkel. Om det ljuva livet.

puss och kram

lördag 22 maj 2010

Sommar

Idag är det sommar. Ja det är faktiskt det. Fram emot kvällskvisten tar vi cyklarna ner till havet för en picknick. Nygräddade pannkakor med jordgubbssylt. Nakna fötter som får känna havet för första gången i år. Sand i munnen. Och en och annan fiskmås.

Det är livet det. Det är sommar det. Det är familjen sweetie det.






fredag 21 maj 2010

Löneförhandling?

Dags för löneförhandling?

Är du en av de som tycker att ordet löneförhandling borde bytas ut till löneförmedling. Det vill säga att du känner en vanmakt inför din lönerevision. Att varken argument eller prestation har någon påvkeran på han som bestämmer. Och vem är han? Ja inte brukar han vara han som du pratar med, eller?

Jag har själv suttit i den situationen. En gång. En gång spelade det ingen roll vad man gjorde. Man räknades inte in ändå. Och alltid var det något bra argument till varför. Läs här så ser du några av de argument. Denna blogg är en mycket bra blogg för övrigt. En läsvärd blogg som jag tycker att ni ska lägga till på era favoriter!

Denna en gång är inte nu i alla fall. Denna en gång var dock mer än en gång. Och jag förundras över hur företag och så kallade ledare verkligen själva går på lögnen. Lögnen om att det är bättre att sätta "så liten löneökning som möjligt". För att de vinner på det. Företaget alltså.

Glöm det. Aldrig i längden. I längden är det en objektiv, saklig och individanpassad lönediskussion där båda parterna för sin talan och faktiskt kan påverka utfallet. Som är det vinnande konceptet alltså. Det har jag gång på gång fått överbevisat.

Och sedan står de där, de så kallade ledarna, med skägget i brevlådan och undrar vart arbetskraften tog vägen? Undrar varför de kompetenta medarbetarna väljer att lämna. Komik på hög nivå.

Lösningen ter sig så enkel. För mig. Men ändå så svår. För dem!

Så alla dessa klyschor, dessa olika maktverktyg för att slippa ge oss (ofta duktiga kvinnor) den lön vi faktiskt förtjänar. Ja snälla, skippa dem, vi har redan hört dem.

  1. För det första är det inte lågkonjunktur idag, det var år 2008- år 2009 års motivering. Så kom på något annat.
  2. För det andra kan man inte påstå att någon gått in för högt, när man går in på en lön är det en ömsesidig förhandling som ägt rum (man skriver som båda parter på ett kontrakt). Är det kontraktet ogiltigt i så fall? Nej det var just det. (således faller det argumentet av sig själv såvida inte kontraktet ska skrivas om).
  3. För det tredje, varje kvinna (och man) ska följa sin normala löneutveckling även om man vart föräldraledig. Det står numera inskrivet i Sveriges lag.
  4. För det fjärde, om du inte har mandat att sitta här och förhandla med mig, men varför inte ta och skicka din chef som du påstår besitta den mandaten Och som en spinn-off fråga, Hur känns det för DIG att vara chef med ansvar utan befogenheter? Är inte det att "sälja sin själ" till företaget, är inte det emot alla teoretisk regler att som anställd/människa och individ ta på sig en sådan roll??
  5. Och sist men inte minst. För det femte, en bonus är väldigt sällan pensionsgrundande. Och ger helt fel signaler. Bara ett kryphål för företaget för att komma billigare undan. Har man presterat bra och förtjänar en bonus förtjänar man det i form av en månadsvis ökning. På sin lön. Det är det man verkligen ska kräva!

Lycka till GIRLS!!

Stå på er!

Men som sagt, denna gång, var en gång och är inte nu. För mig.


Hur är det för dig???

Puss och kram

tisdag 18 maj 2010

Min dag

Samtal med rehab-team. Nygrillade halvbrända hamburgare. Hämtning av nyfixad bil hos verkstaden. Snabb bikini-shopping inför sommaren. Rundvisning i hus hos ny härlig bekantskap. Sommarvärme ute. Smutsiga barn i sandlådan. Kaffe ute i solen. Små nya ljuvliga skor, till de vackraste fötterna jag skådat, dyra som få, redan helt utslitna. Lavemang till Stella. Bad och dusch för barnen. Bajskaos i duschen. Värk som inte ger med sig. Avslappning i sängen. Skrik från skötbordet. Obligatoriska övningar för nacken. Tre nya kommentarer på bloggen. Telefonsamtal med mor och far. Några piller ur burken. Och en ljuv godnattpuss.

Puss Och Kram

måndag 17 maj 2010

Personlig tränare och filmjölksbullar

Fördelen med att ha två mörka lakan upphängda framför sovrumsfönsterna är att det faktiskt blir mörkt. Och mörker ger bättre sömn. Stella vaknar således ej av soluppgången vid sexsnåret. Nackdelen är jag inte vaknar alls. Nej så är det faktiskt. Ställer jag inte min väckarklocka så sover jag vidare. Även så idag. Men idag ringde den förhållandevis tidigt. Klockan alltså. Redan vid nio. Och trots att jag som vanligt legat oförskämt länge i sängen kändes det som att kroppen vägde bly och jag fick släpa mig ur sängen. Ont som tusan. När ska det vända?

Dagens schema bestod av besök hos min personliga tränare. De ni. Det är det inte alla som har. Åtminstone inte en som numera är gratis. Och bokar in dig minst två gånger per vecka. Och så hon kör med mig. Stenhårt. Förutom min numera obligatoriska femminutersträning på crosstrainern så fick jag en ny stretchövning för nacken. Och så avslutade sjukgymnasten det hela med att som vanligt dra i huvudet. Och sträcka ut mina nerver. Aj aj aj och åter AJ!

Idag känns det faktiskt inget bra alls i nacken, ryggen eller huvudet. Jag mår illa. Har otroligt ont. Kallsvettas. Och är snurrig och yr. Trots detta blev det efter ännu mer skönhetssömn (not) under dagen, några härligt saftiga frallor gjorda av filmjölk. Och av Leia.


Filmjölksbullar


I morgon är en ny dag. Är den bättre tro?

Puss o Kram

söndag 16 maj 2010

Kontraster

Kontraster. Det har jag funderat på. Länge. Och noga.

Förra inlägget berörde just kontraster. Det vill säga motsatser. Och jag funderar vidare lite här.

Om förra inlägget handlade mest om det ljuvliga. Det vackra och förtjusande i livet. Som får en att bubbla över av kärlek och lycka. Inombords.

Så är detta inlägget ämnat att uppvisa den andra sidan. För idag är det ingen bra dag. Inte för mig. Inte alls.

Och det är inte så att något extra har hänt. Det är inte så att något runt omkring mig har förändrats som gör mig ledsen.

Utan det bara är. Den andra sidan. Kontrasten till ljuvligt. Det hemska. Det ohyggliga. Det jobbiga.

Det är det som är idag. Och den dagen är kontrasten till dagen man vill bevara. Kontrasten till timmarna man vill minnas. Och kontrasterna till sekunder av njutning.

Jag tror ni förstår. Så jag fortsätter en annan dag. En annan dag då det inte handlar om kontraster. Då livet inte är svart eller vitt. Kanske lite mer grått. Eller varför inte rosa? Eller gult?



jag?

Puss o Kram

fredag 14 maj 2010

Dagar, timmar och minuter

Det finns dagar som man önskade aldrig fanns. Timmar man helst hade tagit bort. Minuter man önskade att man kunde radera. Sekunder man aldrig borde få uppleva. I sitt liv.

Jag hade valt några minuter runt kl fyra på eftermiddagen den elfte mars 2010. Då hade jag inte suttit här nu. Och funderat över vilken värktablett jag precis ska ta. Och gruva mig över att det är mer åtta veckor nu med starka tabletter.

Men så finns det dagar man bara vill att tiden ska stanna. Timmar och minuter man avnjuter varenda sekund. Sekunder av upplevelser som stannar som lyckobilder på näthinnan. Som förgyller ditt liv även den mörkaste timmen. Den timmen du aldrig ville uppleva.

Idag hade jag en sådan dag. Idag fanns det sådana timmar. Idag var mina minuter fyllda av lycka. Av kärlek. Och av vårsol. Idag var sekunderna på min sida.


Ett litet liv...

...nyfiken, tapper och alldeles underbar...


...som förgyller denna jord...


...med kärlek och med skratt...


...timmar av lycka, minuter av mat och sekunder av livet...

Puss och Kram

onsdag 12 maj 2010

Badtajm

En nackdel med att ha ett orenoverat badrum från sjuttiotalet är att man inte nyttjar det. Därmed försvann vårt badkar. Men inte barnens chans att få bada ihop. Nej för det går att klämma ihop sig i en baby-badbalja. Och eftersom barnens farfar var så snäll och byggde en väldigt stor dusch till oss, i vårt badrum a la 2007-talet, får vi inte bara plats med badbaljan utan även en pall för en vaktande och tvättande förälder att sitta på.

Leia och Stella är lika glada båda två för att få duscha och bada ihop. Stella viftar otåligt med armarna och pekar mot duschen och skriker lite. Jag säger till henne att du ska bajsa först. Då kryper hon till sin potta och tar tag i den. Jag och T klär av henne, ger henne lavemang och sedan får hon sitta cirka femton minuter på pottan. Det är en konst att få henne och sitta still där. I femton minuter. Men det går. Om man får leka med tarmsonder och diverse andra olika sjukvårdsattiraljer.

Så var det äntligen dags för badstunden:
Jag: Leia, är du kissnödig? Du får inte kissa i vattnet!
Leia: Nej mamma jag kissade innan.
Jag: Och Stella du får inte heller kissa i vattnet.
Leia: Nej Stella, och inte bajsa heller. För då kan jag inte bada där i.

En nackdel med att ge lavemang samtidigt som tar fram badbaljan är att Stella blir otroligt otålig. Vi förmår henne inte sitta kvar och tömma sin tarm under tillräckligt lång tid. Men det löser sig senare ändå. Blir lite kladdigare bara. Och mer jobb för mamma och pappa. Minst sagt. Men man lär sig. Denna gången gick det dock bra!

Mitt under badet:
"Jag är bajsnödig" säger Leia.
"Men gå upp och bajsa då" säger jag.
"Nej jag är inte bajsnödig, jag bara skojade" säger Leia. Mmmm visst tänker jag.

Leia och Stella badar klart. När de är rena och klara säger jag till T "Så nu är det bara läggning kvar då?" "Ja fast det var ju det där med bajsnödig med", säger han. "Jag är inte bajsnödig, jag bar skojade" försäkrar Leia. Som allt som oftast kliver upp vid femsnåret för att baja och sedan vrålar över hela övervåningen att hon är klar och har kissat och bajsat. Varvid hela familjen väcks- lite i onödan då tycker vi som gärna hade sett att hon har andra tider för att sköta sin mage.

"Leia", säger jag med en bestämd men lugn röst. "Vet du vad?"
"Nej" säger Leia.
"Om du är bajsnödig måste du bajsa. När du känner det är det magen som säger det till dig. Och då ska man lyssna på magen. Det är alltså magen som bestämmer när man ska bajsa"
"Nej det är Leia som bestämmer när man ska bajsa" säger Leia bestämt.
"Nej Leia kan bestämma vilken godnattsaga vi ska läsa men inte när man ska bajsa, det är faktiskt magen som bestämmer det"
Leia funderar. Står tyst en stund och säger sedan
"Och mamma bestämmer om man får gå ut".


Puss och Kram

tisdag 11 maj 2010

Våran dag


En helt vanligt dag ute i solen...

...en helt vanlig position...

... min lilla mask som lärt sig gå men ändå föredrar att kräla och krypa och hasa...

... för det går ju snabbare...och jag vill ju det...

...och vem bryr sig om att man blir smutsig?...

...första mötet med bobby caren, mkt uppskattat...

...och jag förstod precis vad som gällde...

...min nya väska...

...och min nya väska...

Dagens perfekta avslut, en HEL middag med fyra köttbullar och massa makaroner...
Men,
...finns det något där?...

Puss o Kram

måndag 10 maj 2010

Träning och shopping

Träningen hos min sjukgymnast gick bra idag. Jag fick för första gången röra på mig inne i gymmet. Några minuter på crosstrainern och sedan två olika stationer till, för att stärka nacke/axlar/rygg. Sammanlagt alltså cirka 10 minuters träning med mycket vila emellan. Och sedan var jag svimfärdig. Och illamående. Och kallsvettig. Men det gäller att utmana sig själv. Och man måste våga ta klivet. Börja någon stans. Jag är nöjd med mig själv!

(måste dock som parentes inflika med att det känns märkligt att vara mer nöjd med sig själv efter denna lilla insats, när jag förr knappt brukade vara nöjd efter ett puls-spinning pass på friskis och svettis, 75 minuter långt, trots att jag mer eller mindre brukade ramla av cykel- vad säger det om mig? Och vad har jag alltså lärt mig av detta? Jo, nästa gång jag kan vara med på ett 75 minuters långt spinningpass puls på friskis och svettis kommer jag definitivt vara nöjd över mig själv, och dessutom överlycklig!)

Efter det drog hon lite i huvudet igen. Och töjde och sådär. I morgon är det akupunktur. Och dagen efter det samma upplägg som idag.

Efter besöket hos sjukgymnasten hade jag tio minuter på mig tills bilen gick ut. Hade lagt på 38 kr idag. Ja det är dyrt att träna hos sjukgymnasten. Om man räknar in parkering och bensinkostnader. Att åka kollektivt är helt uteslutet för jag hade svimmat på vägen. Kan ej stå och vänta på bussen. Kan ej gå till busshållsplasten. Än mindre sitta 40 minuter på en skakig buss. Hur som helst. Tio minuter är ändå tio minuter. I affären strax intill min parkering handlade jag fyra fina saker. Stella behövde nya tofflor, en mössa och en väska. Och Leia behövde en ny väska. Hennes gamla gick (äntligen!) sönder i helgen. Så nu fick jag till sist en legitim orsak att köpa dessa fina väskor jag trånat efter i cirka tre år. Den lila färgen är dock ny för i år. Den fick bli Stellas.

Eftermiddagen spenderades i sängen. Först avslappning i cirka trettio minuter som slutade med (som vanligt!) att jag somnar. Och vaknar cirka en och en halv timme senare. Men det får jag inte alls dåligt samvete över. Det tillhör rehabiliteringen. Jag har ett ökat sömnbehov och kroppen måste få vila. Två timmars avslappning med sömn gjorde susen. Jag orkade även med kvällen.


Stellionis nya väska.


Leias nya väska.


Stellionis nya tofflor från bobux

puss och kram

söndag 9 maj 2010

Att lyssna och prata

Helgen har enligt sedvanligt schema först spenderats i stallet. I lördags var det Åsnis som fick bära Leia på ryggen. Åsnis är mycket riktigt en åsna. Och därmed väldigt envis. Inte alltid så villig att göra det som skas. Men vad gör väl det? Leia älskar åsnan. Och hon får vara nära djuren. Lite egentid med mamma.

Efter ridningen ramlade vi helt spontant in på en second hand som låg rätt nära stallet. Det var trevligt. Hittade dock mer saker än vad jag hade kontanter med mig. Hade 40 kr i plånboken. Leia fick välja. Hon fick en hatt, en klänning med tillhörande jacka. Klänningen var söt. Och jackan. Men kanske inte ihop.

I förmiddags var det tema Noas ark på söndagsskolan. Och bibelutlämning för femåringar och äldre barn i församlingen. Samt barndop. Så kyrkan var mer än välbesökt. Trevligt. Och lite rörigt. Lite så att jag fick de där jobbiga känslorna jag beskrev här om dagen. Och smärtan blev mer påtaglig. Jag är alltså fortfarande lite väl lättpåverkad just nu. Men genom att fokusera medvetet på något litet här och nu, som exempelvis att lyssna till mannens stämma som satt jämte mig och sjöng med en fanatisk röst, fick mig lugn och fridfull.

Hans stämma påminde om min farfars. Som alltid klämde i så där extra högtidligt när det gällde psalmer i kyrkan. Idag var det i och med barndop extra vackra psalmer. De som berör lite extra. Genom mannan sittandes jämte mig och genom att lyssna till hans stämma var det nästan så att jag kände farfars närvaro i kyrkan. Prästen predikande om arken. Och om möten. Och om regnbågar. Dess märkliga kraft. Mannen jämte mig berättade att han nyligen sett en regnbåge. Och hur ljuvligt det var. Jag kunde riktigt se det framför mig. Regnbågen och farfar.

Jag saknar min farfar!

Vi, jag och familjen, hade lite planer för eftermiddagen. Jag skulle bara ta en kort avslappning innan dess. Förmiddagen toppad av en pannkakslunch tillagad av mig gjorde att sängen och avslappningen var ett måste. Dock somnade jag. Som vanligt. Och väcktes av sambo på sena eftermiddagen. Då var det för sent för våra planer. Men Leia hade en lekkompis hemma. Så hon hade roligt ändå.

Man får ta dagen som den kommer. Jag börjar vänja mig. Och acceptera.

I morgon är en ny vecka. En ny vecka med rehabilitering. Det går i rätt riktning. Långsamt. Men jag får än en gång skriva att i detta läge är det bästa att flyta med. Och bara vara. Acceptera. Och lyssna på mig själv. På min kropp. Och på de människor som kan hjälpa mig.

Och mina barn. Och min sambo. Det får man aldrig glömma. Att Lyssna. Ett tänkvärt ordspråk att ta till sig. I alla fall för mig.

"Naturen har gett människan en tunga, men två öron, för att vi ska höra dubbelt så mycket som vi säger".

Fast ibland behöver vissa saker sägas. Ibland behöver man få ur sig saker. Och ting. Vissa dagar kan man inte bara lyssna. Man måste prata också. Vissa dagar kanske man måste prata mer än att lyssna. I vissa situationer eller möten med människor krävs det till och med att man står på sig- och pratar. Och inte bara lyssnar.

Men då kan man lyssna lite extra noga nästa dag. I en annan situation. Vid ett annat möte. På en annan människa.


Söta Alizia som leder Leia som rider på Åsnis.

Vårt första second hand besök i Göteborg.
Denna hatten vill jag ha mamma.

Ovan: Leia och kompisen Anna leker "kanin och sommartjej".
Resultatet av shoppingen: Sommarklänning med jacka samt hatt. 40 kr
(kanske inte helt exemplariskt ihop i annat än utklädningssyfte)

Trött cool tjej fikar kvällfika.


Puss och Kram

fredag 7 maj 2010

Kvällssaga

Kvällssagan är Tomtebobarnen av Elsa Beskow.


Det är kväll. Jag sitter som vanligt på puffen i Leias rum. Hon sitter i sin säng. Med nattlinnet på och lila lampan tänd. Trött. Men i vanlig ordning saga innan läggning. Och det är mysigt. För oss båda. Ikväll är det alltså Elsa Beskow som gäller. Lånad från bibblan.

Jag: " Tomtebobarnen av Elsa Beskow"
Leia: "Mamma, jag förstår inte"
Jag: "Nej he" säger jag och tänker, wow vad bra att hon säger till. Ifrågasätter. Min tjej.
"Vad är det du inte förstår" fortsätter jag.
"Tomtebobarnen esa boven..." trevar Leia fram.
Jag: "Sagan heter Tomtebobarnen, och författaren heter Elsa Beskow".
Leia: "Ja ha".
Jag: " Vet du vad en författare är?"
Leia: "Nej"
"Det är hon som har skrivit boken, hon", säger jag och pekar på hennes namn.
Leia: "Ja ha"
Så pratar vi lite om författare och om namnet på boken. Sedan säger jag: "Så vad var författare nu då?"
"Hon som har skrivit det" säger Leia och pekar på framsidan på boken, på namnet Elsa Beskow.

Barn gör det så enkelt. Det var ju det jag sa innan. Visst?
"Ja" säger jag, "fast hon har faktiskt skrivit hela sagan. Hela boken", säger jag och snabb-bläddrar i boken.
Leia tittar upp med stora ögon

"Orkade hon verkligen det?"


Barn är ljuvliga. Min treåring är ljuvlig. Vår konversation fortsatte under sagans gång. En utläggning om flugsvampar. Giftormar Och troll. Som bara fanns i sagans värld. Det gav en eftertanke till lilla fröken. Förklara att Elsa bara hittat på denna sagan. Att det i verkligheten inte finn några troll.

"Men i andra sagor då?" säger Leia. Finns det troll där"

"Ja kanske det", säger jag. "God natt älskling". Släcker hennes lampa, pussar och klappar på henne och går ut ur rummet.

Trevlig Helg på er!

Puss och Kram

torsdag 6 maj 2010

Längs promenadvägen...

Idag var första förmiddagen denna veckan som jag inte hade någon inplanerad behandling eller läkarbesök. Det låg på eftermiddagen istället. Alltså gjorde jag det som jag borde göra varje dag. Men sällan orkar med. Eller hinner. Eftersom precis all energi jag besitter går åt till dessa olika rehabiliteringsbehandlingar. Eller andra måsten som fyller min sjukskrivna vardag. Och då är det inte måsten i så som handla mat eller andra "vanliga vardagsbestyr". Nej det är måsten förknippade till min sjukskrivning/skada.

Sagt och gjort. Jag gick upp i tid. Det vill säga halv tio. Det är tidigt för mig. Just nu. Med ökat sömnbehov. Jag är extremt känslig för allt. Allt som rör vardagen och blir trött för minsta lilla. Så jag får dela upp vardagen i små episoder hela tiden. Till exempel går jag upp. Gör frukost. Vilar. Äter frukost. Vilar. Klär på mig. Vilar. Och sedan vilar jag lite till så att jag orkar gå ut på denna promenaden.

I annat fall blir jag illamående. Yr. Får kallsvettningar. Huvudvärken ökar. Och minnet sviker. Fast det händer ju ändå. Varje dag.

Visst låter det knäppt? Helsjukt när man skriver det så här rakt upp och ner. Men så är det.

Alltså kan vi konstatera att jag behöver lugn och ro. Och tid. Tid till vila, rehabilitering och återhämtning. Av kraft och energi.

Ett sätt att fylla på med energi är att vara ute i naturen. Det var jag idag automatiskt när jag stiger ut utanför dörren. Detta är min "vanliga runda". Som tar cirka 35 minuter men idag över en timme. Tog lite foton. Varsågod.

Och visst kan man tänka kring bilderna?

Gör ni det? Stannar upp och tänker?

Jag inbillar mig att det går lite i perioder för människor. Men jag hoppas att ni alla någon gång får egen tid för återkoppling och tankar kring ert liv. En tankeövning hade jag idag. Jag skriver nedan hur jag tänkte, men tar ej upp exempel. Jag applicerar mina tankebanor som "längs promenadvägen" fast det lika gärna kunde vara "längs livets resa".

Hoppas ni hänger med....


Det är vackert längs promenadvägen...ja längs vår resa genom livet med!


Och jag njuter för fullt...här hämtar jag andan...
blickar ut över havet och känner hur vinden tar tag i håret.


... Ibland dyker det upp nya vägar- som man aldrig förut följt...
Vart leder de? Vågar du testa?

Och ibland dyker det upp ett hinder på vägen...som från ingenstans. Bara ligger där mitt framför oss. Denna gången var det ett ganska stort hinder. Och påverkade min promenad längs vägen. Blev stående stilla. Tänker.
Lönlöst att försöka flytta. Hitta en väg förbi det istället.


Väl förbi, skymtar ljuset och det vackra.

Och långt där uppe skimrar det för fullt. Träden skymmer strålarna.
Kommer jag bara ut ur denna skogsdunge lyser solen även på mig!


Puss o Kram

tisdag 4 maj 2010

Min födelsedag

Idag är det ingen vanlig dag idag är det MIN födelsedag!

Och sicket uppvaknade. Sambo kommer in med.... telefonluren och säger att försäkringskassan är i luren. 43 minuter senare lägger vi på. Och jag minns knappt vad hon sa. Jag bör poängtera att jag sov djupt när jag påbörjade mitt samtal vilket jag givetvis förnekade men det gick nog inte att ta miste på. Dock vaknade jag rätt snabbt till eftersom jag kände hur fk-hunden glufsade mig i ryggen. Jag har tydligen varit sjuk så länge nu så nu är det handlingsplan ett och till och med två som gäller. Om inte tre.

Det är nämligen så att Mr Billdal som körde in i häcken på mig gjorde det tio veckor för tidigt. Hade jag hunnit jobba 12 veckor och inte 2 veckor hade jag fått nya "sjukdagar". Men nu har jag inga så kallade nya sjukdagar. Trots att förra sjukdomen för det första var för 11 månader sedan och för det andra bland annat bestod av akut gallsten, inlagd på kirurgen och kk i många turer, bröstböld och två operationer. Som är helt åtgärdade nu.

Nej nu ska min whiplashskada få lida för det. Nu ska jag ut och prövas mot hela arbetsmarknaden. Mycket snart i alla fall. Tre veckor fick jag på mig.

Ok tre veckor. Förvisso fick jag ett otroligt bra möte igår som ni läst, men räcker det med tre veckor?

Ja den som lever får se.... Och jag slutar aldrig att förvånas. Över hur mycket system med mera kan påverka en människa och faktiskt förstöra en hel födelsedag.

För trots mysigt firande av lite släkt och sambos mamma (tack snälla du för att du kom förbi!!) i kväll så präglades dagen mest av förvirring, förtvivlan, ilska och oro.

Inga känslor man vill förknippa sin födelsedag med, eller hur?


Inväntar leverans på denna klocka som jag ska få i present av sambo och svärfar- o mor!


Presenter från mamma, syster, sambos syster Martina och farmor. Linneduken har farmors mor gjort från grunden. Vaserna är även dem en släktklenod. Och det var just det jag önskade mig, "ngt gammalt från ditt skåp med en historia bakom sig".


Syster och farmor som kom och firade mig idag.

puss och kram

måndag 3 maj 2010

Ett möte

Jag har från olika håll fått tips på den så kallade bästa sjukgymnasten i Göteborg. Problemet var bara att det inte gick att få någon tid. Men så hade jag tur. Min naprapat som är världens snällaste och verkligen lotsat mig lite i rehabiliteringsdjungeln fick en tid åt mig. Och idag var det äntligen dags.

Och vilken sjukgymnast. Jag har ju gått hos två olika innan. Varvid jag föredragit den ena framför den andra. Mest för att hon haft fler olika lösningar på smärtlindring. Hon har bland annat gett mig akupunktur två gånger. Varvid den första gången var kanon och den andra gången inget vidare. Ur smärtlindringssynpunkt alltså. Sjukgymnast nummer ett är omtänksam och gullig men det händer inte så mycket. Lite värmebehandling vilket inte är ett långsiktigt tänkande. Enligt mig. Mötena har inte gett mig det jag hoppats på. En trygghet.

Jag vill ha en plan. Från en som kan whiplashskador. Jag vill ha ett utlåtande. Hur går det för mig? Hur mår jag?

Och precis där möttes vi idag. Fantastiskt. Att få ta del av en av de bästa. En som kan sitt yrke. Och mer därtill.

Har aldrig upplevt något liknande. Hon "böjde och drog i mig lite", vilket innebär olika undersökningar genom att hon böjer armar/nacke osv och får på så vis reda på vilka nerver som är skadade och vilka som mår bra. Och jag låg och kved av och till. Och hon visste exakt vad hon höll på med. Böjde lite till. Drog lite till i armen. Böjde huvudet. Jag skulle sitta upp. Stå upp. Ligga på rygg. På mage. Och så antecknade hon däremellan.

Sedan efter en sorts behandling på cirka 10 minuter, drog hon och böjde igen och vips kändes det inte lika ont alls längre.

Men?

Är hon en trollgumma?

Ja visst sker det mirakel. Och inte tror jag detta är mirakel. Utan bara att möte. Jag och en sjukgymnast. Som är bäst på sitt yrke. Jag som patient. Uppgiven. Ledsen. Och i ständig värk.

Och efter mötet känner jag att hela jag förändrades. Nu tror jag på det igen. Att jag kan bli bra. Inom en hyfsad framtid.

Det var i alla fall vad jag kunde "Utläsa" mellan raderna. Även fast hon inte lovade underverk på två veckor.

Dock har hon redan bokat in mig tio gånger till.

Tack för mötet, sa jag och log väldigt tacksamt när 45 minuter hade gått.

I morgon är en ny dag. Och ett nytt år- för mig. 33 närmare bestämt.

Och vad väntar då?

puss och kram

bjuder på dagens Stella- Leia har jag knappt träffat idag


Stellioni

Som tycker att mamma tagit klart nu och blundar i protest!