Mitt ljuva liv

Hade tänkt skriva lite om dagen, vad vi gjort och tankar om den. Men kom av olika omständigheter av mig... totalt.

Istället började andra tankar snurra och de landande hur som helst i där de oftast landar när jag tänker lite större och djupare än vanligt- hur otroligt lycklig jag är över mina barn.

Barn är en gåva! Och de går inte att ta för givet. Det vet jag. Av flera olika anledningar. Och jag inte bara vet det- jag känner det. Innerst inne, väldigt väl. Nästan så det gör ont att tänka på det!

Det är egentligen otroligt banalt att ens försöka beskriva min kärlek till dem så här på min blogg. Försöka sätta ord på känslor. Som jag egentligen inte är bra på över huvud taget.

Det går nog inte förstå hur mycket ett barn betyder för en mamma eller pappa, i livet- om man inte får uppleva det. Hur sagolikt det är att se sina barn varje dag- leka eller utvecklas- eller bara vara.

Idag har jag och Stella verkligen lekt. Leken bestod i att jag gjorde en sak, och Stella härmade efter. Hon är verkligen socialt kompetent min lilla stjärna blott 8 månader gammal. Jag kan hennes olika trix hon har för sig, och gör jag dem först tittar hon på mig och gör det samma. Byter jag, byter hon. Genialt!

Och Leia, oj så roligt vi har haft idag när vi suttit och gjort julkort. Hon har fått välja vad hon ville bland alla mina pysselsaker. Behöver jag berätta att ögonen glittrade av lycka? Jag har minst 50 olika stämplar med julmotiv, över 500 olika papper, 10 mönstersaxar, 30 olika stämpeldynor, en uppsjö av olika stansar, olika pennor, glitterlim, klistermärken mm mm Ja hon var verkligen upprymd och satt fastklistrad på köksstolen 2.5 h. Öppnade inte ens sin chokladkalender. Och det är inte mycket som får henne o glömma av den!

Oftast är det det lilla i vardagen som skildrar det stora i livet. Att beskriva det lilla, lilla originellt och uttrycksfullt, det är svårt.

Två små ögonen som glittrar och en mun som ler mot mig, det är det lilla men ändå det största i mitt liv. Det viktigaste av allt.

Inget annat spelar någon roll. Inte någonsin.

Detta vackra, inlindat i en sfär av juletid här hemma- det bara måste vara mitt ljuva liv!

Ja det är mitt ljuva liv!

Puss o Kram