Det är en märkligt känsla när man vill röra sig men liksom inte kan. Jag sov inte men var inte heller vaken. Jag halvlåg i soffan och kom verkligen inte upp. Jag hörde Leia fråga något i bakgrunden men fick inte fram något svar.
Jag noterade att armen knappt gick att lyfta. Jag slöt ögonen och minns inget mer.
Några timmar senare, vaknar jag till. Efter några minuter kunde jag röra på mig igen.
Man kan bli nockad. Bokstavligt talat. Utan att ha fått någon smäll.
I morgon ska jag infinna mig på avd 330 innan läkarronden. Det blir en utmaning. Hoppas kroppen lyder. Att jag tar mig dit i tid.
Stella har haft dagspremis idag. Några timmar hemma. Några timmar av lek. Några timmar av sömn. Några timmar av konstant blöjbyte. Några timmar av trugande. Vatten. Saft. Jos.
Fröken tackar återigen nej.
Vi hörs,
om några timmar
puss o kram
3 kommentarer:
Usch då min vän, det här låter inge vidare!! Önskar att det fanns något vi kunde göra!!! Om Leia vill komma och leka någon dag är hon mer än välkommen,och hon får gärna sova kvar om ni vill få lite tid att andas.
Kramar till er alla!!! Milla
Men usch, det lät jätteobehagligt. Jag hoppas verkligen att du och Stella blir bättre snart.
Hej Caroline!
Hör bara av dig när blöjorna är slut så fixar vi mer..
Kraam Jenny
Skicka en kommentar