torsdag 29 april 2010

Tacksam

Nu bara måste jag få skriva det jag så länge längtat efter. Det jag dag efter dag har väntat på.

Stella äter. Och dricker. Självmant. Regelbundet. Och med god aptit. Om mat kommer på tal, kryper hon till sin barnstol, och försöker kliva i. Det betyder vilja. Det betyder frisk. Och det betyder glädje- för mig.

Men även att vardagen kanske så smått kan få lov att övergå till det normala- för oss?

Det är normalt med tarmsonder. Det är normalt med en uppsjö av olika salvor mot sårig rumpa. Och det är normalt med lavermang och mediciner. Det är till och med normalt med samtal till barnkirurgen. För konsultation.

Så länge vi förskonas från tarminflammation, magsjukevirus eller konstanta diaréer är jag tacksam.

Jag är även tacksam att min fina pappa körde mig 16 mil idag för att jag skulle få min behandling. Jag är även tacksam att min snälla mamma tog hand om Stella under tiden. Jag är även tacksam för att Leia inte har kräkts varken i natt eller idag.

Och jag kommer vara fantastiskt tacksam om jag får åka hem på lördag. Och om Stella klarar sig från de hemska bacillerna som härjat hemma. Jag kommer vara fantastiskt tacksam om vi i familjen får vara tillsammans. Och friska.

Åtminstone en vecka!

puss och kram

6 kommentarer:

Linda sa...

Vad glad jag blir att läsa detta!!! :)

Krickelin-Krickelin sa...

Håller tummarna för att ni ska bli friska och starka.

Sandra sa...

Så skönt att Stella vill äta och göra saker igen. Här hålls tummarna för att Leia är frisk idag och för hemfärd imorgon. Första maj, välkommen! :)
Hos mig har du en oträffad vän som följer dig och familjen varje dag, i egna tankar också.
Stor kram

Fina Matildas mamma sa...

Jag är också tacksam! Så väldigt tacksam att jag i vanliga fall har ett friskt barn där allt funkar som det ska. Där sjukhusbesök inte ingår som en del av vardagen eller något man behöver vänja sig vid. Matilda hade Adenovirus och Rotavirus. Hon har tappat runt ett kilo i vikt och vill fortfarande inte direkt äta men är mycket piggare. Tänk att man kan bli så lycklig av att se sitt barn vilja äta:-)Det är mycket man tar för givet när man har ett barn som är friskt... Hoppas ni får vara friska och slipper mer sjukhus och isolering. Kram!

tankarilosvikt sa...

Livet ändras ibland så drastiskt. Plötsligt är inget självklart längre. Barn ska inte bli sjuka, det är så orättvist av livet! Glad att ni ändå fick vård. Visst tänker man nånstans tacksamma tankar om att man bor i ett I-land, ändå? Skönt att ni kommit så här långt och får krama Stella mer och hennes syster får vara nära. Tack för att du skriver och berättar. :-)

Anonym sa...

Hej... Du vet ej vem jag är, men jag följer er kamp och VET verkligen vad ni går igenom. Att läsa din blogg är som att läsa mina dagboksanteckningar då vår son föddes,komplikationer, hopp, förtvivlan och ilska. Vi låg på avd 97 i Lund och senare isoleringen i Växjö när han fick maginfluensan. Har egentligen tänkt skriva ett mejl men har problem att konfigurera min outlook. vill du växla några rader finns jag på nickenettan@hotmail.com
Ni finns i mina tankar och jag håller mina tummar för er