Nu känns livet ännu surare! Ja är det möjligt, tänker ni? Alltså, jag har varit något negativ ett tag nu i min blogg. Och det är ju inte så konstigt! När mycket saker går emot en och framför allt när man går med konstant smärta blir livet inte rosaskimrande precis.
Nej, det blir nog knappt någon färg. Mest grått.
Stella fick hög feber idag. Och jag ville ju så förtvivlat gärna att det "bara var lite feber" så vi avvaktade. Och gav ipren. Och avvaktade. Men nej då. Hon blev inte bättre. Och den var 40 grader. Och den sjönk ej.
Jag ringde "vår" avdelning på Drottning Silvia och fick prata med samma sjuksköterska som jag pratade med i förrgår. Hon är bra. Hon rådde oss att åka in igen. Direkt. För nu har det tillstött andra komplikationer, dvs hög feber vilket kan tyda på att infektionen gått över till blodet. Det vill säga Blodförgiftning. Och det kan man dö av. Så åk in.
Men... jag är ju så dålig, tänker jag, säger jag, och vi var ju inne igår. Närmare 5 timmar. Och blodproverna var ju bra igår. Och så fortsätter jag. Vänta lite, säger Marie-Louise och ringer akutjouren nere på barnakuten. De sa dock lika dant. Åk in, kom nu. Nu har förutsättningarna ändrats och hon måste kollas upp.
Efter löverläggande med sambo bestämmer vi att han får åka in med Stella. Det är för tungt för mig att dra det lasset nu. Att lyfta, bära, trösta och vyssa. Och antagligen inte få någon sömn i natt. Det hade påverkat min nacke, mitt huvud, min onda rygg och mitt illamående allt för mycket.
Och självklart klarar sig Stella med sin pappa lika bra. Fast jag måste erkänna att det samtidigt känns lite konstigt. Att släppa taget. Ja ni vet. Eller så vet ni inte. Eftersom jag ammade, eftersom jag var föräldraledig förta året, ja därför så fick jag läggas in med henne när hon lades in under året som gått. Och det har blivit många nätter på sjukhuset. Och jag har alltid funnits där. Och hon har alltid varit hos mig.
Men nu är det hans natt. Sjuksköterskor och läkare stod beredda och väntade på dem när de kom in. Då blir mitt mammahjärta väldigt varmt. Trygghet! Hon är alltså nu inlagd på sjukhuset. Samma avdelning som hon låg på för exakt ett år sedan. Går livet i repris?
Jag hoppas i alla fall och tror att de har full koll på min lilla stjärna. Att det inte är någon dum infektion som gått över i blodet.
Jag håller tummarna här hemma. Och äter lite värkmedicin. Och kollar på Bollibompa. Med min lite större prinsessa.
puss o kram
9 kommentarer:
Älskade vännen! Jag finner inga ord!
Min absolut värsta farhåga är att Axel ska få Toxisk Enterocolit. Tack och lov har vi aldrig varit i närheten av det, ändå är jag såååå rädd! För det vore det värsta som kunde hända känns det som, den värsta oron av alla!
Massor med styrkekramar!
Men åååh, nu får det vara nog med elände! Lilla Stella! Hopaps hon snart är hemma igen coh att allt är så bra det kan vara. *kram*
Nej vad jobbigt! För er alla. Jag som är ensamstående förstår hur det måste kännas att lämna över ansvaret... Hoppas det inte är något allvarligt och att hon får komma hem snart. Och att du slipper din värk. Kram
STOPP!!! Sluta nu! Inga fler jobbiga grejer för denna fina familj!
Gumman, jag känner SÅ för er och önskar att det var något man kunde göra... Man blir bara så matt. Åh, vad jag hoppas att Stella mår bättre snart och du med!
Jag tyckte det var jobbigt med magsjuka idag. Men alltså, man får ju en helt annan syn på det hela då man läser om er "vardag".
Kram till dig vännen, ni finns i mina tankar!
Åh, vad tungt. Tänker på er och håller tummarna jag också. kram
Håller med Åsa om att nu får det banne mig vara nog med elände för er!!! Jag önskar så mkt att ni fick vara utan bekymmer och njuta av eran familj! Men jag tycker att det var bra att Stella las in. Just in case. Fast jag förstår verkligen att det känns hårt att inte vara den vårdande föräldern som följer med.
Största kramarna till dig....
Jag går här hemma och tänker på er. Varje dag sänder jag en tanke och en önskan om att det är bra nu och så ska det få vara.
Massor med krya på sig till Stella och en icke alltför ansträngande helg för dig.
Stor kram.
Åh Carol, sänder en massa energi och goda tankar till er!
hej hej åh nej så jobbigt attt höra lilla tjejen usch jag ryser för jag vet hur det känns denna oro som inte försvinner och allt detta med tarmen osv, hoppas lilla stella mår allt bättre snart och att ni orkar o är tappra. ta hand om er ps elvis öga är mer än bra fattar noll, det är svullet och blått, läkarn på måndag igen annars. och botox jo då det finns jätte smidigt. kraaaaam
Skicka en kommentar