tisdag 20 april 2010

Att vara i varandet

Idag har jag fått en behandling igen. Skönt. För då vet jag att jag kommer må bättre i morgon. Synd att dessa inte går under högkostnadsskyddet bara. Får sluta med dem snart. På tok för mycket pengar! Men jag njuter så länge jag kan fortsätta.

Sedan var jag uppe en kortis på jobbet för att fixa med papper. Det är mycket papper när man vart med om en bilolycka. Och fått personskador. Och blivit sjukskriven. Mycket intyg som ska kopieras och skickas hit och dit. Jag blev alldeles snurrig i huvudet. Och illamående. Och kallsvettig. En sådan enkel uppgift som att kopiera och fylla i lite blanketter kändes som något väldigt stort.

Och nu är det äntligen gjort. Det är jag glad och stolt över.

Har även kört min avslappning idag. Det har blivit en eftermiddagsrutin. Det är jag glad över. Jag börjar bli rätt duktig på att vara i "varandet" istället för "görandet" som rösen säger till mig.

Tänker ni på det? I er vardag. Att stanna upp och vara i "varandet"? Jag gjorde inte det så mycket förr. Men självklart hände det. Men inte varje dag. Kanske under en härlig promenad längs vattnet. Gick ut och satte mig på en klippa och njöt. För mig själv. Och bara var. Fast oftast kommer många tankar då också. Det är inte riktigt meningen när man är i varandet. Tankarna kan komma, man kan betrakta dem. Säga hej till dem. Men låta dem passera. Och bara vara. Inte värdera eller analysera. Bara vara. I varandet.

Dock utgår rösten på skivan ifrån att man sitter ner. I någon meditativ ställning. Men jag ligger ner. Alltid. Sitta upp går inte. Det går inte fokusera på det inre och avslappning när jag har för ont.

Men mitt mål att att någon gång kunna sitta och göra avslappningen. Jag somnar nästan varje gång. Faller i en djup avslappnad sömn, Underbart.

Stella är dålig. Usch. Känns som en tråkig upprepning. Mina inlägg alltså. Vi måste dock ej åka in. Men har direktkontakt med avdelningen och akutjouren. Läkarna och avdelningen står beredda i kväll eller i natt om vi behöver komma in. Fantastiskt! Trygghet!

Leia är i Borås. Hos mormor och morfar. Hon fattas mig. Men har det så klart bra där. Och skönt för henne att få vara med dem. Gosa och leka. Och jag får koncentrera mig på att rehabilitera mig. Och Stella likaså. Och Tias får ta hand om oss. Vilket han gör med bravur! Bästaste sambon man kan ha. Den har jag! Tänk, den vinstlotten drog jag och kanske är det därför alla nitlotter kommer nu?

Får fundera på det.

puss o kram

8 kommentarer:

erika sa...

heej vad skönt att hon är hemma nu hoppas ni slipper åka in, och vad är det för olycka du har varit med om...Jag har wiplasch o det är inte roligt, spänningar i axlar konstant, men svårt att stressa av, måste hitta någon sorts avslappning jag med ,har du tips??? jag har provat spikmatta det hjälpte faktiskt mig..kraaam o krya på er

Anonym sa...

kram på HELA familjen. Ni är verkligen värd en riktigt uppåtgående kurva på lyckoskalan! // maria, me&i

Cecilia sa...

Hej Caroline
Jag följer din blogg och du skriver så himla bra. Jag är djupt imponerad att du orkar mitt i alla tråkigheter.
Jag önskar verkligen att din smärta snart försvinner och att Stella får en lite sammanhängade period då hon mår bra.
Kram Cilla (FL)

Krickelin-Krickelin sa...

Bra skrivet. Styrkekramar till dig.

Sandra sa...

Jag tycker också att dina behandlingar borde gå under högkostnadskydd, det är ju för fasiken eftervård. Hoppas att du inte behöver avsluta dem tvärt.
Du vet att jag stannar upp och försöker vara, varje dag. Det är verkligen inte lätt, rutiner och gamla föreställningar ligger så djupt rotade att de gärna puttar undan nuet. Men att kämpa för varandet, ha viljan, det är ett jätteskutt på vägen.
Vilken tur att Leia kan vara hos sina morföräldrar, det behöver ni alla (även om det kan låta illa att skriva så).
Ha en lugn och fin dag och jag skickar ett gäng bättra på sig-tankar till Stella.
Kram

Fina Matildas mamma sa...

Jag blir också jätteglad av dina kommentarer!

Att bara vara i varandet måste man ibland. Jag tycker jag är bättre på det sedan jag fick barn, speciellt när hon var liten bebis och det var mycket ammande. Det fanns liksom inte så mycket annat man kunde göra eller tänka på än att gå in i det man gjorde och slappna av. Man lär sig mycket nyttigt av att få barn:-) Att bli ödmjuk, inte ta livet för givet... du verkar dock ha fått mer än din beskärda del... men så är du ju också en klok människa:-)

Hoppas att du och Stella blir bättre snart! Angående avslappningen och att du somnar direkt så beror det nog på att du sover dåligt (när du ska sova). Men allt hänger ihop. Om du sover bättre kommer du kunna slappna av bättre, ha mindre ont, och tvärtom - när du lär dig slappna av, mår du bättre, mindre ont, sover bättre... ja det går att vända på det hur som helst:-)

Linda S sa...

Länge sen jag kommenterade nu. Mår inte så bra, så det blir inte att jag "hör av mig", men jag finns här i bakgrunden... ville bara säga det! Så tråkigt att Stella är dålig, men vilken trygghet med sjukan så där, att de är beredda.. Bra att du lyckas slappna av, det är jag dålig på! kram!

DiarybyMartina sa...

Stackars dig och stackars Stella, hoppas verkligen ni blir bra snart!! Tur att Mathias är snäll och tar hand om er. Krya på er, kämpa på!!

Kramar :)