måndag 18 januari 2010

En Säl från Sälen

Vill börja med att tacka alla er som kommenterar mina inlägg, jag blir lika glad varje gång! :-) Det blir lite mer levande när man får kommentarer. Kan uppmana er som läser att även "följa" min blogg offentligt med, så ser jag vem ni är, även om ni ej brukar kommentera! (Klicka på följ till höger här).

För att svara på era frågor, Vi var i Hundfjället i Sälen. En prefekt plats om man har småbarn. Kunde inte bli bättre. Mitt jobb har massa stugor i fjällen så man får hyra dem rätt förmånligt. De lottas ut men om man väljer "udda veckor" dvs då det ej är så stort tryck efter stugorna, brukar man få en. Så vi fick exakt samma stuga som förra året. Och den ligger bara en parkeringsplats från backarna, kanske 200 m? Perfekt med andra ord!

Stella har verkligen mått kanon under resan. Förutom när hon blev förkyld mot slutet. Ja precis då natten innan vi skulle åka hem. Dålig timing så klart. Det innebar ju att hon ej kunde sova, och inte jag heller. Där av lite av min stress inför bilkörningen hem själv med båda barnen. Hon har ätit väldigt bra och hon har sovit helt ok. Vi har inte gjort jätte-mycket med tarmarna under resan, låtit det vara lite för att se hur det påverkar henne. Det är ju väldigt svårt att ge lavemang på ett litet toagolv med en ål som skriker hysteriskt. Men vi provade två kvällar. Det gick ok men blev bra smutsigt inne på toa. Sådär fräscht!

Elin: Jag o Mathias (Tias) är ej gifta, endast sambo. Kanske gifter vi oss ngn dag... har helt enkelt inte haft tid till det de dryga sex år vi vart tillsammans. Två barn, dvs två graviditeter, ett husköp o massor av renovering har fått komma först ;-) Sedan lite jobb-byt och annat...

Så, ledsen att jag inte hann skriva något igår. Jag hade fullt upp med att packa upp från Sälen-resan. Det var/är ett berg av kläder/väskor/skidgrejor och leksaker precis innanför dörren här hemma så det var bara att börja i ena änden. PHU! Hade inte sambo skadat benet kunde han ju hjälpt till. Men nu får jag ta det själv. Kom väl hälften igår. Man plockar o plockar men det syns ju knappt.

Stella är fortfarande lite förkyld. Så det blev mycket bära och trösta igår med. Men det är lite bättre idag. Ingen feber som tur är! Hon har sovit helt ok. Och jag känner mig pigg just nu. Antagligen för att jag var på Friskis och tränade igår. Som jag sa innan, det är otroligt vad träning ger energi!

Nog om det. Till Sälen-resan.

Vi kunde inte haft det bättre. (Jo så klart, om Tias ej hade ramlat då o skadat benet). Rese-sälskapet var perfekt. Vi hade roligt ihop. Leia och Ville lekte kanon. De var så söta att titta på och iaktta under själva leken hemma i stugan. De byggde koja och lekte spårvagn med mera. Ibland lite för stojigt om kvällarna för fyra trötta föräldrar så vi fick säga till dem. Synd. De är ju "bara barn" och borde få leka även lite livligt. Men bor man så tätt inpå varandra så får man ta det liite lugnt tycker jag.

Vi hade ju mat med oss så vi behövde ej laga en enda dag. Bara tina det som var i frysen. Så smidigt och bra! Till lunch åt vi mackor och barnen risifrutti eller pannkakor som vi hade med oss till värmestugan.

På förmiddagarna kom vi iväg mellan 9-10 till backarna och jag och Tias turades om med att åka skidor med Leia. Till en början hade vi henne i sele men sedan åkte hon själv. Hon verkligen älskade det. Klockan halv tolv varje dag var det skidskola för henne. En timme om dagen. Det gillade hon med. Hon var väldigt fokuserad och spänd. Vi var med vissa dagar lite vid sidan om och tittade på. Och fotade så klart. Kunde inte hålla mig borta. Nyfiken ju!

Två eftermiddagar åkte jag och Camilla skidor själva. Det var lyxigt. Sedan var vi på after ski efteråt. Ännu lyxigare. En kväll stannade vi ute så länge som till halv tio.

Vädret var också kanon. Runt 14 minus i backen om dagarna. Det gick fint när man hade dubbla underställ på barnen samt tjocka skidkläder, rånarluvor och dubbla vantar. Ingen blev direkt kall eller frös. Det som var lite synd var att solen ej nådde ner i dalen i backarna, så det var först när man åkte upp längst upp i backen men fick solen i ansiktet. Vi åkte ju dock mkt längst ner i de små backarna. Men solen fanns i alla fall där uppe på himmelen!

På torsdagsförmiddag åkte Tias med Leia och det var då de ramlade. Han fick ont med det samma men inte panik-ont. Han satt i värmestugan 1.5 h när jag var med leia på skidskola. Sedan skulle han åka lite till med Leia. Han åkte ett åk men hade då jätte-ont i benet. Det var hans em att åka själv så jag sa att han får väl prova ett åk men strunta i det annars. Han provade men det gick inte alls. Jag gick hem i förväg med Stella. Kände mig lite trött och Stella skulle strax vakna så jag tänkte att jag matar henne hemma i stugan. När vi är hemma ringer han och säger att jag måste hämta honom med bil. Men kan du inte gå 200 m frågade jag. Nej det trodde han ej. Ok men jag måste byta på Stella innan dess. Försök o gå (han hade Leia i en pulka med sig) så ringer jag när jag är klar, sa jag.

Men han ringde upp igen kort efter det. Sa att jag ej behövde åka för det kom en läkare som hade sett honom gå och sa att han måste uppsöka sjukstugan. De körde hem honom och Leia på en scooter och sa att sjukstugan öppnar kl 15. Så han lade sig o vilade i soffan. Jag var väldigt trött den dagen så jag lade mig och vilade lite på sängen. När jag vaknade hade C och P kommit hem till stugan med och P skulle köra iväg Tias till sjukstugan. Han kom knappt in i bilen. Han hade otroligt ont.

Väl där har Tias berättat att läkaren blev skärrad över hur hans ben såg ut. Han sa att Tias måste ha otroligt ont. Det var mer än dubbelt så stort. En otroligt stor blödning med andra ord. Han trodde ej att det var brutet eftersom man ej brukar kunna gå alls på det då, men han hade sagt att det vette f*n när det gällde Tias. För han var så lugn. Läkaren hade i alla fall ringt efter ambulans direkt. Han gav även Tias en vit Säl, och sa att han egentligen bara brukar ge Sälar till barn men han tyckte så synd om Tias och sa att han skulle ha en Säl från Sälen. Som minne. Och tröst. Det var gulligt tycker jag. Så bjöd han även på besöket. Det kostade egentligen 120 kr men han tyckte det var självklart att han ej behövde betala.

Sedan fick Tias först åka till Sälens vårdcentral och röntga och sedan direkt vidare i ambulans till Mora. Denna läkare vart otroligt bra och hade förvarnat alla och han var dessutom ortoped passande nog. (De har jour i den sjuk-stugan så det kan lika väl vara en från öron-näsa-hals där...) Väl i Mora hade de benet på observation. Om svullnaden ej gick med sig skulle de få öppna och lätta på trycket. Det var tydligen risk för kompartmentsyndrom. Han hade ett sådant stort tryck inne i benet.

Sedan fick han ligga ett dygn i Mora. Han hade ej batteri i mobilen så jag kunde ej nå honom som jag ville. Det var jobbigt. Att inte veta hur det var med honom. Eller vad som skulle hända med honom.

Han ringde dock nästa dag och sa att de skulle flyga honom till Göteborg i ett ambulansflygplan. De hade två st som skulle ner samma dag. Så han flögs till Mölndal. Det var skönt. Att han kom hem säkert. Han kunde ju ej sitta så att åka bil 53 mil vart helt uteslutet.

Så då var vi själva kvar i Sälen. Hade vi ej haft våra vänner med i stugan hade jag haft panik. Men nu hjälptes vi åt att packa o städa stugan. Och vi kom iväg kl 09.00 på lördagen. Bra jobbat.

Som jag skrev i lördags gick ju resan hem bra. Fast jag satt av och till och räknade milen. Ibland tyckte jag inte att km-mätaren rörde på sig alls. 6 mil per h blev det hela vägen hem. Det tog sådan tid att köra på de små vägarna med vinterväglag. Dessutom fick jag stanna till ofta för att värma välling/gå på toa/byta skiva i dvd-spelaren/trycka på ngn knapp på dvd-spelaren eftersom Leia tryckt på ngn knapp så filmen försvann/Leia skulle kissa/tanka/fylla på spoarvätska/göra rent vindrutan/fylla på kaffe till mig/byta blöja/ge alvedon supp till Stella. Men annars gick det bra.

Väl hemma väntade mamma och pappa. De hade handlat lite mat till oss. Så gulligt! Tack snälla ni!! Och färska tulpaner. Jag älskar färska tuplaner.

Leia följde med dem hem till Borås. De ville ha henne. Hon har ej vart där under hela julen. Och Tias skulle ju vara så dålig så han orkade ju ej leka med henne eller gå ut med henne. Och Stella sjuk som behövde min uppmärksamhet. Så det passade ju perfekt.

Så nu är hon kvar där och jag är hemma här med mitt berg av grejer i hallen. Idag ska det bort!

Kram på er alla där ute!!

5 kommentarer:

Sandra sa...

Vilken resa! Jag är imponerad över din bilresa hem, tålamodet du måste ha. Så rart att Tias fick en säl, den får ha en hedersplats hemma.
Du får inte ursäkta dig för att du inte hann blogga igår, det är ju självklart. Verkligheten måste levas lite också så att bloggen blir roligare/mer intressant.
Hoppas ni har det bra på hemmaplan.
Kram

Linda S sa...

ojojoj vilken resa! Är imponerad över att du grejade hela resan hem ensam.. :) kram!

Malin - Mamma till h-barn sa...

Säger det igen, du är stark och jag är imponerad!

Och du skriver så fint och bra, man vill liksom bara läsa mer. Fast inläggen är långa (jämfört med de bloggar jag följer) så vill jag liksom inte att de ska ta slut!


Ang. din fråga. Vi har precis börjat med Movicol, andra dagen. Resulax tycker vi är "skit" rent ut sagt. Dels blir Axel helt förtvilad och förödmjukad, han är ju ändå 4 år nu, tänk dig själv att få något uppstoppad i rumpan... Sen tycker han det gör ont och sedan sprutar det bara ur rumpan på honom vilket gör att han i stället kniper och får ännu ondare.
Movicolen ska ju vara skonsammare och inte laxerande på samma sätt, mer upplösande. Hittills har det ju ändå gått bra, inga större olyckor i kalsongerna hittills. Jag får återkomma när vi testat ett tag :)

Kram på dig och din fina familj! Ser fram emot nästa inlägg!

Malin sa...

Säger som alla andra! Vilken resa! Tycker ändå du ska ha cred för att ha klarat vägen hem så bra! :)

Fasen va härligt med spinning! Hur klarade fogarna det? Vill också gärna gå på spinning men är livrädd över att det ska göra ont. Men om du klarade det bra ska väl jag också göra det antar jag?! :) Med tanke på hur jobbig foglossning du hade!
Undrar hur det går och simma? Det saknar jag väldigt mycket!
Kram!

Åsa sa...

Wow! Du är ju bara bäst! Det finns nog ingenting som du inte fixar, heja dig!

Och hoppas sambo kryar på sig snart, lät inte alls bra med hans ben, stackarn!

Kram till er allihopa!