Tiden som nybliven mamma och lite shopping

Nu är det inte långt tid kvar. Innan jag blir trebarnsmor alltså. Det känns fantastiskt spännande. Roligt. Och lite nervöst. Eller rättare sagt rätt så mycket. Inte för att blir mamma igen utan mer för tiden precis efter förlossningen. Ja själva bb-tiden. Hur jag kommer att må. Och hur baby kommer att må.

Vid mina förra två förlossningar har jag verkligen inte mått något vidare. Jag har haft rätt så stora problem med allt möjligt. Och jag önskar SÅ att jag får vara en av de mammor som kan njuta av den första tiden med min baby, denna gången.

Första gången, för fem och ett halvt år sedan, när Leia föddes, blev jag otroligt sjuk i samband med förlossningen. Och alla misstag man nog kan begå på ett bb begicks. De missade allt ifrån att ge mig blod (dvs kolla hb) till att ta ett livmoderprov och häva den kraftiga infektion jag hade där. Istället låg jag utslagen med 40 graders feber, fruktansvärda smärtor och crp på 320 (det ska vara ung mellan 5-10) i åtta dagar innan en läkare stövlar in på mitt rum, arg som ett bi och säger "Här ligger du dag ot och dag in, varför har ingen tagit ett livmoderprov på dig?".

Ja så var det. Jag låg på bb hela åtta dagar utan att rätt antibiotika sattes in. De visste nämligen inte vad det var för fel på mig, minns jag att en av de cirka tio olika barnmorskor jag hade sa. Helt sjukt! Två dagar senare när antibiotikan börjat verka kunde jag åka hem. Med ett crp på 50. Fast sagan var ju inte slut där. Jag var sjuk i cirka tre månader i allt möjligt som kunde härröras till förlossningen. (Det var akut kejsarsnitt med Leia).

Så tänkte jag att nu är det min tur, att allt blir bra, för tre år sedan. Jag hade planerat snitt denna gången. Och förlossningen var fin och jag upplevde den som kontrollerad och värdig. Och ut kom Stella och såg frisk och fin ut. Fast jag kunde inte riktigt förstå det. Jag var ju så säker på att hon var sjuk. Jag hade ju känt på mig det redan när hon låg i magen. Att något var fel. Jag hade till och med fått indikationer på det. Mer än så säger jag inte.

Så när hon kom ut och allt såg ut att vara bra krockade det med min föreställning totalt. Jag minns att jag till och med frågade barnmorskan någon dag senare "Men är hon verkligen frisk?" "Ja absolut, det är en frisk tjej du har" svarade hon.

Och ångesten började lätta. Detta var för bra för att vara sant, tänkte jag, Och vidare tänkte jag, att tänk så fel jag hade haft under hela graviditeten.

Kanske var det därför det blev så förskräckligt och jobbigt när vi sedan fick indikationer på att allt inte stod rätt till? Kanske var det därför jag liksom inte litade hundra procent på min instinkt att något ändå var fel. Och därmed krävde att de på bb lyssnade på vad jag sa. På att hon inte åt eller bajsade? För att jag ville så förtvivlat mycket att hon skulle vara frisk. Och när de gång på gång sa att "det är normalt" ville jag ju så gärna tro dem.

Men det gick ju inte till slut.

Nej, till slut, som ni nog alla vet, fick vi ju det bekräftat. Att Stella var sjuk. En medfödd kronisk tarmsjukdom.

Ja. Så var det då. Plus att jag själv precis efter förlossningen hade både akut gallsten och fick en så kallad bröstböld, som en vanlig mjölkstockning kan utvecklas till om man inte råder bot på mjölkstockningen eller inflammationen man sedan får.

Alltså två jobbiga starter på olika sätt för mig som nybliven mamma.

Och nu är det dags igen. Och jag tar inte ut något i förskott. Inte alls. Jag tänker inte att barnet är något alls för jag tar det då. Jag ser hur det blir och försöker helt enkelt förhålla mig till det då. Och jag tänker att nu är det en helt ny situation. Som faktiskt kan bli riktigt bra!

Fast det känns nervöst. Mest att jag ska möta nonchalanta personer som inte lyssnar på mig. Eller att de personer som har hand om oss inte är vänliga och trevliga. Det är definitivt ingen självklarhet på det stället.

Nåväl. Det var allt för i kväll.

Förra veckan handlade jag lite födelsedags-presenter till Stella och nya babykläder till bebben och då sprang jag även på denna ljuvliga klänning. Och jag kunde inte motstå. Tjejerna fick var sina.

Visst kommer de vara fina på dagisavslutningen i år?

Puss och Kram

Grattis Stella 3 år!!!

Min älskade stjärna blir tre år idag. Och det har vi firat här hemma i dagarna två. Igår var det barnkalas och idag släktkalas. Stella har fått massor av fina paket som hon älskar! Bland annat en springcykel, en docka, målarblock, böcker, en kassa-apparat, hopprep, lego, uteleksaker, kläder och pengar på sitt fondkonto av morfar!

Gårdagens tema på barnkalaset var så klart Hello Kitty. Och hon hade bjudit sina dagiskompisar som hon leker mest med. Så hängde syskon och föräldrar med så det var en riktigt trevligt kalas för stora och små.

Idag kom nästan hela tjocka släkten och därmed kusinerna. Det är så roligt att barnen har så mycket kusiner, hela sex stycken!

Och nu kan jag lova att jag kalasat färdigt för denna tiden innan baby kommer- och det är inte långt kvar blott nio dagar!!!

Puss och Kram

Att tapetsera en gammal byrå

I lördags var jag och Stella på loppis. Vi var ute efter en byrå! Nu när vi får en liten baby i familjen behöver vi något att stoppa hens kläder i. Och vi kände inte riktigt för att lägga ut en 3000-4000 kr på en ny byrå när vi håller på att inreda hallen för fullt.

Och vilken tur vi hade. För det första jag sprang på var just en byrå. Men dumma mig glömde fota den. Så det enda jag har att bjuda på är bilder när vi redan börjat måla om den. Den var rätt så mörkbrun från början, inte särskilt fin. Men jag hoppas att resultatet blir desto bättre. Vi målar den i en färg vi redan hade hemma, för att slippa lägga pengar på det med. Denna färgen är Stellas nya konsoler målade i, och den passar in både i Leias och Stellas rum. Och byrån kommer att stå just i Leias rum. Det enda stället som har plats. Utan att det blir för trångt. Och så får vi flytta ner det lilla bordet med pippihuset på. Ner till undervåningen. Men det blev bra det med. Och Leia som alltid är världens snällaste protesterade inte det minsta när hennes pippi-hus byttes ut mot en byrå.

MEN, nu återstår det svåraste. Att hitta en tapet att tapetsera fronterna på lådorna med. Och eftersom de är så pass långa behöver vi en tapet med ett mönster som fungerar på tvären. Det vill säga att läggas ned. Och det var inte det lättaste.

Helst vill jag ha något gult, rosa eller rött. Så ni där ute, har ni någon stuvbit över, behöver en meter gånger en meter (alltså får jag klippa flera på tvären, lådorna är ca 19 cm höga), hör gärna av er till mig!!!

Mönstret kan alltså inte vara något som föreställer något, för jag vill inte gärna ha elefanter, luftballonger eller små hus på tvären. ;-)

Och här kommer två bilder, en där byrån är grund-målad och där den fått sitt första lager med färg. Nu ska den målas en gång till, plus att alla lådor ska fixas!

Och i bakgrunden ser ni vår färdiga vackra hall, men jag lovar, mer före-efter bilder därifrån kommer.... Jag ska bara orka fota...

Puss och Kram

Hjärtekatten säger snart tack och adjö!

Jag tror ingen av er missat det fantastiska projektet "Hjärtekatten" som två mammor, Susanne och Therese, som jag lärde känna när jag väntade Stella i magen, drog igång. Nu har detta ideella projekt Hjärtekatten snart pågått under ett helt år och engagemanget från människor runt om i landet har varit helt fantastiskt!

Med hjälp av sociala medier och hårt arbete lyckades tjejerna sprida budskapet så fanatiskt att ingen som gillar att virka, inte visste vad en hjärtekatt var. Och allt ifrån människor som inte kunde virka som bidrog med pengar till material, till affärer som gav rabatt på garn man köpte för att just virka hjärtekatter, och givetvis alla killar och tjejer där ute som faktiskt virkat dessa 1281 katter som vi idag fått ihop, och vi som hjälpt till med det praktiska och administrativa genom att ta emot katter på posten, numrera och märka dem, och sedan skjutsa iväg dem till barnsjukhuset, har gjort ett fantastiskt jobb!

Jag är så otroligt imponerad och stolt över alla.

Det jag gjort då är helt enkelt att min adress stått som mottagare av hjärtekatter och jag har alltså tagit emot katter på posten. Sedan har jag fotat dem och lagt upp dem på bloggen och på hjärtekattens sida på facebook. Och sedan fått iväg dem på något sätt till barnsjukhuset.

Men alla goda ting har ett slut, och där är vi nu. Vi som jobbar ideellt med detta har väldigt mycket annat också som tar tid och plats i livet. Jag ska ju ha en baby om 2.5 veckor. Och därtill har jag, med två barn sedan innan plus en nackskada, dessvärre ingen ork eller tid över till detta fina projekt. Och Therese är sorgligt nog allvarligt sjuk i en ovanlig sjukdom som hon kämpar fanatiskt mot! Och Susanne ska också ha en baby med allt vad det innebär.

Alltså levererade jag idag till barnsjukhuset här i Göteborg, mina sista hjärtekatter som jag hade hemma. Och det kändes både vemodigt och skönt!

Det jag önskar mest av allt är att någon vänlig, engagerad människa som inte är så hårt belastade som vi, ville ta över det administrativa med projektet. I annat fall hoppas jag på att avdelningen på DSBUS tar emot katterna själva. Vi håller just nu på att kolla på det.

Och här kommer några fina katt-bilder och en bild på dagens leverans från mig och Susanne.






Puss och Kram

Läkaren och jag

Idag har vi pratat om min bb-tid. Framför allt om den som var för snart tre år sedan. Och sedan pratade vi om den som kommer om cirka fyra veckor. Jag och hon läkaren på sjukhuset, pratade om vad som är viktigt för mig. Denna gången. Och hon skrev lite anteckningar i min läkarjournal. Så att andra vet. Utan att jag behöver berätta.

Det kändes viktigt. Och konstigt. Konstigt att någon faktiskt lyssnar!

Är det så det ska vara?

Att någon lyssnar på vad jag säger?

Så nu ska man faktiskt göra det som man alltid borde göra på nyfödda babysar. Kolla att de verkligen äter. Och bajsar. Och går upp i vikt. Innan de skickar hem oss från bb.

Och visst är det märkligt att man behöver skriva detta i en journal, tänker jag. Jo, det är det, märkligt och beklagligt, konstaterade vi båda två.

Läkaren och jag.

Och jag förstår fortfarande inte hur man inte kan lyssna på mamman om hon säger att barnet inte äter och inte bajsar?

Nej.

Det kommer jag aldrig förstå!

Men jag är absolut inte orolig eller nervös över att barnet ska vara sjukt. Nej. Det är inte det jag är rädd för. För är barnet sjukt så är det så. Inget jag kan göra åt det.

Utan det jag är rädd för, är att jag återigen ska bli nonchalerad. Att mitt barn ska förbises och inte ges de eventuella undersökningar eller behandlingar som krävs.

Att bb eller vården än en gång endast ska anteckna att "mamman är orolig över att barnet inte äter" trots att det egentligen inte handlar om mamman. Utan om den fakta mamman försöker lägga fram. Om barnet. Det vill säga "Barnet äter inte. Barnet bajsar inte. Barnet bara kräks".

Det är jag rädd för.

Men det har vi ju pratat om nu.

Läkaren och jag.

Och hon förstod faktiskt.

Dagens sanning?

Bild hämtad från läkartidningen.se

Puss och Kram

William Morris tapeter

Renoveringen av hallen har kommit en bra bit. Nytt tak och golv på plats. Dock ska allt målas. Nya dörrar och ny tapet väntar vi nu på. Det återstår dock en liten detalj, att välja tapet.

Jag fullkomligt älskar tapeterna från konstnären, författaren och formgivaren William Morris som var frontfigur för Arts & Craft rörelsen i 1800-talets England. Jag har dessutom hittat min favorit som jag tror hade gjort sig perfekt i vår övre hall med vitt trägolv, en teak-byrå och en matchande taklampa.

Frågan är om det blir den?

Jag visar er ett lite större urval från Morris mönsterskatt!

Så vacker! Vill ha!

Min favorit i närbild!

Puss och Kram

Mer shopping!

Jag fortsätter på mitt shoppingtema!

Jo men det är helt klart så att jag känner lite av en stress att "fixa" grejer innan babyn kommer. Så idag åkte jag och Leia och köpte vårskor till henne. Vi hittade ett par jätte-fina röda gympadojor från Kavat. Orsaken att jag valde Kavat i år som är lite dyrare, är att de lite nättare gympadojorna från förra året inte ens höll 10 v innan det var hål framme i tån. Så de tog in vatten. Och jag orkar inte köpa två par liknande sko i vår/sommar, roligare att handla sandaler och kanske tunnare tygskor sedan då.

Så dessa skorna blev det. Och de är skitsnygga på, mycket finare än på bilden!

Vidare har jag lyxat till det och handlat två skjortor till mig, mega-stora så jag hoppas jag kan ha dem liksom efter förlossnignen fast innan jag blir av med degmagen och alltså behöver något stort. Dock är jag SJUKT trött på alla gravidkläder jag har, som ni nog förstår, så något vårigt i glada färger var ett måste. Mina skjortor kommer från Lindex så det var bra pris. Och det behöver det ju vara om man handlar kläder i en mellanstorlek man hoppas på att bli av med så snabbt som möjligt!

Hur brukar/brukade ni göra när ni var förlösta? Vänta in era vanliga kläder, boende i gravidkläderna, eller handla något i en större stl som ni sedan efter en tid ej kan ha? eller ni kanske är av den modellen som kommer i era vanliga kläder någon vecka efter förlossningen?

Ja sådan är ITNE jag kan jag lova. Som snittad och med svår foglossning kan man oftast knappt röra på sig de två första veckorna, och ont i fogarna har jag haft i hela ett år efteråt båda gångerna. Och har varit tvungen att ha ett hårt träningsprogram hos sjukgymnast för att bli av med det. Men denna gången kan jag köra övningarna själv hemma, har ju kvar programmet :-)

Kram kram

Vårshopping på Polarn och Pyret

När det är närmare tio grader ute och solen bländar mig i ögonen, samtidigt som fågelkvitter förgyller min närvaro bara måste jag ut och handla lite vårkläder!

Sedan kan jag tillägga att jag är fullt medveten om att jag antagligen kommer vara fast i soffan/sängen med en nyfödd baby hela april, och därför också känner lite av en press att fixa det som måste fixas i klädväg till barnen, nu redan i mars.

Alltså begav jag mig till Polarn och Pyret för att handla vår-ytterkläderna. Och det var lättare sagt än gjort. Mina favoriter vad REDAN slut. Tusan också, det är ju bara februari. Hur snabba är folk?

Jag handlade hur som helst detta till barnen. Jackan överst, byxorna överst och mössan och vantarna är till Leia. Men stl på byxorna blev fel till Leia så ant får hon byta färg på byxorna. Jag antar att det bara finns svarta kvar då. Lite trist men det funkar. Och synd för jag gillade verkligen de turkosa. De mörkblåa överdragsbyxorna är till Stella. Hon har jacka redan som hon ärver från Leia.

Ja, det är lite mycket Polarn och Pyret. Men saken är den att allt detta är vattentätt och vindtätt men andas. Och det är det jag kräver av praktiska plagg som mina barn ska kunna vara ute och leka i oavsett väder. De är praktiska och fina helt enkelt. Och vill man lyxa till det kan man alltid handla en finare kappa eller så från någon annan affär med även det utbudet. Exempelvis Zara.

Hur är det med er? Har ni börjat handla något våraktigt till er eller barnen?

Puss och Kram

Renovering hemma

Idag startade äntligen renoveringen av vår hall på övre våning. Som ni kanske kommer ihåg har vi ju renoverat barnens rum på övre våning men hallen och vårt sovrum samt badrummet återstår att fixa. (Och så här och så här, blev det ju i barnens rum, inga perfekta rumsbilder men ni ser ju lite i bakgrunden...)

Och säg nu, finns det någon lämpligare tid att dra igång med ett sådant här renoverings-projekt än när man är höggravid?

Ja förmodligen! Hi hi... men det är just vid dessa tillfällena jag får som mest energi att helt plötsligt fixa massa grejer som förr aldrig riktigt stört mig. Och kanske känner någon igen sig???

Jag minns våren 2009 när jag var höggravid med Stella. Då helt plötsligt skulle gardiner upp i varje fönster, trots att vi bott två år i huset och de gardinlösa fönsterna inte störde mig en sekund. Helt plötsligt var det viktigast i världen.

Och nu är det alltså hallen.

För visst bryr sig en nyfödd liten baby om vad det är för tak och tapet i hallen? Och att det är ett fint vitt trägolv. Höga vita lister. Och en ny snygg designad lampa i taket?

Och visst vill babyn säkert också ha nya dörrar och de där superläckra handtagen som andas lite femtiotal?

Så klart den vill. Så därför ska vi ordna det nu.

Fast som tur är har vi lejt ut hela jobbet, det enda vi gör är att väljer material och betalar!

Och så här ser det ut just nu. Jag hoppas att ni får se helt andra bilder om några veckor.




Puss och Kram

Verkligheten

Idag är en förbannad #!%"#€ skitdag!

Jag fullkomligt hatar idag.

Jag totalt hatar att utsätta mitt barn för smärta.

Och jag fullständigt hatar att säga "men mamma måste..."

Jag avskyr att se henne gråta. Och jag mår så dåligt av att se paniken i hennes blick. Hur tårarna rinner längs kinderna så det blir blött på handduken. Hur svetten pärlas på kinderna. Hur hela kroppen spänns.

Jag hatar idag. Och jag hatar i kväll.

Och jag kommer avsky varje kväll framöver jag måste behandla Stella med hegastift.

Det är så jävla orättvist!

Och det är min verklighet!

Vad är din?

Me&i-träff hos familjen sweetie

Igår var det alltså dags för säsongens Me&I-träff. Och det var nog den tionde träffen på raken jag hade här hemma hos mig. Inte så illa jobbat va? Fast samtidigt var det nog också den "segaste" att anordna. För det var sannerligen inte många som tackade ja och ville komma. Jag vet inte om de tröttnat på mig eller kläderna, eller helt enkelt hade andra viktigare saker för sig? Jag hoppas och tror nog på det senaste.

Hur som helst så var vi ett glatt gott gäng här igår. Och det bjöds på hembakad äppelpaj och vaniljsås. Och så shoppade vi så klart.

Och detta fastnade jag och barnen för!

Denna ursöta tunika får Stella.
Fint till bruna leggings,
eller allra helst pantalonger från Me&I,
fast det säljer de
tyvärr inte denna säsongen
vilket jag tycker är jätte-tråkigt.
Eftersom min tjej inte gillar strumpbyxor
och liknande byxor
från ex vis H&M blir det hål i efter några tvättar.
I alla fall över 10 tvättar.

Denna härliga t-shirt får både Leia och Stella.

Och till t-shirten ovan passar dessa röda brallor perfekta!
De har fickor där bak vilket gör dem mer till byxor n leggings.
Och alltså kan man ha korta tröjor till.
Leia har ett par svarta sedan i höstas som
hon gillar mycket så jag vet att det är ett välkommet plagg!


Och till samma t-shirt passar även dessa mjuka fina shortsen.
Leia önskade sig dessa och fick välja dessa.
Sedan är det ju även fint med en enkel vit t-shirt, linne eller blus till,
till sommaren tänker jag.


Leia valde denna härliga klänning själv.
Passar perfekt till hennes ljusblåa ögon!
Och vita leggings om det är kallare
eller så klart allra helst barbent de varma dagarna!


Sjävklart ska även babyn i magen få något
och babyn får en matchande bosysuit.
Jag hoppas som sagt på en varm sommar
och valde alltså korta ben och armar.
Jag kan tillägga att Stella blev väldigt avundsjuk så jag gav
förslaget till min underbara säljare Camilla att
hon skulle framför att vi ville ha några one piece
till större barn till nästa säsong!


Och sist men inte minst, denna fina tunika
får Stella i present från Me&i, tack snälla ni!!!

Och till mig blev det som bekant de blåa fina yoga-byxorna jag länkade till igår, och en härlig vit bred, tunn tröja till.

Så nu dröjer det bara någon vecka sedan är kläderna här! Och jag kan lova att jag längtar redan. Fast vissa plagg får ju vänta in sommaren i garderoben. Men den som väntar på något gott...

Puss och Kram

Stellas operation Februari 2012

I torsdags morse bar det iväg igen till Drottning Silvias Barnsjukhus. Det var dags för Stellas lilla operation. Natten hade för min del varit totalt usel, jag hade knappt sovit. Haft lite ont i magen och mycket sammandragningar. Varit vaken nästan varje timme och sprungit upp minst fem gånger. Så det kändes väldigt skakigt att stiga upp när man väl lyckats somna, ge lavemang till Stella när hon näst intill sov på pottan och sedan ge sig iväg strax innan rusningstrafiken kom igång.

Eftersom Leia varit sjuk och eftersom vi inte har lust att få en till maginfluensa-omgång till huset och Stella, så var hon tvungen att vara hemma från dagis. Så Tias fick vara hemma med henne. Jag tog Stella själv till DsBus men problemet var bara att jag hade mitt specialistultraljud precis samtidigt som Stella skulle vara inskriven på Dagoperation.

Tusen tack söta svärmor Rita för att du hjälpte oss. Och tog hand om lillskruttan när hon skulle sövas. Det kändes inte helt ok att inte vara närvarande när Stella skulle sövas denna gången, men som tur är, är Stella världens coolaste lilla tjej som tar allt i sjukhusvärlden med ro. Så det var absolut inga problem att lämna henne. Och så mycket beröm hon fick. Av alla. Sköterskor. Narkosläkare. Och så vidare. Hon är så samarbetsvillig och hon liksom känner på sig att "detta är på riktigt". Inte läge att trilskas.

Så inte ett ljud. Varken vid nålsättning eller något annat.

Och när hon sussande som godast var mitt ul klart och jag kunde gå tillbaka till henne.

Misstaget att inte hinna äta frukost som höggravid var kanske inte det bästa. Det svartnade för ögonen så sköterskan fick hämta en säng till mig med. Hon såg lite uppjagad ut men tydligen var jag helt likblek i ansiktet och om läpparna. Och jag var verkligen nära att svimma både en och två gånger. Och alldeles kallsvettig. Ångest!

Men efter två glas saft och en yoghurt var det lagom att gå in till Stella på uppvaket så det gjorde jag. Och efter en tjugo minuter vaknade hon av sig själv. Denna gången var hon inte arg och förvirrad som förra gången. Narkossköterskan sa att det berodde på att hon fått narkosmedlet direkt in i armen, i spruta istället för i tratten.

Skönt!

Och strax efter kom överläkaren in som hade opererat henne. Han sa att lilla tarmen såg fin ut förutom det ställe där det drar ihop sig. Det blir liksom som en "krage" i tarmen som praktiskt blir som ett "hinder" för avföringen att komma ut. Den har han vidgat upp nu då. Så det blödde från rumpan. Men Stella gnällde ändå inget alls. Hon är så tapper och så stark.

Så det vi ska göra nu är att behandla med hegastift i rumpan. I tarmen. Blä!!! Det vill jag INTE! Men måste. Och det tar emot. Mama-hjärtat sörjer! Varför ska vi behöva utsätta vårt barn för obehag?

Nåväl. Hon vänjer sig snabbt hoppas jag. Med den större storleken alltså.

Nu ska jag sova- För i morgon är det roligheter här hos familjen sweetie, nämligen Me&I träff!!!

Och jag har redan bestämt mig för massor av fina kläder jag ska handla. Framför allt till mig. Och babyn i magen.

Som för övrigt mår hur bra som helst!

Och nu vet vi dessutom vad det blir!




Puss och Kram

Stella inlagd på barnakuten

Jag satt i lördags kväll och berättade så nöjt för en vän om att vi inte vart sjuka på hela detta året. När det gäller barnen då alltså. Om man inte räknar med Leias alla Borrelia-turer då, fast det hör mer till år 2011 tycker jag.

Och magsjuka hade vi ju inte haft under hela år 2011, tack och lov!!! Berättade jag så stolt. Och detta är vi ju extra tacksamma över eftersom Stella ABSOLUT INTE får få magsjuka då hennes kropp inte tål det. Då hon inte kan göra sig av med viruset och alltså får massa följdsjukdomar.

Och alltid måste läggas in på barnsjukhuset för behandling och observation.

Och detta beror ju enbart på att hon föddes med Hirschsprugs sjukdom! Alla med Hirschsprugs sjukdom kanske inte har det så här, men ingen patient är den andra lik, gällande denna sjukdomen. Det beror nämligen helt på dels hur mycket av tarmsystemet som är drabbat, dels om man har tarmarna som vanligt eller stomi och dels hur man hämtat sig efter operationen man alltid gör.

Och det verkar som att man absolut inte får yttra ett knyst om sådant för blott sex timmar senare smäller det till. Sjukdomen-vi-inte-får-ha-hemma!!! Och efter cirka 10 timmar och 30 kräkningar senare är Stella så dålig att hon knappt håller uppe ögonen... Vi konsulterar Avd 327, ("hennes gamla avdelning") och de säger att vi absolut måste åka in. Hon har feber. Och hon kissar inte.

HEL*** också tänkte jag. Som svär ytterst sällan. Inte nu!!! Inte denna veckan. Vi ska ju in på operation på torsdag med henne...

Hur som helst kommer vi in snabbt och får träffa läkare snabbt. Alla sköterskor var underbara och läkaren var väl si sådär men efter ett tag får vi kontakt med en något bättre läkare som kunde lite mer om detta. Och efter ytterligare några timmar är vi inskrivna och inlagda på akutavdelningen och hon får behandling.

Och kors i taket, cirka ett dygn senare ser alla prover mycket bättre ut och hon har slutat att kräkas. Alltså skrivs vi ut och får ta hand om lill-sessan hemma.

Skönt!

För man sover ju inte supergott i en sjukhussäng med blinkande och surrande apparater jämte sig. När dessutom lampan från "slussrummet" lyser in i ens ögon. Och sjuksysrarna springer in hela natten med ficklampa och fixar dropp och kollar och så vidare.

Och jag tror sköterskorna var nöjda över att vi åkte hem. För det både en och två gånger oroade sig över att det skulle komma en till baby medan vi var där. Ja så som jag pustade och stånkade runt tjock och eländig kan jag förstå dem. Fast jag försökte lugne ner dem och försäkra dem om att det faktiskt är sex v kvar.

Och i morgon är det operation för Stella då. Eftersom hon dels är helt frisk från sjukan och dels har återhämtat sig fysiskt redan, så sa överläkaren Mats Edenholm som ska operera i morgon att vi kör! Han är för övrigt världens bästa läkare! Och att bara höra hans röst när han ringde idag får hela mig att bli liksom fullkomligt lugn! Jag litar på honom till 110%!!! Och hoppas att han aldrig byter jobb eller går i pension!

Och dessutom blir det även specialistultraljud för mig och baby.

Och jag är totalt utmattad. Redan.

Men det ska nog ordna sig detta med!

Helt utslagen!

På akuten, sovandes med dropp.

Väl på rummet, T och L kom med lite nödvändiga grejer vi behövde.
Såsom dockan Emma!

Dagen efter mår hon mycket bättre. Dock fortfarande väldigt trött.

Puss och Kram

Barn är en gåva

Efter det att jag outat att det faktiskt växer en liten baby i min mage är det kanske någon som har frågor? Kanske någon som undrar hur jag mår? Om det känns lika dant nu som med de andra två graviditeterna? Hur jag känner inför att bli trebarnsmamma? Eller när förlossningen är beräknad?

Själv undrar jag så klart hur allt kommer att gå. Och bli.

Hur kommer förlossningen vara denna gången? Kommer den vara lika fin som det planerade kejsarsnittet med Stella? Där jag minns hur solen skimrade in genom fönsterrutan på Våfflans dag. Hur hela stämningen i operationsrummet kändes alldeles magisk. Hur vi åtta personer på rummet delade något alldeles fanatiskt. Något unikt. En liten Stella som kom till världen.

Och jag undrar hur tiden på bb blir? Kommer jag få vara frisk denna gången? Eller kommer jag ligga sjuk och glömmas bort. Som tiden på bb för 5,5 år sedan, då jag fått Leia. Då jag låg åtta dagar på rummet med ett crp på över 320 utan att något hände. Utan att någon tog några vettiga prover. Prover som visade på livmoderinflammation.

Eller kommer tiden på BB bli som tiden på bb med Stella? Då ingen lyssnar på mig. När jag säger att mitt barn inte äter. Då ingen lyssnar på mig. När jag säger att mitt barn är sjukt.

Eller kommer det helt enkelt bli bra denna gången? En fin förlossning med en fin tid efteråt?

Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Och jag har bestämt mig för att inte oroa mig denna gången. För babyn och magen. Inte ta ut några sorger i förväg. För det blir ändå som det blir.

Och vad som än händer eller inte händer får jag hantera det då och där. Att lära sig leva i nuet och se till hur det är idag, är något jag är evigt tacksam över att jag tagit till mig! Det är så skönt att lämna all oro och bara vara. Klappa magen och ta en kopp te. Och tänka att just nu mår vi faktiskt rätt så bra.

Även fast jag så klart har ont i fogarna denna gången också. Och har lite andra problem med lite allt möjligt. Sover uselt. Trött som få. Och även fast jag har ett bagage med mig med massor av jobbiga och tråkiga händelser. Så tänker jag inte så mycket på det just idag.

Och en STOR fördel med att vänta sitt tredje barn, tycker jag, är att man faktiskt har två redan som slukar ens uppmärksamhet, håller en sysselsatt och är beviset på allt det jobbiga faktiskt är VÄRT det!!!

Ja så är det.

Hur jobbigt det än må vara att vara gravid- är belöningen värd all smärta och allt slit i världen.

För barn är en gåva.

Och det verkar som att jag kommer få hela tre!

Jag är så lyckligt lottad!!!

Leia på bb

Leia och Tias på bb

Stella på bb

Leia och lilla Stella, som precis
flyttats från bb/neo till barnkirurgen

Puss och Kram

Jag längtar!!!

Med blott åtta veckor kvar till leverans längtar jag mer än någonsin...




...efter denna!!!


Puss och Kram

Operation för Stella om två veckor

Visst är jag dålig på att uppdatera bloggen???

Jo. Jag håller med. Men det ÄR-SÅ-HIMLA-MYCKET-NU! Och mest handlar det om att springa på sjukhus om allt möjligt. Tänker inte dra hela min sjukrapport här på bloggen men det känns som att jag inte mår helt prima för tillfället.

Fast det ordnar sig nog.

Hur som helst så har Stella fått operationstid nu. Redan om två veckor ska hon in. Phu!!!

Ni vet jag skrev ju att hon var på DSBUS och kollade magen o tarmen strax innan jul. Och att tarmen/sömmen i tarmen inte hade den storleken den ska ha nu vid snart tre års ålder. Så därför ska de töja den under narkos. Kanske minns någon av er förra gången vi gjorde det?

Det känns helt ok att vi ska dit och hon ska göra detta förutom att det självklart är olustigt att se sitt barn sövas. Och låta dem ligga med slangar under narkos.

Men det hör ju till Hirschsprungs sjukdom.

Och så länge vi slipper magsjuka här hemma som Stella ej tål (eftersom hennes tarmar inte är friska och hon kan tömma sig själv... dvs hon kan inte göra sig av med bakterierna/viruset på samma sätt som friska barn gör. Vilket innebär att det lätt kan växa bakterier i tarmen som sedan vandrar ut genom tarmväggen i blodet o ger blodförgiftning), ja så länge vi slipper den, är jag evigt tacksam!!!

Stella för ca ett år sedan när hon töjde tarmen.

Hoppas att alla ni där ute som så troget kikar in till mig, trots att här inget händer, mår prima och har det fint!!!

Puss och Kram