lördag 18 februari 2012

Stellas operation Februari 2012

I torsdags morse bar det iväg igen till Drottning Silvias Barnsjukhus. Det var dags för Stellas lilla operation. Natten hade för min del varit totalt usel, jag hade knappt sovit. Haft lite ont i magen och mycket sammandragningar. Varit vaken nästan varje timme och sprungit upp minst fem gånger. Så det kändes väldigt skakigt att stiga upp när man väl lyckats somna, ge lavemang till Stella när hon näst intill sov på pottan och sedan ge sig iväg strax innan rusningstrafiken kom igång.

Eftersom Leia varit sjuk och eftersom vi inte har lust att få en till maginfluensa-omgång till huset och Stella, så var hon tvungen att vara hemma från dagis. Så Tias fick vara hemma med henne. Jag tog Stella själv till DsBus men problemet var bara att jag hade mitt specialistultraljud precis samtidigt som Stella skulle vara inskriven på Dagoperation.

Tusen tack söta svärmor Rita för att du hjälpte oss. Och tog hand om lillskruttan när hon skulle sövas. Det kändes inte helt ok att inte vara närvarande när Stella skulle sövas denna gången, men som tur är, är Stella världens coolaste lilla tjej som tar allt i sjukhusvärlden med ro. Så det var absolut inga problem att lämna henne. Och så mycket beröm hon fick. Av alla. Sköterskor. Narkosläkare. Och så vidare. Hon är så samarbetsvillig och hon liksom känner på sig att "detta är på riktigt". Inte läge att trilskas.

Så inte ett ljud. Varken vid nålsättning eller något annat.

Och när hon sussande som godast var mitt ul klart och jag kunde gå tillbaka till henne.

Misstaget att inte hinna äta frukost som höggravid var kanske inte det bästa. Det svartnade för ögonen så sköterskan fick hämta en säng till mig med. Hon såg lite uppjagad ut men tydligen var jag helt likblek i ansiktet och om läpparna. Och jag var verkligen nära att svimma både en och två gånger. Och alldeles kallsvettig. Ångest!

Men efter två glas saft och en yoghurt var det lagom att gå in till Stella på uppvaket så det gjorde jag. Och efter en tjugo minuter vaknade hon av sig själv. Denna gången var hon inte arg och förvirrad som förra gången. Narkossköterskan sa att det berodde på att hon fått narkosmedlet direkt in i armen, i spruta istället för i tratten.

Skönt!

Och strax efter kom överläkaren in som hade opererat henne. Han sa att lilla tarmen såg fin ut förutom det ställe där det drar ihop sig. Det blir liksom som en "krage" i tarmen som praktiskt blir som ett "hinder" för avföringen att komma ut. Den har han vidgat upp nu då. Så det blödde från rumpan. Men Stella gnällde ändå inget alls. Hon är så tapper och så stark.

Så det vi ska göra nu är att behandla med hegastift i rumpan. I tarmen. Blä!!! Det vill jag INTE! Men måste. Och det tar emot. Mama-hjärtat sörjer! Varför ska vi behöva utsätta vårt barn för obehag?

Nåväl. Hon vänjer sig snabbt hoppas jag. Med den större storleken alltså.

Nu ska jag sova- För i morgon är det roligheter här hos familjen sweetie, nämligen Me&I träff!!!

Och jag har redan bestämt mig för massor av fina kläder jag ska handla. Framför allt till mig. Och babyn i magen.

Som för övrigt mår hur bra som helst!

Och nu vet vi dessutom vad det blir!




Puss och Kram

4 kommentarer:

Jennie sa...

Å så himla skönt att allt gick enligt planerna med Stella:)Då kan ni andas ut! Härligt att ha ett klädparty i morgon och få skingra tankarna lite, glömma bort allt vad sjukhus heter;)

Jag gissar på att ni får en pojke:) Har jag rätt? Messa mig om du inte vill skriva ut det i bloggen!
Skönt att både du och bebisen mår bra, nu är det inte länge kvar! Kämpa på! Kramar i massor

Sandra R sa...

Ett unikt barn, din Stella. Hon är lite Pippi, eller ganska mycket. Vilken tur att hon har en toppenmamma. Fint att det gick så bra med operationen och det runtomkring. Ja, inte ditt mående då.
Vad kul med Me&I idag. Byxorna till dig ser både sköna och fina ut. Och bodyn då, supersöt.
Kram till fina du!

Anneli sa...

Åh vad skönt att det gått så bra för lilla Stella. Vilken fighter. Och för dig och bebisen såklart. Spännande att veta vad det blir, då blir det lättare att handla kläder :)
Kramar till er alla!

Elin sa...

Hon är så modig er lilla tjej! Och jag är så imponerad av din styrka, och orka med alla besök även med graviditeten att tänka på. Jag känner mig helt slutkörd på kvällarna och har ingen ork alls kvar, även om jag förstår att man hittar orken någonstans när det gäller att ens barn ska må bra.

Spännande att veta vad det blir.... gissar på en pojke bara för att gissa :)