Vårshopping på Polarn och Pyret

När det är närmare tio grader ute och solen bländar mig i ögonen, samtidigt som fågelkvitter förgyller min närvaro bara måste jag ut och handla lite vårkläder!

Sedan kan jag tillägga att jag är fullt medveten om att jag antagligen kommer vara fast i soffan/sängen med en nyfödd baby hela april, och därför också känner lite av en press att fixa det som måste fixas i klädväg till barnen, nu redan i mars.

Alltså begav jag mig till Polarn och Pyret för att handla vår-ytterkläderna. Och det var lättare sagt än gjort. Mina favoriter vad REDAN slut. Tusan också, det är ju bara februari. Hur snabba är folk?

Jag handlade hur som helst detta till barnen. Jackan överst, byxorna överst och mössan och vantarna är till Leia. Men stl på byxorna blev fel till Leia så ant får hon byta färg på byxorna. Jag antar att det bara finns svarta kvar då. Lite trist men det funkar. Och synd för jag gillade verkligen de turkosa. De mörkblåa överdragsbyxorna är till Stella. Hon har jacka redan som hon ärver från Leia.

Ja, det är lite mycket Polarn och Pyret. Men saken är den att allt detta är vattentätt och vindtätt men andas. Och det är det jag kräver av praktiska plagg som mina barn ska kunna vara ute och leka i oavsett väder. De är praktiska och fina helt enkelt. Och vill man lyxa till det kan man alltid handla en finare kappa eller så från någon annan affär med även det utbudet. Exempelvis Zara.

Hur är det med er? Har ni börjat handla något våraktigt till er eller barnen?

Puss och Kram

Renovering hemma

Idag startade äntligen renoveringen av vår hall på övre våning. Som ni kanske kommer ihåg har vi ju renoverat barnens rum på övre våning men hallen och vårt sovrum samt badrummet återstår att fixa. (Och så här och så här, blev det ju i barnens rum, inga perfekta rumsbilder men ni ser ju lite i bakgrunden...)

Och säg nu, finns det någon lämpligare tid att dra igång med ett sådant här renoverings-projekt än när man är höggravid?

Ja förmodligen! Hi hi... men det är just vid dessa tillfällena jag får som mest energi att helt plötsligt fixa massa grejer som förr aldrig riktigt stört mig. Och kanske känner någon igen sig???

Jag minns våren 2009 när jag var höggravid med Stella. Då helt plötsligt skulle gardiner upp i varje fönster, trots att vi bott två år i huset och de gardinlösa fönsterna inte störde mig en sekund. Helt plötsligt var det viktigast i världen.

Och nu är det alltså hallen.

För visst bryr sig en nyfödd liten baby om vad det är för tak och tapet i hallen? Och att det är ett fint vitt trägolv. Höga vita lister. Och en ny snygg designad lampa i taket?

Och visst vill babyn säkert också ha nya dörrar och de där superläckra handtagen som andas lite femtiotal?

Så klart den vill. Så därför ska vi ordna det nu.

Fast som tur är har vi lejt ut hela jobbet, det enda vi gör är att väljer material och betalar!

Och så här ser det ut just nu. Jag hoppas att ni får se helt andra bilder om några veckor.




Puss och Kram

Verkligheten

Idag är en förbannad #!%"#€ skitdag!

Jag fullkomligt hatar idag.

Jag totalt hatar att utsätta mitt barn för smärta.

Och jag fullständigt hatar att säga "men mamma måste..."

Jag avskyr att se henne gråta. Och jag mår så dåligt av att se paniken i hennes blick. Hur tårarna rinner längs kinderna så det blir blött på handduken. Hur svetten pärlas på kinderna. Hur hela kroppen spänns.

Jag hatar idag. Och jag hatar i kväll.

Och jag kommer avsky varje kväll framöver jag måste behandla Stella med hegastift.

Det är så jävla orättvist!

Och det är min verklighet!

Vad är din?

Me&i-träff hos familjen sweetie

Igår var det alltså dags för säsongens Me&I-träff. Och det var nog den tionde träffen på raken jag hade här hemma hos mig. Inte så illa jobbat va? Fast samtidigt var det nog också den "segaste" att anordna. För det var sannerligen inte många som tackade ja och ville komma. Jag vet inte om de tröttnat på mig eller kläderna, eller helt enkelt hade andra viktigare saker för sig? Jag hoppas och tror nog på det senaste.

Hur som helst så var vi ett glatt gott gäng här igår. Och det bjöds på hembakad äppelpaj och vaniljsås. Och så shoppade vi så klart.

Och detta fastnade jag och barnen för!

Denna ursöta tunika får Stella.
Fint till bruna leggings,
eller allra helst pantalonger från Me&I,
fast det säljer de
tyvärr inte denna säsongen
vilket jag tycker är jätte-tråkigt.
Eftersom min tjej inte gillar strumpbyxor
och liknande byxor
från ex vis H&M blir det hål i efter några tvättar.
I alla fall över 10 tvättar.

Denna härliga t-shirt får både Leia och Stella.

Och till t-shirten ovan passar dessa röda brallor perfekta!
De har fickor där bak vilket gör dem mer till byxor n leggings.
Och alltså kan man ha korta tröjor till.
Leia har ett par svarta sedan i höstas som
hon gillar mycket så jag vet att det är ett välkommet plagg!


Och till samma t-shirt passar även dessa mjuka fina shortsen.
Leia önskade sig dessa och fick välja dessa.
Sedan är det ju även fint med en enkel vit t-shirt, linne eller blus till,
till sommaren tänker jag.


Leia valde denna härliga klänning själv.
Passar perfekt till hennes ljusblåa ögon!
Och vita leggings om det är kallare
eller så klart allra helst barbent de varma dagarna!


Sjävklart ska även babyn i magen få något
och babyn får en matchande bosysuit.
Jag hoppas som sagt på en varm sommar
och valde alltså korta ben och armar.
Jag kan tillägga att Stella blev väldigt avundsjuk så jag gav
förslaget till min underbara säljare Camilla att
hon skulle framför att vi ville ha några one piece
till större barn till nästa säsong!


Och sist men inte minst, denna fina tunika
får Stella i present från Me&i, tack snälla ni!!!

Och till mig blev det som bekant de blåa fina yoga-byxorna jag länkade till igår, och en härlig vit bred, tunn tröja till.

Så nu dröjer det bara någon vecka sedan är kläderna här! Och jag kan lova att jag längtar redan. Fast vissa plagg får ju vänta in sommaren i garderoben. Men den som väntar på något gott...

Puss och Kram

Stellas operation Februari 2012

I torsdags morse bar det iväg igen till Drottning Silvias Barnsjukhus. Det var dags för Stellas lilla operation. Natten hade för min del varit totalt usel, jag hade knappt sovit. Haft lite ont i magen och mycket sammandragningar. Varit vaken nästan varje timme och sprungit upp minst fem gånger. Så det kändes väldigt skakigt att stiga upp när man väl lyckats somna, ge lavemang till Stella när hon näst intill sov på pottan och sedan ge sig iväg strax innan rusningstrafiken kom igång.

Eftersom Leia varit sjuk och eftersom vi inte har lust att få en till maginfluensa-omgång till huset och Stella, så var hon tvungen att vara hemma från dagis. Så Tias fick vara hemma med henne. Jag tog Stella själv till DsBus men problemet var bara att jag hade mitt specialistultraljud precis samtidigt som Stella skulle vara inskriven på Dagoperation.

Tusen tack söta svärmor Rita för att du hjälpte oss. Och tog hand om lillskruttan när hon skulle sövas. Det kändes inte helt ok att inte vara närvarande när Stella skulle sövas denna gången, men som tur är, är Stella världens coolaste lilla tjej som tar allt i sjukhusvärlden med ro. Så det var absolut inga problem att lämna henne. Och så mycket beröm hon fick. Av alla. Sköterskor. Narkosläkare. Och så vidare. Hon är så samarbetsvillig och hon liksom känner på sig att "detta är på riktigt". Inte läge att trilskas.

Så inte ett ljud. Varken vid nålsättning eller något annat.

Och när hon sussande som godast var mitt ul klart och jag kunde gå tillbaka till henne.

Misstaget att inte hinna äta frukost som höggravid var kanske inte det bästa. Det svartnade för ögonen så sköterskan fick hämta en säng till mig med. Hon såg lite uppjagad ut men tydligen var jag helt likblek i ansiktet och om läpparna. Och jag var verkligen nära att svimma både en och två gånger. Och alldeles kallsvettig. Ångest!

Men efter två glas saft och en yoghurt var det lagom att gå in till Stella på uppvaket så det gjorde jag. Och efter en tjugo minuter vaknade hon av sig själv. Denna gången var hon inte arg och förvirrad som förra gången. Narkossköterskan sa att det berodde på att hon fått narkosmedlet direkt in i armen, i spruta istället för i tratten.

Skönt!

Och strax efter kom överläkaren in som hade opererat henne. Han sa att lilla tarmen såg fin ut förutom det ställe där det drar ihop sig. Det blir liksom som en "krage" i tarmen som praktiskt blir som ett "hinder" för avföringen att komma ut. Den har han vidgat upp nu då. Så det blödde från rumpan. Men Stella gnällde ändå inget alls. Hon är så tapper och så stark.

Så det vi ska göra nu är att behandla med hegastift i rumpan. I tarmen. Blä!!! Det vill jag INTE! Men måste. Och det tar emot. Mama-hjärtat sörjer! Varför ska vi behöva utsätta vårt barn för obehag?

Nåväl. Hon vänjer sig snabbt hoppas jag. Med den större storleken alltså.

Nu ska jag sova- För i morgon är det roligheter här hos familjen sweetie, nämligen Me&I träff!!!

Och jag har redan bestämt mig för massor av fina kläder jag ska handla. Framför allt till mig. Och babyn i magen.

Som för övrigt mår hur bra som helst!

Och nu vet vi dessutom vad det blir!




Puss och Kram

Stella inlagd på barnakuten

Jag satt i lördags kväll och berättade så nöjt för en vän om att vi inte vart sjuka på hela detta året. När det gäller barnen då alltså. Om man inte räknar med Leias alla Borrelia-turer då, fast det hör mer till år 2011 tycker jag.

Och magsjuka hade vi ju inte haft under hela år 2011, tack och lov!!! Berättade jag så stolt. Och detta är vi ju extra tacksamma över eftersom Stella ABSOLUT INTE får få magsjuka då hennes kropp inte tål det. Då hon inte kan göra sig av med viruset och alltså får massa följdsjukdomar.

Och alltid måste läggas in på barnsjukhuset för behandling och observation.

Och detta beror ju enbart på att hon föddes med Hirschsprugs sjukdom! Alla med Hirschsprugs sjukdom kanske inte har det så här, men ingen patient är den andra lik, gällande denna sjukdomen. Det beror nämligen helt på dels hur mycket av tarmsystemet som är drabbat, dels om man har tarmarna som vanligt eller stomi och dels hur man hämtat sig efter operationen man alltid gör.

Och det verkar som att man absolut inte får yttra ett knyst om sådant för blott sex timmar senare smäller det till. Sjukdomen-vi-inte-får-ha-hemma!!! Och efter cirka 10 timmar och 30 kräkningar senare är Stella så dålig att hon knappt håller uppe ögonen... Vi konsulterar Avd 327, ("hennes gamla avdelning") och de säger att vi absolut måste åka in. Hon har feber. Och hon kissar inte.

HEL*** också tänkte jag. Som svär ytterst sällan. Inte nu!!! Inte denna veckan. Vi ska ju in på operation på torsdag med henne...

Hur som helst kommer vi in snabbt och får träffa läkare snabbt. Alla sköterskor var underbara och läkaren var väl si sådär men efter ett tag får vi kontakt med en något bättre läkare som kunde lite mer om detta. Och efter ytterligare några timmar är vi inskrivna och inlagda på akutavdelningen och hon får behandling.

Och kors i taket, cirka ett dygn senare ser alla prover mycket bättre ut och hon har slutat att kräkas. Alltså skrivs vi ut och får ta hand om lill-sessan hemma.

Skönt!

För man sover ju inte supergott i en sjukhussäng med blinkande och surrande apparater jämte sig. När dessutom lampan från "slussrummet" lyser in i ens ögon. Och sjuksysrarna springer in hela natten med ficklampa och fixar dropp och kollar och så vidare.

Och jag tror sköterskorna var nöjda över att vi åkte hem. För det både en och två gånger oroade sig över att det skulle komma en till baby medan vi var där. Ja så som jag pustade och stånkade runt tjock och eländig kan jag förstå dem. Fast jag försökte lugne ner dem och försäkra dem om att det faktiskt är sex v kvar.

Och i morgon är det operation för Stella då. Eftersom hon dels är helt frisk från sjukan och dels har återhämtat sig fysiskt redan, så sa överläkaren Mats Edenholm som ska operera i morgon att vi kör! Han är för övrigt världens bästa läkare! Och att bara höra hans röst när han ringde idag får hela mig att bli liksom fullkomligt lugn! Jag litar på honom till 110%!!! Och hoppas att han aldrig byter jobb eller går i pension!

Och dessutom blir det även specialistultraljud för mig och baby.

Och jag är totalt utmattad. Redan.

Men det ska nog ordna sig detta med!

Helt utslagen!

På akuten, sovandes med dropp.

Väl på rummet, T och L kom med lite nödvändiga grejer vi behövde.
Såsom dockan Emma!

Dagen efter mår hon mycket bättre. Dock fortfarande väldigt trött.

Puss och Kram

Barn är en gåva

Efter det att jag outat att det faktiskt växer en liten baby i min mage är det kanske någon som har frågor? Kanske någon som undrar hur jag mår? Om det känns lika dant nu som med de andra två graviditeterna? Hur jag känner inför att bli trebarnsmamma? Eller när förlossningen är beräknad?

Själv undrar jag så klart hur allt kommer att gå. Och bli.

Hur kommer förlossningen vara denna gången? Kommer den vara lika fin som det planerade kejsarsnittet med Stella? Där jag minns hur solen skimrade in genom fönsterrutan på Våfflans dag. Hur hela stämningen i operationsrummet kändes alldeles magisk. Hur vi åtta personer på rummet delade något alldeles fanatiskt. Något unikt. En liten Stella som kom till världen.

Och jag undrar hur tiden på bb blir? Kommer jag få vara frisk denna gången? Eller kommer jag ligga sjuk och glömmas bort. Som tiden på bb för 5,5 år sedan, då jag fått Leia. Då jag låg åtta dagar på rummet med ett crp på över 320 utan att något hände. Utan att någon tog några vettiga prover. Prover som visade på livmoderinflammation.

Eller kommer tiden på BB bli som tiden på bb med Stella? Då ingen lyssnar på mig. När jag säger att mitt barn inte äter. Då ingen lyssnar på mig. När jag säger att mitt barn är sjukt.

Eller kommer det helt enkelt bli bra denna gången? En fin förlossning med en fin tid efteråt?

Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Och jag har bestämt mig för att inte oroa mig denna gången. För babyn och magen. Inte ta ut några sorger i förväg. För det blir ändå som det blir.

Och vad som än händer eller inte händer får jag hantera det då och där. Att lära sig leva i nuet och se till hur det är idag, är något jag är evigt tacksam över att jag tagit till mig! Det är så skönt att lämna all oro och bara vara. Klappa magen och ta en kopp te. Och tänka att just nu mår vi faktiskt rätt så bra.

Även fast jag så klart har ont i fogarna denna gången också. Och har lite andra problem med lite allt möjligt. Sover uselt. Trött som få. Och även fast jag har ett bagage med mig med massor av jobbiga och tråkiga händelser. Så tänker jag inte så mycket på det just idag.

Och en STOR fördel med att vänta sitt tredje barn, tycker jag, är att man faktiskt har två redan som slukar ens uppmärksamhet, håller en sysselsatt och är beviset på allt det jobbiga faktiskt är VÄRT det!!!

Ja så är det.

Hur jobbigt det än må vara att vara gravid- är belöningen värd all smärta och allt slit i världen.

För barn är en gåva.

Och det verkar som att jag kommer få hela tre!

Jag är så lyckligt lottad!!!

Leia på bb

Leia och Tias på bb

Stella på bb

Leia och lilla Stella, som precis
flyttats från bb/neo till barnkirurgen

Puss och Kram

Jag längtar!!!

Med blott åtta veckor kvar till leverans längtar jag mer än någonsin...




...efter denna!!!


Puss och Kram

Operation för Stella om två veckor

Visst är jag dålig på att uppdatera bloggen???

Jo. Jag håller med. Men det ÄR-SÅ-HIMLA-MYCKET-NU! Och mest handlar det om att springa på sjukhus om allt möjligt. Tänker inte dra hela min sjukrapport här på bloggen men det känns som att jag inte mår helt prima för tillfället.

Fast det ordnar sig nog.

Hur som helst så har Stella fått operationstid nu. Redan om två veckor ska hon in. Phu!!!

Ni vet jag skrev ju att hon var på DSBUS och kollade magen o tarmen strax innan jul. Och att tarmen/sömmen i tarmen inte hade den storleken den ska ha nu vid snart tre års ålder. Så därför ska de töja den under narkos. Kanske minns någon av er förra gången vi gjorde det?

Det känns helt ok att vi ska dit och hon ska göra detta förutom att det självklart är olustigt att se sitt barn sövas. Och låta dem ligga med slangar under narkos.

Men det hör ju till Hirschsprungs sjukdom.

Och så länge vi slipper magsjuka här hemma som Stella ej tål (eftersom hennes tarmar inte är friska och hon kan tömma sig själv... dvs hon kan inte göra sig av med bakterierna/viruset på samma sätt som friska barn gör. Vilket innebär att det lätt kan växa bakterier i tarmen som sedan vandrar ut genom tarmväggen i blodet o ger blodförgiftning), ja så länge vi slipper den, är jag evigt tacksam!!!

Stella för ca ett år sedan när hon töjde tarmen.

Hoppas att alla ni där ute som så troget kikar in till mig, trots att här inget händer, mår prima och har det fint!!!

Puss och Kram