Okänd diagnos och amningsstopp

Min lilla blogg. Vart tog du vägen? Tja, du glömdes bort bland vakennätter, sjukhusbesök, överfulla tvättkorgar och en arg liten baby.

Hur som helst, här är vi! Hela familjen sweetie. Och detta må vara sista natten jag ammar. Hoppas jag. För nästa natt ska vi göra något så radikalt som att plocka bort lilla mamman. Så får lilla pappan ta över istället.

Nu är Ebbe nästan åtta månader och vi vet ju alla att en åtta månaders baby inte behöver äta var eviga timme på natten. Så, hur gör man då? Jo jag åker bort. Till ett hotell. Däckar i sängen och vaknar groggy tolv timmar senare. Eller nå't.

Och med mig tar jag min lilla sexåring. Som knappt besökt skolan det sista. Diagnos okänd men en himlans massa symtom. Ja ungefär samma som förra året. Då hon hade Borrelia. Frågan är vad hon har denna gången. Och frågan är hur många veckor till hon ska må dåligt? Ha förtvivlat ont i leder och muskler. Huvud och mage. Feber av och till, trött och hängig. Med mera!

Läkarens senaste bud är att kolla glutenintolerans. Och jag vill kolla fästingburna bakterier. Hon hade trots allt över tjugo fästingar i somras. Och varför kan man inte få lov att ta riktiga prover på Borrelia i Sverige? Varför är det så kontroversiellt att prata om kvarvarande eller icke färdigbehandlad Borrelia i detta land? Ja, till och med kronisk Borrelia kan man läsa om på sidor världen över. Men inte i Svegie minsann. Nä, för att ha kronisk eller icke färdigbehandlad Borrelia måste du var Tysk. Norsk. Eller kanske amerikan.

Men min sexåring till tös, hon kan inte ha det! Nej då.

Allt jag önskar nu, är en frisk liten sexåring. Som är glad, vill gå till skolan och orka leka om dagarna.

Och jag undrar, hur ska vi komma dit? Någon som har något förslag?

Jag mår inget vidare! Och inget händer för det! Helt uppochner!

Diagnos okänd!

 Puss och Kram

Sökes: Prickfri baby och kaffe med mjölk

Våra nätter är ren katastrof! Allt som går under begreppet "sömnsvårigheter" passar in på oss. Och allt vi gör är ju egentligen fel! Jag ammar honom till söms. Han sover jämte mig, tätt fastklistrad intill min kropp. Han får äta hur mycket han vill på natten. Och när han vill. Och han somnar aldrig själv. Kan inte komma till ro själv. Känner sig ensam och övergiven om man försöker få honom att somna själv i sin vagn exempelvis.

Ja ni hör! Sämsta möjliga förutsättnignarna för att mamman ska få någon avlastning och faktiskt lite sömn på natten. Så jag är helt slut. Punkt!

Jag är så trött så att jag liksom inte orkar bry mig just nu. Jag orkar inte bry mig om min treåring springer omkring med frukostmackan över hela nedre våningen och käkar lite och leker lite om vart annat. Jag är så trött att jag skiter i om hon har smutsiga kläder och går utan vatnar trots att det är kallt ute. Och jag är så trött att jag liksom inte riktigt orkar kolla upp när den där tiden på bvc är, jag orkar inte rota fram almanackan ur väskan.

Men detta håller ju inte, tänker ni. Nej, det gör det inte. Så därför försökte jag göra något åt det förra söndagen. Efter att ha vart på en föreläsning om sömn på min bvc-grupp, där barnpsykologen mycket pedagogiskt förklarade hur man skapar de bästa förutsättningarna för att barnen ska sova på natten, kände jag att ok, nu testar jag. Nu kör vi!

Så mycket riktigt lade jag Ebbe i sin säng när det var dags att sova natt. Jag klappade på honom och buffade i rumpan till ljudet av hans panikskrik som ekande i trumhinnorna trots att jag hade öronpropparna långt intryckta i öronen! Visst, han somnade till slut. Men vaknade efter tjugo minuter. Men jag gav mig inte. Mat gav jag endast var fjärde timme och jag var SÅ_STOLT_ÖVER_MIG_SJÄLV!

Men efter fem sex nätter när det fortfarnade är skirk i panik flera gånger i timmen, med undantaget för EN GÅNG då han sov cirka tre timmar på raken, så orkar jag inte mer! Så sedan två nätter är vi tillbaka till det där amma-hela-natten sovandet!

Och det suger!

Ja, det suger att min plan misslyckades. Det suger att amma hela natten. Och det suger framförallt att Ebbe är så orolig och inte verkar må bra!

Och i morse vaknde han dessutom helt rödprickig. Igen!

Skit också! Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vet att han är mjölk-OCH äggallergisk och undviker det så klart! Men det hjälper ju inte. Inte fullt ut!

Så just nu försöker jag få tag på barnmedicin där vi går hos en läkare för hans allergier. Men redan innan halv nio på morgonen fick jag som svar när jag ringde "Telefonlistan är full för dagen, återkom nästföljade vardag".

Ja happ!

Så här sitter vi med en missnöjd, skrikig Ebbe, rödprickig och vet varken ut eller in.

Någon säger undvik soja. Någon säger undvik vete. Eller gluten. Eller är det hans mjölkfria ersättning som han reagerar på?

Tja. Inte vet jag.

Det enda jag vet är att jag vill ha mitt liv tillbaka. Där jag åtminstone får sova två timmar i rad om natten. Och där jag kan vakna jämte en prickfri baby som möter mig med ett jollrande leende och inte skrik i panik. Och hade det stått en kopp kaffe på sängbordet, med en skvätt mjölk i, hade jag jublat av lycka!

Jenny bjöd hem mig på fika. Ägg och mjölkfri. Jag började nästan gråta av lycka. Att få fika. Och att någon anstränger sig. För mig. Tack finaste Jenny! Och senare samma vecka bakar Sandra till mig. Ägg-och mjölkfria muffins. Jag blir så glad. Och rörd! Tack Sandra!

Liten och stor. Och alldeles underbara!

Puss och Kram

Döden och livet.

Det regnar ute. Ihållande kallt höstregn och termometern visar endast sex grader. Iklädd en lätt sommarblus och endast en kall sommarjacka står jag och väntar på min far. Jag fryser och drar upp dragkedjan på jackan ända upp. Nu börjar det bli fullt även på min parkering. Det är mycket folk här och jag undrar om alla kommer att få plats? En efter en går de in i kyrkan, svartklädda och med ett paraply i handen. Någon gråter och andra ser sammanbitna ut. Inne i kyrkan möts jag av en stillhet. Ett lugn som vilar över nuet och hela kyrkan är prydd av blomsterarrangemang i ljuvliga färger. Vitt, rött, rosa och cerise. Och längst fram står kistan. Vit prydd med vackra blommor och några ljus. Det ser så fridfullt ut. Så vackert och ändå så smärtsamt! Livets kontraster. Döden och livet.

Det är oerhört smärtsamt att se de närmast anhöriga på bänken längst fram. Nedsjunkna med lätt böjda huvuden. Förtvivlande över den sorg som drabbat dem. Att den dem älskar gått vidare. Och lämnat dem bakom. Och jag känner med dem. Jag känner så det gör ont. Ont att mista den man älskar. Ont att tvingas skiljas, så mycket i förtid.

Begravningsceremonin var högtidlig, vacker och ofantligt sorglig.

Smärta! Det gjorde fysiskt ont i mitt bröst. Och mina ögon. Alla tårar! Jag torkade och torkade men pappret räckte inte till. Jag fick låna av vännen jämte mig. Fler näsdukar. Och mer tårar. Jag funderade över om man kan gråta så mycket så att linserna sköljs ur ögonen? För i så fall skulle de nog göra det nu, tänkte jag. Så tänkte jag på alla minnen. Minnen med den avlidne. Hon som alltid såg oss. Vi som fanns runt omkring. Hon som gav av sig själv. Och med öppna armar tog emot dem runt omkring. Och likaså av livet självt.

Hon älskade livet. Och nu är hon borta. Och det gör så ont. Ont att möta döden.

Döden och livet.

Det var temat på gudstjänsten i söndags. Döden och livet i den ordningen för att det är livet som segrar. Uppståndelsen. Och det var som att hon talade till mig. Prästen i söndags. Det gick rakt in i hjärtat och lade sig som en lindrande slöja runt min ledsna själ. Och texten var så fin. Så fin så att jag vill dela med mig!

Till er!

På väg hem!
Vi står på bryggan och betraktar fartyget som just lämnat hamnen. Det är dags att påbörja den långa färden över havet. Länge betraktar vi det ståtliga, fina fartyget, hennes fladdrande segel och vackra skrov. Men ju längre tiden går, desto mindre bli fartyget. Och snart syns bara en vit liten prick där hav och himmel möts. Och precis när fartyget försvinner vid horisonten säger vi till varandra: "Nu är hon borta".

Men fartyget har bara försvunnit ur vårt synfält. Fartyget är lika ståtligt och mäktigt, lika mycket på väg mot sin destination som det var när det lämnade den trygga hamnen. Det är ur vårt perspektiv fartyget förminskat, och ingenting annat. För just som vi säger "Nu är hon borta", finns det andra som ser fartyget komma och som med glada röster ropar "Nu kommer hon".

Vila i frid!

Puss och Kram

En helg i New York och en heldag på spa

Jag far in till Haga i Göteborg och köper mig en ny handkräm. Och tar en latte utan mjölk. I godan ro. Hemma är huset sådär nystädat så att man helst inte vill hämta sina gullngar från skolan och dagis. Utan njuta av ett stökfritt hem, en hall utan grus, en tom tvättkorg och en skinande diskbänk fem minuter till. Bara fem minuter till, tänker jag. Och suckar.

Är det såhär det ska vara nu? Att egentiden är storhandlingen på ica maxi och glamouren är en väl doftande handkräm? Att weekend-resorna är ett minne blott och träningskläderna bortglömda längst inne i garderoben?

Är det så?

Jag tittar ner på min fem och en halv månader gammal baby. Han sitter i sin gåstol. För han har inte riktigt kommit på att man faktiskt kan ta sig runt i hemmet i den. Han möter min blick och svarar med ett ofantligt leende. Och snart är det dags att hämta hans systrar igen. Och då drar eftermiddagen igång. Middag, lek och aktivitet. Idag är det dans.

Och jag tänker, fine, shopping i London och kvällar på gymmet i all ära, men inget går upp mot en sexårings iver över att berätta vad hon gjort i skolan idag, en treårings omöjliga och möjliga frågor om allt från varför man måste äta middag till varför man inte kan ringa i sin telefon när man åkt upp till himlen? Eller babysens vidsträckta leende och ovillkorliga kärlek!

Nä, inget alls.

Men ändå längtar och drömmer jag lite...

Fört visst vore det väl underbart med en helg i New York eller en heldag på spa. 

Puss och Kram

Statistik och vardagslunk

Trots att jag väldigt sällan uppdaterar bloggen numera har jag ändå cirka tjugofem besökare per dag. I snitt. hjälp! Det är rätt mycket för en inaktiv blogg tycker jag! Och många som besöker min blogg har sökt något på google och får helt enkelt upp min blogg som träff. Det verkar som att många undrar hur de ska få sina små hjärtegryn att sova. För just denna sida är det mest lästa inlägget i hela bloggen. Genom tiderna. Närmare bestämt är det läst 694 gånger och då framför allt av folk som sökt sömntips på google. Som nummer två kommer denna sida. Som handlar om positivt Borreliaprov. Och inlägget som fått plats nummer tre är detta, Ebbes förlossning! På plats nummer fem kommer mitt sorgliga inlägg om Ridolyckan! 

Det var dagens statistik det! Lite intressant tycker jag. och nog om det!

Så, vart har familjen sweetie tagit vägen då?

Jo då, vi är kvar. I samma stad, i samma kvarter och på samma gata. Det enda som förändrats är väl att mycket av tiden går åt att bära omkring på min lille gosse. Ebbe lillen vill nämligen helst bli buren. Annars skriker han. Och så har det ju hållit på. Visst, det finns stunder då även han nöjer sig med att sitta i sin stol men oftast är det förknippat till morgonen (=utvilad) eller precis när han ätit.

Annars tillbringar vi dagarna med att fixa och dona här hemma. Ni vet, vardagslunket. Att ta hand om hem och familj. Skicka iväg barn till skolan och förskolan. Handla och städa och sådär. Vi går även till öppna förskolan. Och vi åker på simning, dans och söndagsskola. Och inte minst är jag deltagare i min skrivkurs! Det är superkul och jag har lämnat in två olika uppgifter hittills!

Boktips. Köp!

Havet. Lugnet. Och promenaden till öppna förskolan!

Ska det vara såhär nu mamma? 

Nu hoppas jag att jag ska hinna blogga lite oftare än vad sommaren tillät. Och att jag ska hinna och orka publicera de där härliga sommarfotona jag lovade! De måste ses!

Ha en fin helg!

Puss och Kram

Ekorrhjul och mjölkproteinallergi

Hej alla goa läsare som vart inne och kikat hos mig trots att jag inte haft någon möjlighet att uppdatera bloggen på länge!

Hur har ni haft det i sommar?

Vi har ju varit på torpet mycket i slutet av semestern eftersom vi målat om det plus köpt en lekstuga vi målat. Så därför har jag inte varit nära en dator och kunnat uppdatera bloggen.

Men nu är vi tillbaka i verkligheten. Och i tisdags började Leia nollan. Så nu känner jag nästan att jag kastas brutalt in i ekorrhjulet där gympapåse, fruktmellis, dagishämtning, skolskjuts, amning, middag, tvätt och några vardagsbekymmer trängs om vart annat. Stressigt känns det. Och jag avskyr det! Men jag tänker att jag får ge det lite tid. Tid att lägga sig. Tid att få rutiner på morgonen. Och framför allt tid att smälta att Ebbe är mjölkproteinallergisk.

Japp så verkar det vara. Och det är SKIT! Vi fick reda på det definitivt igår då han gjorde ett pricktest. Men detta är ju bara början och jag känner mig mer förvirrad än någonsin!

Som tur är har vi fått en tid på barnmedicin i början av Oktober. Och detta kan ju förklara hans kinighet. Att han kräks mycket och överallt. Och att han alltid vill bli buren. Att han haft ont i magen har vi ju misstänkt, men inte allergi.

Tyvärr har jag inte fått någon direkt gehör från bvc för detta, men jag tog saken i egna händer (som vanligt!) och gjorde ett pricktest på honom på den mottagning som jag själv går för min allergi. Och med det provsvaret ihop med de jätte-reaktionerna Ebbe har fått av smakis gröt (innehåller skummjölkspulver) så är det inte så svårt att lista ut vad det rör sig om!

Nu hoppas jag också att det ska finnas lite mer tid till bloggen, jag har ju hur många fina foton som helst att visa från i somras. Och även en hel del galna och roliga händelser att berätta om!

Men det tar vi en annan dag!

Ebbes första stora allergiska reaktion

Ebbes andra reaktion mot mjölkprotein

Puss och Kram

Ebbes dop den 22 Juli 2012

Vi har vart på torpet i sjutton dagar nu. Är hemma en kort sväng för lite praktiskt men åker tillbaka nu idag. För vi trivs ju så bra där.

Där, mitt i skogen, där tystheten andas varje sekund och lugnet ligger som en slöja över nuet, där döptes vår son söndagen den 22 Juli. Eftersom mina rötter kommer från Håcksvik och så även Ebbes, kändes det extra fint att anordna dopet i Håcksviks kyrka. Han fick sitt ena namn av min farmors morfar, som hette Malkolm, som brukade gården Hälgabo som alltså är granntorpet till vårt torp Dunkebo.

Och allt blev precis så som vi ville. Högtidligt, vackert och i goda vänners sällskap. Tack till alla ni som närvarade på Ebbes störta dag, och som förgyllde hela denna fina dag! Det betydde jätte-mycket för oss!

Mina fina tjejer Leia och Stella, samt söta Ebba i mitten som är gudmor Marias dotter!

Jag, Tias och Ebbe utanför kyrkan. Vackert väder var det med!

Vi ber för Ebbe och alla lägger sin hand på Ebbes huvud

Så döps vår son, Ebbe John Malkolm!

Ebbe och Prästen Willy Hjalmarsson och gudfar Martin och gudmor Maria

Ebbe och hela familjen plus gudmor och gudfar

Efter dopet fick han byta om till sin sjömanskostym!

Ebbes morfar PG till vänster, och hans syster Titti i mitten och min farmor Märta till höger. 

Familjen Lind förgyllde vår dag med sin närvaro på Ebbes stora dag!

På dopdagen!

Störst av allt är kärleken!

Jag kom in på min skrivkurs!

Jag kom in på min kurs jag sökte, "Att skriva för barn och ungdom I, 15 hp" heter den! Och jag känner mig glad och inspirerad inför detta. Att jag vill skriva, vet ni ju. I alla fall ni som följt mig ett tag. Eller känner mig privat! Men om det är en barnbok jag vill börja med att skriva, vet jag egentligen inte. Jag har ju mest skrivit i skrivpuff här på bloggen, och då blev det mest poesi. (Vill ni läsa mina texter kan ni kicka här!)

Hur som helst kände jag att jag ville lära mig mer om skrivandet! Och när jag sökte på google kom det upp flera olika kurser i skrivandet, som hålls på universitet och högskolor i Sverige. Jag sökte en del och kom in på denna!

Så vad tror ni? Tror ni jag har behållning av kursen?

Jag hoppas det! Jag har framförallt en barnbok jag skulle vilja skriva. Och ... nej, det berättar jag nog inte här och nu! Det får bli en överraskning i framtiden!

Har ni där ute som skriver, gått några "skrivkurser" inom Sveriges högskolor och Universitet? eller några över huvud taget?

Puss och Kram

Tuffande semester och Sofiero Slott

Semestern lunkar på, eller det känns snarare som en snabbtåg. Tuff tuff i full fart beger vi oss till olika hörn av Sverige. Vi har varit en vecka i Skåne i fina Mölle. Och efter dess har vi besökt Astrid Lindgrens Värld. Jag tänkte visa er lite av varje och skriva om det. Men det får bli i portioner.

Här nedan ser ni axplock av vårt besök på Sofiero Slott. Om ni är i krokarna kan jag verkligen rekommendera er att besöka detta ljuvliga ställe. Slottsträdgården är något utöver det vanliga, jag skulle kunna ströva runt där i flera dagar i rad. Och år 2010 utnämns parken faktiskt till Europas vackraste park! 

Även för barnen är det roligt. Att springa runt i de mysiga gångarna, labyrinter bland blommor och gröna växter, besöka kungens lekstuga som numera också är inredd för lek och bus. Bredvid finns små odlingar barnen själva får vattna, och någon slags pedagogisk verksamt ordnar de med. När vi var där hade de kandidering av rosenblad. Även en klätterställning med rutschbana finns där!

För att inte tala om att gå in i själva slottet. Så spännande tyckte barnen. Att få se hur det såg ut förr. Några rum är bevarade precis som de var då!

Se och njut!


(Alla foton nedan är tagna med min iPhone, jag hade även med min systemkamera, de fotona visar jag en annan gång!)

Puss och Kram

Midsommar 2012

Lika som bär!

Så var midsommar över för denna gången. Även i år följde vi traditionen och åkte till Maria och Karl Ludvig på Smögen och vidare till Hållö. Som jag berättat om tidigare, är Hållö en obebodd ö som ligger cirka 15 min utanför Smögen. Vi, sälskapet som Maria och CL bjuder in, brukar hyra hela stället varje midsommar. Och det är vi så glada över. Så klart! Naturen är magnifik och det är vatten runt om! Ljuset är underbart och trots att helgen även bjöd på regn var det ändå mestadels ljust och klart! Vi hade verkligen tur med vädret, för det verkade regna överallt annars!

Fotona nedan är tagna med Instagram, och vill ni följa mig där heter jag hannacaroline1. Någon annan dag visar jag fler fotn tagna med min vanliga kamera. Min iPhone har börjat krångla dessvärre och jag kan inte öppna fotona med mera!

Hur som helst, här kommer en blandning av goa bilder. Nu ska jag sova, är halvt utmattad efter en lyckad och härlig helg med gott sälskpa, god mat, och en massa barn! 11 stycken under sex år! Och mina barn har verkligen haft det härligt. Ebbe har skött sig som en prins och inte vart ledsen något alls, bara han fått mat och sömn när han velat! Så bara nöjd och glad. Och han har verkligen fått gosa med en massa goa mammor som ställt upp och hjälpt till! Men det är också jobbigt att vara på resande fot med tre små barn, i synnerhet på en ö ute på havet!

Detta foto är en tradition! Samma soffa varje år!
Min tre ljuvliga barn!

Midsommarfin i kransen som Maria gjort!

Sötaste systrarna!

Det regnade en del under helgen, särskilt sent om kvällarna, men det sprack även upp, som här på midsommardagen. Då passade vi på att bege oss ut på promenad!

Det ordnades skattjakt för barnen och skatten innehöll bland annat denna coola mössa som klär Stelal perfekt!

Min nya hatt!

Idag på väg ner till båten för att bege oss sakta hemåt. Tog bara sex timmar att komma hem femton mil. Men då stannade vi för fika och mat på vägen. Trafikolyckor gav oss dessvärre fler stop på vägen! Totalt still på motorvägen så vi kunde byta förare och stanna och sitta och amma!

 Puss och Kram

Trollungar och finfika

Idag åkte vi till Borås för att hämta hem våra trollungar. De hade allt längtat hem lite, och längta tänker jag, är inte så dumt! Bara det inte blir allt för mycket! Mormor verkade nöjd över att ha haft dem och även över att vi hämtade dem. Det är ju rätt så mycket att stå i ändå, på liten yta!

vi tänkte åka och bada på Borås badhus, men givetvis hade de stängt för reparation. Typiskt! Så efter det att vi hälsat på min farmor fick barnen leka på en lekplats inne i stan istället.

Leia hemma hos min farmor, Märta.

Riktig fin-fika bjöds det på!

Stella bus!

 Det var allt från idag, vi får se vad morgondagen har att erbjuda!

Puss och Kram

Pedikyr och nostalgi

Det är söndag kväll. Och i morgon börjar sambos semester på riktigt. Måndag. Och första dagen av sjuttio. Ja ni läste rätt. Han har tio veckors ledighet denna sommar. Ledighet ihop. Tillsammans ska vi vara. Alla fem. Och vi ska njuta och umgås med nära och kära så mycket vi kan. För när vardagslivet rullar på så hinner man inte så mycket. Mer än att göra alla vardagsbestyr och knappt det. Ja nu för tiden, sedan vi blev fem, så missar jag både barnkalas och läkarbesök. Det går inte hålla reda på allt. Små detaljer som försvinner bland tvättberg, överfulla diskbänkar, sandiga hallgolv, skrikiga barn, vaken-nätter och mjölkstockning.

Och mammans tålamod prövas. Regält. I synnerhet av min lilla trollunge här nedan. Min treårng är en expert på att sätta sig på tvären. Och allt ska förklaras. Och argumenteras. Varför kan man inte göra på det andra sättet? På hennes sätt? Som att äta lördagsgodis klockan fem över nio på lördagens morgon?

Varför?

"Nej du fröken bus. Du får allt vänta tills efter lunch"!

"Jag vill äta lunch nu mamma" var hennes svar då!

Nötkrämsnostalgi

Sommarkillen

  

För att samla energi, få rå om mig själv och inte minst får väldans snygga tånaglar så bokade jag in en timme i denna stolen. Och OJ så skönt det var! Och nu har jag bockat av mitt nyårslöfte två gånger om. För det har jag lovat. Att gå på spa minst en gång per år. Och det tjänar hela familjen sweetie på! Det kan jag lova!

Nej det är ingen gynstol- som någon påpekade på facebook, det är en spa-stol som jag fick sitta i en hel timme och bli ompysslad i!

På tork!

I morgon kanske vi åker till torpet. Eller så bara är vi. Här hemma. Vi har inte riktigt bestämt oss än. Fast en sak har vi bestämt. Att vi ska hämta hem våra trollungar som sovit hos mormor sedan igår!

Puss och Kram

Sommaravslutning på förskolan

Det har varit mulet mest hela dagen. Jag och Ebbe har varit iväg och bytt däck på bilen. Jo, för inte kommer det någon mer snö nu? Tiden eller orken att fixa det innan har verkligen inte funnits! Och som tur är kör vi med dubbfria vinterdäck. Men det var ju inte det jag skulle prata om idag.

Nej, för efter lunch sprack det minsann upp och den efterlängtade solen tittade fram. Och på barnens förskola höll de på som bäst med förberedelserna inför det kommande sommarkaffet. Det är förskolans sommaravslutning och höjdpunkten för terminen, tycker jag. Våra små godingar har övat in stämningsfulla sommarvisor och till och med en psalm har de lyckats lära sig.

Det var ett förväntansfullt gäng föräldrar, mor-och farföräldrar, syskon och andra glada som satt på gräset och såg de små Senapskornen traska fram till den gröninlindande sommar-scenen, iförda sina allra somrigaste klädesplagg och sjungandes Idas sommarvisa. De flesta stod snällt på scenen och sjöng som fröken sa, i alla fall till en början. Någon pojke tyckte dock att det var mer spännande att hoppa upp och ner eller busa lite med de som stod jämte. Vi fick lyssna till en uppsjö av inövade sommarvisor men även sånger som var förknippade till vårens tema, vatten. Och till och med några experiment bjöd samlingen på! Fantastiskt trevligt!

Efteråt bjöds det på egenbakad jordgubbstårta med kaffe och saft. Hur gott som helst! Och de barnen som slutade förskolan för gott, ja Leia och hennes tre kompisar, fick var sin pärm fröken satt ihop med foton på dem, tagna under dessa fem åren. Och även teckningar Leia gjort, satt i pärmen. Som gåva fick de en vacker bok. 

Och jag tänker att hur fort har inte dessa fem år gått? Tänk att jag snart har en skoltjej. 

Helt fantastiskt! Nu får ni njuta av lite sommarfoton!

Här traskar hela barnaskaran fram till scenen.

barnen står än så länge fint på scenen som är utsmyckad så här fint. Och till och med trädet har de klätt!

Leia och Elliot utför ett experiment!

 

Med gåvorna från förskolan!

Stella och farfar.

Liten och söt!

 

Även lillebror fick vara sommarfin med ny keps och kostymbyxor!

Jag och Ebbe.

Puss och Kram