God Fortsättning på Julen!

Det var en härlig lugn julaftonsmorgon. Vi sov rätt så länge och sedan åt vi frukost och kollade på sista avsnittet av julkalendern på svtplay. Och jag gillade verkligen årets julkalender. Slutet med så klart.

Sedan duschade hela familjen och röjde upp lite för att sedan fira jul med julklappar och tomte här hemma. T klädde ut sig till tomte och Stella gick på det med hull och hår. Så klart. Fast OJ så rädd hon var för honom. Och det kan jag förstå för han såg allt lite läskig ut, och inga ögon hade han. Leia var däremot inte alls rädd och hon hade frågat mig några dagar tidigare om tomtar är riktigt eller om de bara klär ut sig. Jag sa att de klär ut sig, så klart. Skulle aldrig ljugit för henne om hon frågar. Sedan när tomten gått sa hon "Mamma, jag tror verkligen det var pappa!". "Det tror jag med" sa jag, då.

Vid två-tiden åkte vi och firade jul med hela T's släkt. Vi kör vart annat år. Vilket är perfekt. Jag hade aldrig orkat åka runt på flera ställen. Knappt att man orkar med ett ställe. Där var det fullt ös med barn, god mat och julklappar. Stella blev helt hysteriskt rädd för tomten innan han ens hann komma och skulle leka uppe på övervån med stängd dörr och vägrade att gå ner. Efter någon timme kunde jag övertala henne att komma ner om jag lovade att ingen tomte skulle komma till detta huset.

"Det kommer ingen tomte till detta huset" sa Stella sedan tryggt och övertalande till alla.

Vi fick fråga henne lite försiktigt sedan om det var ok om tomten kom en jätte-kort stund bara för att dela ut alla julklappar, eftersom barnen så gärna ville ha sina julklappar. Ok då, hon kunde gå med på det. Fast hon vägrade lämna farmors knä och vägrade ta emot några paket. De skulle helt enkelt bara placeras i hennes hög på golvet. Varje gång tomten läste "Till Stella" sa hon bara "Lägg den i min hög".

Tomten var rolig och ramlade in i granen, och hade ett väldigt märkligt halsband på sig. Det såg mer ut som en slang. Och alla paket hans läste upp kom från farfar. Farfar hade sannerligen legat i och köpt julklappar i år!

Idag leks det med alla julklappar och barnen är verkligen glada och nöjda. Och nöjdast är nog Stella som har försäkrats sig om att det dröjer ett helt år innan tomten dyker upp igen!

Tomten hemma hos oss hade ramlat utanför och
hade verkligen smutsiga händer! man kan säga att det är lite geggigt utanför!

Storasyster försöker lugna lillasyster som
inte alls tycker att det var särskilt roligt
att den hemska tomten kom hem till henne.

Paketöppning.

En mycket uppskattad julklapp. En mjuk godnatt-bok där nallen
kan flyttas runt i boken och göra diverse saker innan han lägger sig.

Leia håller sin lilla kusin Alexander.
Endast tre veckor gammal.

Barnens farmor, fast och kusin Charlie.

En annan läskig tomte med
ett mycket märkligt halsband.

Och inte heller denna tomten var särskild uppskattad.

Puss och Kram

och

God Fortsättning På Julen!!!

Positiva Borreliaprov

Min lite större tjej har mått dåligt till och från en längre tid. Ja det var för cirka tre månader sedan jag sökte första gången tror jag. För smärta i ben, armar och leder. Då sökte jag på vårdcentralen som utan större undersökning eller oro sa växtvärk.

Och smärtan fortsätter. Vecka efter vecka och den kommer allt oftare nu. Hon har vaknat om nätterna och varit jätte-ledsen för att hon haft ont i benen, armen, leder eller huvudet. Och varit väldigt mycket tröttare än vanligt. Och efter en tid fick hon värken på dagen med. Och huvudvärken blev allt värre. Dessutom började hon klaga på smärta i halsen, ryggen och näsan. Och jag tycker bestämt att hon verkar höra allt sämre. Varje dag länge har hon inte hört när jag har pratat i vanlig samtalston till henne. Och ibland har hon skrikit istället för att prata. Märkligt tänker jag. Men det konstigaste av allt är att hon är till synes besvärsfri emellanåt. Ev tröttare än vanligt. Men en kväll var ena fotleden svullen o foten varm. Hon hade feber också. Då ville de på barnakuten titta på henne. Mest för att hon hade så ont i huvudet och nacken. Men efter sju långa timmar nattetid på barnakuten fick vi åka hem igen utan någon förklaring. Hon fick hoppa på ett ben och ta sig på näsan. Så sa de att hon inte hade hjärninflammation.

Skönt, tänkte jag.

Två dagar senare var vi tillbaka. Efter 1177's uppmaning. Ungefär samma saker. Feber. Ont i huvud. Nacke. Ben och arm. Ont så hon gråter. Och en svullen led.

Men samma sak igen. Hoppa på ett ben, och så tog de crp med, men den var ok. De pratade då första gången om Borreliaprov. Detta var natten till lördag och de bad oss söka på barnmedicin som får göra en utredning, om symptomen inte blir bättre.

På måndagen ringde jag barnmedicin och fick en tid dagen efter. De gjorde en rätt så ordenlig provtagning på henne och undersökte henne även lite. Kollade balans och reflexer. Och lite annat. Allt såg bra ut. Proverna skulle ta två veckor att analysera så hon skulle höra av sig i början av januari.

Suck, tänkte jag.

Detta var i tisdags.

I går torsdag ringde mobilen. Det var läkaren från barnmedicin. Hon sa följande. "Nu har provsvaren för Leia kommit och allt ser jätte-bra ut tills vi kommer ner till Borrelia-provet". Det visar positivt och hon har Borrelia som då också förklarar alla hennes symptom. Hon sa till och med att hon hade Neuroborrelia, fast det kan man egentligen inte alls säga baserat på endast ett blodprov. Utan då måste man ta ryggmärgsprov. Så sa hon att vi måste åka in nu meddetsamma till barnakuten och att hon både har ringt och faxat remiss.

Jag blev lite stressad måste jag erkänna. Stressad och samtidigt lättad eftersom de finns värre diagnoser är Borrelia med Leias symptom.

Eftersom vi även skulle till DSBUS med Stella igår, på ett inplanerat besök till Dr Överläkare för hennes tarm och mage, fick vi helt enkelt åka med var sitt barn. En till akuten och en till tarmmottagningen.

Och det blev ytterligare en lång och jobbig dag på DSBS. För oss alla tror jag.

Nu orkar jag faktiskt inte förklara alla turer hit och dit, missförstånd och ilska och frustration som uppstod hos mig, men kortfattat fick Leia ta ett ryggmärgsprov. Det var ingen rolig upplevelse för mamman som satt jämte men hon var bra nerdrogade på Tja, vad vet jag, men mer eller mindre borta. Läkaren som hade hand om Leia visade sig inte alls kunna Borrelia för hans information visade sig vara helt felaktig.

Det som var positivt och bra var att Leia inte har neuroborrelia. Och detta för att cellprovet i ryggmärgsvätskan visade att det inte fanns några celler där. Alltså är inte centrala nervsystemet angripet. Dock har hon två andra positiva värden nämligen IgG och IgM och har man båda dessa förhöja är det lika med en pågående Borreliainfektion. Och man ska ha behandling. Av antibiotika. Länge.

Men detta sa inte läkaren till oss. Han sa "Hon har inte Borrelia" och han pratade om detta med mig i minst 15 minuter för jag sa att jag inte alls förstod hur hon kan ha två positiva provsvar men ändå inte ha Borrelia. Han sa att provsvaren visade att hon har antikroppar mot Borrelia och HAR HAFT Borrelia men inte har det nu. Jag tjatade emot rätt länge, dvs sa att jag inte alls förstod och så vidare.

Han sa att han inte visste vad hon led av. Men att det inte alls har med Borrelia att göra. Så skrev han ut oss. Efter några timmar då, eftersom man ska sitta stilla och låta bedövning/drog gå ur kroppen först.

Så framåt kvällen åker vi hem. Helt slut båda två. Och allt känns förfärligt. Som att jag var på ruta ett igen. Ingen som helst förklaring till Leias alla symptom.

Men jag förstod ändå inte. Det stämde inte.

Så jag började googla. Och fann detta. Läs nästan längst ner på sidan under D, där det står att om man har positivt provsvar på IgG och IgM har man en pågående Borreliainfektion. Precis som läkaren från barnmedicin hade sagt till oss i morse att hon hade. En borreliainfektion.

Och Precis det läkaren som vi hade på DSBUS IGÅR INTE SA!!!

Orsaken till att jag ens började rota i detta och kände att jag måste ha en second opinion är att jag sms'ade med en en väldigt fin tjej och läkare som jag var i samma mamma-grupp som, då jag väntade Leia. Hon är som sagt läkare och skrev att just Borrelia kan vara lite komplext och att jag absolut ska kräva ett andra utlåtande, då av en infektionsläkare.

När jag sedan hittat den sida jag länkade till ovan och när jag verkligen mindes att läkaren på fm sa att Leia hade Borrelia, ringde jag helt enkelt upp avdelningen igen. Avd 330 på DSBUS. Då var klockan halv elva på kvällen. Jag fick prata med en mycket trevlig sköterska som tyckte att det hela lät väldigt konstigt och sa att hon förstod att jag ville prata med en annan läkare och att hon kunde fråga nattjouren om de hade tid att ringa upp mig. De hade tid och skulle ringa kl 24.00- Och så gjorde hon, Dr Cecilia. Den Dr sa då att man visst kan ha Borrelia fast man inte har det i själva centrala nervsystemet, utan helt enkelt i andra delar av kroppen. Tex lederna. Detta hade jag ju redan läst och trodde att Leia hade.

Vidare sa hon att en specialist skulle ringa upp morgonen därpå, för att prata vidare om detta. Och hon sa att hon inte riktigt förstod vad den andra läkaren hade gjort...

Så, i morse ringde ytterligare en läkare upp och summa summarum är att Leia har Borrelia, så klart, i lederna med all sannolikhet, och behöver behandling. Han sa att "det måste blivit något missförstånd igår med Dr xxx".

"Säkert" tänkte jag. Det var för tusan inget missförstånd. Det var ren okunskap från hans sida. Och arrogans. Han lyssnade inte. Tog inte reda på fakta. Utan gav bara helt felaktig fakta och gjorde en felaktig bedömning. Klart att han visste att hon hade ont i lederna. Vi diskuterade ju till och med barnreumatism!

Men jag tror att jag skiter i det nu. För även om det nu skulle vara så att den andra läkaren Dr xxx inte visste att Leia hade haft svullna leder kunde han gott o väl frågat det. Fast närman pratar om barnreumatism vet man att det är just lederna man har problem med! Och det han sa att hon INTE HAR BORRELIA trots dessa två positiva provsvar är ju faktiskt helt fel. Det kan ni ju läsa själva i min länk. Och att hon har feber, huvudvärk, ont i ben, armar, nacke och så vidare. Det sa jag. Och han sa att det inte har med Borrelia att göra.

Jag hade rätt. Han hade fel.

Och jag känner mig så otroligt besviken över hela situationen.

All energi är som bortblåst. Jag är helt slut på grund av detta. Att behöva stånga sig blodig för att få rätt behandling för sitt barn. Som har en allvarlig sjukdom.

FY TUSAN FÖR SÅDANT!!!

Så jag kan lova er att dagen varit helt förstörd då vi är helt slut allihop. Men vi har i alla fall hämtat ut hennes antibiotika. Tre hela veckor är behandlingstiden. Lång tid!!!

Men vi slipper ju åka upp till dsbus varje dag eftersom hon inte behöver få det intravenöst då hon inte hade neuroborrelia. Och det är jag så evigt tacksam för!!!

En natt på barnakuten.

Emblasalva

Trött efter ryggmärgsprovet.

Lite mellanmål innan vi får åka hem.

Nu tar vi julledigt från alla sjukdomar och sjukhus, visst låter det som en bra idé?

Och vad Stellas doktorsbesök mynnade ut i tar vi en annan gång!

Puss och Kram

Pressfotografens bildserie på oss

Här kommer den utlovade bildserien som pressfotografen från Expressen tog på oss i torsdags. Jag fick tio bilder men plockade bort de värsta. Han tog dock självklart betydligt fler. Det var den andra bilden uppifrån som publicerades i tidningen. Det var ett av mina önskemål. Och de valde den som layout-mässigt passade bäst, sa reportern.

Varsågod.

Familjen sweetie bakar lussekatter!

Så vad tycker ni? Vilken var bäst?


Puss och Kram

Uppmärksamhet och julkort!

Jag måste erkänna att jag hade rätt bråttom ut till affären igår för att handla mig ett exemplar av Expressen. Och jag hann inte ens ut ur affären innan jag hade kollat och läst artikeln. För nervös var jag, Trots att jag fått läst texten innan och trots att de talat om vilket foto de valde så vet man ju inte säkert... Hur allt framstår och hur det blir i slutändan. Och jag är sannerligen inte van att få uppmärksamhet på det viset.

Men av cirka en halvtimmes intervju kom det med sisådär fyra meningar och de reportern valde att lyfta fram var ju ett av mina budskap, att det är ok att fuska. Med det mesta. Under jul. Och det som inte kom med var ju då att bara man umgås och har trevligt, är tillsammans, så kvittar ju resten. Egentligen!

Gårdagen var verkligen en lugn hemmadag. Jag hade väl en sisådär trettiofem julkort att fixa, vilka jag och Leia alltid gör själva, så platsen vid köksbordet var vår! Många julkort och mycket pauser blev det. Och fotona vi har i år är delvis tagna av Expressens fotograf. Fast vissa foton är bara på barnen och de tog jag ju själv då. Jag tycker att det är så trevligt att klistra in ett juligt foto på barnen i julkorten vi själva gör. Och jag vet att många i släkten tycker om att få dem.

I morgon lägger jag ut bildserien som fotografen från Expressen tog. Ljuset och djupet i bilderna är helt annat än de jag lyckas ta med min egna systemkamera som var si sådär fem gånger mindre än hans...









Och idag kom det ett rart samtal från en okänd 75-åring pensionär i Göteborg som ursäktade sig att han ringde men han ville bara säga att jag hade såå fina tjejer och att han tyckte bilden var så fin. Och att hans egna barnbarn bodde i Schweiz och att han saknade dem så när han såg mina goa tjejer. Han sa att "de är ju så söta så man vill lägga dem på smörgåsen och äta upp dem" varpå han skrattade gott. Han sa att han var ensam under jul och önskade oss en god jul. Ja det var nästan så att jag bjöd hem honom till oss under jul.

För ensamheten skaver ända in i själen! Och gör ont!

Puss och Kram

Köp Expressen på Lördag-så får ni se familjen sweetie baka lussekatter

Några timmar efter att jag skrev det sista inlägget här om Julstress bland annat så fick jag ett mail från en reporter från Expressen. Hon gjorde en artikel om just julstress och ville ha en barnfamilj som hon intervjuade och kollade lite hur vi lade upp vår jul och om vi tyckte det var stressigt osv... Så ville hon ha ett foto på oss med i så fall. Jag blev först lite tveksam. Men sedan frågade jag mina Facebook vänner (vad skulle man göra utan Facebook egentligen, har ni funderat på det?) och där var det tillräckligt många som sa "Kör på" för att jag skulle ställa upp. Innerst inne ville jag ju, det är en rolig grej att vara med i tidningen och jag vet att "Tant Greta", mamma, pappa och farmor kommer tycka det är jätte-roligt att JAG eller VI är med i expressen, så visst kör på tänkte jag.

Reportern ringde upp och vi pratades vid en halvtimma. Jag försökte lyfta fram min syn på stress och julstress. Att man ofta har höga ambitioner men att tiden och orken kanske inte alltid räcker. MEN att det är ok ändå. För det är det tänker jag. Det är ok att inte ha en kliniskt skinande rent hem trots att det är jul. Och det är faktiskt ok att köpa färdig pepparkaksdeg och färdiga degkit till pepparkakshus på ica, fast som jag sa innan så tycker jag att det är så mycket tråkigare.

Och det är ok att strunta hel ti att baka med. För jag tänker såhär, att jag är glad för det jag hinner med istället.

Men så finns ju ändå den där stressfaktorn om man hamnar i situationer där man inte panerat som man borde. Till exempel som jag skrev om lussekläderna i förra inlägget. Hur jobbit som helst att leta på vinden förbrilt ... timmarna innan de ska användas. Stress absolut.

Och till slut är ju ändå det viktigaste av allt att man är TILLSAMMANS, att barnen har sina föräldrar hos sig, att man är närvarande och att man får tid till nära och kära.

För visst är gemenskapen och mötena det man gläds alla mest åt.

Och då spelar det ju inte så stor roll huruvida pepparkakorna är färdigköpta, bakade eller om granen står ute eller inne eller om risgrynsgröten är köpt i färdiga korvar eller kokade själv?

Det är min summering om julstress. Och det viktigaste av allt är ju faktiskt att det är själva bakningen som är och ska vara det mysiga, att man gör något gemensam t med barnen eller hela familjen, och inte själva resultatet, tycker jag.

Så nu får vi se vad som står i artikeln, spännande spännande!!!

Pressfotografen kom hem nu på kvällen och tog kort på oss. Mitt i lussebaket. Det gick jätte-bra men jag ser helt tokig ut på vissa foton. (Har fått en del mailade till mig..). Och hade det inte vart för att jag satt på barnakuten med Leia mellan 22.30- 04.50 i natt så hade jag nog kunnat njuta lite mer även av denna lilla procedur.

Och hade det inte vart för min söta pappa så hade huset varken vart städat eller granen klädd nu i kväll. Så att ta hjälp av andra är nog min sista lilla kommenterar gällande julstress. Det vill säga att man hjälps åt!

Tack för all hjälp idag pappa fina!!!

Och Ps, vill ni se hela reportaget är det nu på lördag ni ska handla Expressen Ds

I år kom granen in lite tidigare än vad den brukade göra förr i tiden när vi hade gran.
(Vi har skippat det några år pga att Stella vart för liten...) En sådan här fin praktfull kungsgran blev det.

Pressfotografen har anlänt,
och vi väntar på att degen ska jäsa klart

Men fotografen fick jobba lite ändå! Knyta barnens förkläden.

Lite smått uppspelta!

Och efter fotojobbet var avklarat fick vi i lugn och ro baka ut resten själva.
Och då fotade jag istället.

Mums!

Klar!

Julstämning hos oss. Och här ser ni även vårt sedan
i somras nya sidebord, tv och prydnadssaker.

Puss och Kram

Lussefirande och julstress

Igår var det lussefirande på förskolan. Förväntningarna är alltid skyhöga, för mig... Det är ju något alldeles särskilt att se sina små trollungar sjunga "Tipp tapp" och göra rörelser till eller "En liten gris av marsipan"... Leia fick vara tomte i år för det var den enda utstyrslen jag hittade i hennes storlek på vinden när jag gick igenom de cirka 25 backar med kläder vi har där uppe. Man kan undra hur jag tänkte förra året när jag packade ner lussekläderna. Ja men i denna blir bra, den i mitten till höger det kommer jag komma ihåg om ett år.

Eller inte. Till Stella hittade jag däremot ett lucia-kit så hon fick vara lucia. Hon provade stolt kläder och krona hemma och var så nöjd med sig själv.

Så var det dags igår eftermiddag. Regnet stod som spön i backen så julstämningen var kanske inte på topp just då. Inne på förskolan möttes jag av en tvär och antagligen rätt så trött Stella som inte alls tänkte ha på sig rött band runt midjan eller krona på huvudet. Och varför fick inte mamma gå med i själva tåget och hålla handen?

Napp och snutte skulle absolut gå med i tåget och det fick väl gå, tänkte jag.

Och vilket lusse-tåg. Mer julkänsla går nog inte att få! De lite större barnen sjöng för fulla muggar och de hade övat in en massa olika stämningsfulla sånger. Och vi föräldrar stod och log och var så stolta över våra små! Och hör och häpna, jag lyckades nog få hela fyra kort på Stella stående på scen med kronan på huvudet. För redan under låt två ville hon hellre sitta i frökens knä. Efteråt fikade vi med pepparkakor och lussebullar. Och alla barnen fick var sin julklapp. I år var det en bok om vatten, passande nog eftersom höstens tema just varit vatten. Och en av Stellas absoluta favoritfröknar som är mammaledig för tillfället var också där med sin baby, så gissa vem som skulle sitta bredvid henne? Och hjälpa henne. Med det mesta... Det är ändå härligt att se att barnen får sådan fin kontakt med personalen och att de betyder så mycket för dem, tänker jag.

Nu ska jag slappa och vila här hemma innan barnen kommer hem från förskolan. Visst juletiden är fantastisk med allt mys, all god fika och alla härliga aktiviteter man gör tillsammans. För att inte tala om den andra biten, det vi faktiskt firar. Att vara och samlas i kyrkan ger en extra fin stämningsfull jul tycker jag!

Men, jag måste också erkänna att jag blir aningen stressad av allt som "måste göras". Självklart kan man prioritera bort allt, och bara ligga på sängen och vila alla dagar innan jul, men hur skulle det se ut här hemma? En jul utan julklappar och julgodis. Och utan adventsstakar och pepparkakshus.

Nej vet du vad. Jag väljer allt att försöka orka lagom mycket, göra det som känns mest nödvändigt, och sålla bort det andra. Fast jag är nog inte så bra på det. Att sålla bort alltså.

Nej, för just nu sitter jag och funderar över vad för slags pepparkakshus vi ska bygga i år, för de där färdiga kiten från ica må var bekväma och ok men FY så tråkiga de är. Vartenda hushåll har ju till slut samma pepparkakshus och vart tog kreativiteten vägen?

Nåja, det är faktiskt absolut inget måste, men OM man nu orkar att göra och hitta på något eget, så kan jag tipsa om denna sida för lite inspiration, här har bloggerskan sannerligen gjort ett eget pepparkakshus, nämligen ett fint spöket Laban slott.






Puss och Kram

Pepparkaksbak

Det är med blandade känslor jag drar igång med årets pepparkaksbak. Givetvis är det jätte-mysigt och roligt att göra detta ihop med barnen. Fast samtidigt vet jag hur mycket energi och möda det går åt. Mjöl överallt, deg och kakor som går sönder när de ska fiskas upp från bord till plåt, och otåliga barn som vill ha hjälp med att kavla ut degen, som aldrig verkar ta slut.

Och sedan, när barnen är nöjda efter en cirka halvtimmes bakande brukar man sitta där själv ytterligare två timmar till tills degen äntligen tagit slut.

Men, så blev det faktiskt inte alls i år. Trots att det bara var jag o barnen som bakade så hjälptes vi faktiskt åt in i det sista. Och Leia klarade för första året av att själv både kavla ut degen och fiska upp sina kakor till bakplåten. Utan att de gick sönder alltså. Och när jag efter cirka 2 timmars bakande jämrade mig lite och sa att jag hade ont i ryggen och så vidare sa Leia tröstande "Men mamma, lite till orkar vi, nu är det ju inte mycket deg kvar...".

Det är en riktig kämpe det.

Och oj så gott det blev. Nygräddade pepparkakor med egengjord deg!

Två nyklippta pepparkaksbakande tjejer!

Koncentrerad liten vars frisör
faktiskt lyckades fixa till håret över förväntan!

Pepparkaksproffset!

Puss och Kram

Jag kokar knäck...

Ni är säkert en fena allihop på att koka knäck. Men för er som ev känner er lite osäkra på den biten kommer här en julig beskrivning på mitt knäck-kok! Inför nästa år tänker jag inhandla en digital termometer. Så att man slipper fundera över om knäcken har uppnått rätt temperatur eller ej. För det där kulprovet kan ju te sig hur som helst. Känns det som.

Och i kväll är det dags för pepparkakorna!

Och kanske lussemissarna!

Receptet hittar jag i den stämningsfulla tidningen "Hembakat".

Det stod att man skulle låta knäcken koka 15-20 minuter.
Jag stoppade efter cirka 23 minuter.
Kulprovet avgjorde tiden. fast var kulan tillräckligt hård?
Min var seg... Det stod så i receptet.
Och då hoppas jag verkligen att min knäck kommer att stelna detta året!

Vi vill bli fyllda!

Pistagenötterna hackade.

Ett tips för att smidigt fylla på de små formarna är att hälla
över smeten till en liten kanna som tål värme.
Lagom liten pip så att man träffar rätt.

Mums!

Puss och Kram

Den årliga Norge-resan

Nu i helgen begav vi oss till Norge för att hälsa på goa vänner. Ni som följt min blogg något år kanske kommer ihåg förra årets Norge-resa då vi var ute o seglade i det underbara soliga vädret?

Denna helgen bjöd vädrets makter på något annat. Det var mestadels väldigt blåsigt, nästan storm. Och båtturen över havet för att komma till Norge var ingen hit kan jag lova. Jag är rätt så känslig för gung och mådde illa.

Men fram kom vi. Och hade en fin helg med massor av god mat och lek och bus. På lördagen vågade vi oss ut i blåsten för visst finns det inget dålig väder... bara dåliga kläder. Barnen plaskade i pölarna och inte ens deras ambitiösa klädmunderingar hjälpte när de bestämde sig för att rulla i vattenpölarna.

Och innan vi gick in sprack det upp och solen tittade fram. Vad det ändras fort tänker jag. Vädret alltså. Från dunkelt grått väder med bitande vind till solens värmande strålar och fågelkvitter. Allt på blott en timma. Jag och Leia satt uppe på utkiksplatsen som ni ser nedan, och betraktade det hela. Förändringen alltså. Vackert!

Att helgen hade en mindre rolig incident där jag chockartat nog hittade 80% av Stellas hår i handfatet struntar vi att tala så mycket om. Det är fem dagar sedan nu och jag har gråtit klart. I morgon ska vi jämna ut det hela så gott det går. Cirka 16 cm kortare blir håret. Sorgligt och trist!

Att leka frisör är inte en uppskattad lek från mammans sida.

Och de vet nog de flesta vid detta laget!

Stora som små!
















Puss och Kram