I-landsproblemet är löst-vad gör man med all sin tid då tro?

Jag kunde verkligen inte sluta tänka på färgen i rummet. Det var inget man kunde "dölja" med något alls. För färgen fanns där oavsett man skulle sätta upp tavlor eller något annat på väggen. Resten av rummet har färgstarka saker som en cerise matta, en röd pigtittare, färgglada leksaker, en färgglad puff. Som sedan omringas av mjuka vita panelväggar. Att då ha en svagt lila/blå färg på en vägg som dessutom ligger i norrläge (vilket gör att solljuset ej skiner på väggen och gör den varmare) var som att väggen försvann. Rummet hade helt plötsligt bara tre väggar. En två tre.

Så sagt och gjort. Jag bytte färg. Jag och tjejen i färgbutiken som hjälpte mig lite med tyg till barnrummens gardiner matchade ut en färg som går i samma skala som gardineran och mattan. Så nu blir det en cerise fondvägg som markerar väggen fint. Denna färgen är varm och stark. Ja lite skillnad blev det allt.

Så, nu när mitt i-landsproblem förmodligen är löst får jag väl koncentrera mig på de andra problemen. Igen. Som att försöka bli bättre i nacken. (Vilket jag har försökt med hela två gånger idag. Nämligen genom besök på spec-sjukhus samt att jag har fått en taktilmassage-behandling.) Lura ut om jag ska försöka få kontakt med Stellas överläkare eller tarmsköterska eftersom hon knappt bajsar själv. (Ja det var ju det som var själva vitsen med vidgningen vi gjorde i förra veckan). Och hur mycket kläder behöver man egentligen ha på sig när man ska rida ute i tio minusgrader. För att inte frysa ihjäl. Eller åtminstone förfrysa de rara små kinderna. Eller tårna. (Leia ska rida i morgon igen. Vilket ger mig ytterligare ett tillfälle att anta utmaningen klä-barn-lagom =rätt. Misslyckades i måndags då hon var för varm upptill men frös om kinderna och tårna och fingrarna.)

För att återvända till mina i-landsproblem. Eller snarare avsaknaden av sådana. Ja nu när jag löst färgfrågan kunde jag ju faktiskt ägna mig åt andra viktiga sysslor. Som att köpa julblommor och plantera lite fint med inhandlad dekoration. Slå in fyrtioåtta små paket. Laga älgköttfärssås. Och pasta. Bada baby i handfat. (Nej jag vet. En Ettårochåttamåndersflicka är ingen baby. Egentligen. Fast eftersom jag verkar ha lite svårt att acceptera just den lilla detaljen får hon fortsätta med att bada i handfatet ett tag till). Få upp grejer på väggarna i de nya barnrummen. På väl utvalda platser. (Eller typ men-för-sjutton-sätt-upp-krokeländet-där-någonstans-på-den-där-väggen-ser-du- inte-att-mitt-barn-gråter-och-drar-i-mig-vad-sa-du-jag-hör-inte-för-julmusiken-spelar-så-högt-från-datorn-va-ringer-hemtelefonen-vem-sjutton-ringer-på-de-fasta-telefonerna-egentligen-nu-för-tiden-och-vem-torkar-Leia-hon-ropar-färdig-från-badrummet-nej-nu-piper-timern-jag-måste-hälla-av-vattnet-från-pastan)

Ja. Ungefär sådär.

Ha en ljuvlig tisdagskväll och här kommer resultatet (som vanligt är jag fotografen och kameran är min iPhone):

Brrr kallt!

Ahhh börjar bli varmare.

Plask plask
Men varför rinner det vatten ut på hallgolvet?

I-landsproblem-substitut

Kvällens mycket väl fotade och väl utvalda inspirationsjulbild!

Puss och Kram

Ps I LÖV parenteser. Ja vad vore Livet utan parenteser. Egentligen? Ds

Första advent och småsaker

Idag är det första advent. Redan, tänker jag. Ja i år kom första advent tidigare än någonsin. Och vintern med. För den delen. Ute är det vitt och kallt. Och väldigt krispigt. Tunga vackra flingor faller ner från himmelen. Och i fönsterna lyser stjärnor och stakar upp vintermörkret. Vi har bakat pepparkakor och druckit glögg. Lyssnat på julmusik och tänt ljus. Och besökt kyrkan och fått ta del av en underbar adventsmässa.

Våra nya fönster är på plats. Och de fina nya fönsterbrädorna. Som snickaren byggde på plats. Vi (läs Tias) har nu målat väggarna en första gång. Fast jag är lite tveksam om färgen i Leias rum är den rätta. Den är fin men kanske inte den mest passande. Men jag får nog spara på min energi och låta det vara. För denna gången i alla fall. (Den känns lite för kall för rummet och lite för lila. Hon har nästan bara rosa/cerisa saker och mattor, och dessutom bara varma toner. Ja vad tänkte jag egentligen??!) Samtidigt är det så förtvivlat skönt att för en gångs skull få oroa sig över riktiga så kallade i-landsproblem. Ja för det är det. En småsak. En bagatell.

Jag tror jag älskar småsaker!

Pepparkaksbak

Julfotografering av barnen...

... är en konst i sig.

Puss och Kram

Loppisfavoriter

Något av en förhållandevis ny favoritsysselsättning för mig är att gå på loppmarknad. Ja det är nog inte bara jag som numera hittat till denna fantastiska aktivitet. I somras när vi bodde ute på torpet sprang vi på loppis på landsbygden. Och eftersom jag mest letar efter gamla saker som liksom fyller en fin funktion eller inredningsdetalj här hemma hade jag nästan marknaden fri. För de övriga besökarna, Agda 70 år eller Alma 80 år ville ju mer ha i deras ögon moderna prylar de själva ej hunnit med att köpa i sitt liv. Och inte en dockvagn från 70-talet. Eller vackra gamla glasvaser. För sådant har de ju redan skåpen fulla av hemma. (Ja inte dockvagnen då förstås, den är ju lite bökig att få in i ett skåp, men glasvaser.)

I lördags när vi hela familjen Sweetie var på loppis här hemma i Göteborg. Ja då var det en annan femma. De flesta besökarna var liksom i samma kategori som jag. Letade nymoderna prylar. Liksom. Fast några få ljuvliga eller kanske mer braiga saker hittade jag ändå. Exempelvis en ny broderad tavla. Två gamla korgar. (att förvara garn och virkning i) Spets. En (jul-)duk. En sänglampa från 70-talet. Och en julgransfot, eftersom vår förra gick sönder. (vi kommer även i år ha en julgran ute på altanen endast, för att slippa allt besvär med barr inne (vilket förmodligen skulle bli oövervinnligt då jag inte för en sekund kan tänka mig att min lilla stjärna skulle låta granen vara i fred), och skona min snuviga näsa då jag är lite allergisk).

Nedan kommer lite foton på några av mina loppisfavoriter.

Stellas dockvagn. 100 kr.

Två äkta gamla dalahästar. Inte särskilt dyra.

Handgjord virkad liten dockfilt. 10 kr.

Vacker broderad tavla med ram 40 kr.

Två praktiska korgar att förvara garn med mera i
5 kr respektive 20 kr.

Liten broderad kattavla.


Så slutar jag med att rada upp lite favoriter såhär tråkigt. En vas, en tavla och några dockor.
Inte särskilt dyra. Och kan nog ta plats på ett lämpligt ställe så småningom.
När sovrummen är färdigrenoverade.

Jag har några till favoriter men har ej fotat dem. Kommer en annan gång.

Vilka är era loppisfavoriter? Lägg upp bild på era bloggar och kommentera gärna här så kikar jag in!


Puss och Kram syns på stan

Storasyster och lillasyster

Syskonen. Leia och Stella. Fyra och ett år gamla.

Det allrakäraste jag har.

Storasyster. Leia. Hon är min förstfödde dotter. Och kanske får man en speciell relation till sin förstfödde? För mig så var det omvälvande. Att bli mamma alltså. Det var en stor förändring att helt plötsligt släppa fokus från sig själv. Och rikta det på någon annan. Någon som verkligen behövde dig- hela tiden. Som inte kunde bara vara. Själv. Det tog lite tid för mig. Att anpassa mig och känna mig trygg. Och säker. Kanske hade det att göra med den tuffa period jag gick igenom. Fysiskt. Med massor av sjukdomar som avlöste varandra. Men när det gått cirka tre månader blev jag friskare. Och kunde känna glädje. Igen. En lycka över att blivit mamma. Att få en så stor gåva. Som ett barn är.

Leia har alltid varit stark. Och framåt. Det visade hon redan i magen. Trots en eländigt lång förlossning med akut kejsarsnitt mådde hon hela tiden prima. Och hon var tidig med allt. Lärde sig gå tidigt. Och likaså klättra. Cykla. Med mera. I detta tidiga fanns det ändå alltid en slags självkontroll. Över kroppen. Leia har i stort sett aldrig ramlat. När hon gått. Sprungit. Cyklat. Eller klättrat. För hon har känt av sina egna begränsningar. Och tagit det lugnt. När hon var två år och sex månader började hon åka skidor. Utför. Åkte långa gröna backen i Sälen helt själv. Dock fast i sele. Året efter var selen borta. Och hon åkte sittliften själv upp i backen och susade ner på sina skidor. Med full kontroll. Imponerande. Tycker mamman.

Nu är Leia mycket intresserad av bland annat bokstäver och siffror. Räknar det mesta hon ser. Och skriver och bokstaverar och läser små korta ord. Såsom Du. Jag. Vi. Leia är ett mycket lugnt och tryggt barn. Hon trotsar i stort sett aldrig och gör inte saker hon inte får göra. Frågar ofta om lov om. Är försynt. Men kan så klart även bli arg och ledsen i synnerhet om lilla magen är tom eller om hon är trött. Leia är mycket omtyckt av alla och det är aldrig några problem att få barnvakt till henne.

Och som syster är hon helt fantastisk. Kanske en typisk storasyster? Hon tar hand om och ser efter sin lillasyster. Trots att jag säger att hon inte behöver det. Ibland kan hon såklart småbråka med henne. Fast oftast på ett snällt sätt. Hon säger dock ifrån och blir arg när Stella tar hennes grejer som hon för stunden leker med.

Lillasyster. Stella. Dagen hon föddes sken solen över Göteborg. Det var en kontrollerad och alldeles underbar förlossning. Hon vägde mer än sin syster. 4165 gram. Det var som att det var förutbestämt. Vikten. Det fanns lite att ta på. Vilket också blev fallet. Fem dagar senare hade hon gått ner över ett halv kg. Och var allvarligt sjuk. En jobbig tid på barnsjukhuset fick hon och vi spendera. Men hon klarade det. En stark liten tjej. Bestämd. Stark. Och envis. Några bra egenskaper att ha i livet. Den jobbiga starten i livet satte nog sina spår. Hon var inte sen men det dröjde lite längre innan hon exempelvis satt själv. Kröp. Gick. Och så vidare. Viktmässigt var Stella mycket tunnare som baby. Så klart. Hon var inte så pigg på att äta alltid. Men ett stort leende fick man varje dag. Med eller utan mat i magen.

Stella gillar idag att leka. Leka med dockor och dockvagnar. Eller med sin storasyster. Som hon ser upp till enormt. Gör syster en sak vill Stella göra likadant. Och inte så mycket hindrar henne. Hon är inte barnet som frågar om lov utan ser det som självklart att hon får utföra saken. Hon vill göra. Stella är en mycket glad och charmig liten tjej. Och mycket älskad. Av alla.

Puss och Kram

Livskunskap

Vi har varit på dop idag. Ett litet gossebarn fick sitt namn. Det var fint och trevligt. Och smidigt, faktiskt. Det var nämligen "vår" kyrkan dopet var i. Så vi var redan där. Leia går ju i söndagsskola där. Vilket ger mig en härlig stund för mig själv. Ett andrum för själen. Och med massor goa människor. Och kloka ord.

Kloka ord. Det gillar jag. Skarpt. Och prästerna brukar leverera en mängd av dessa. De predikar om livet. Om Gud. Och om Jesus. Men det verkligt intressanta är att jag vill påstå att man i princip alltid kan applicera dessa kloka ord på det verkliga livet. På vår vardag. Och jag vill faktiskt även påstå att det gäller såväl troende som icke troende. Vilket för mig är rätt anmärkningsvärt. I positiv bemärkelse. Ämnena som diskuteras är verkligen högst aktuella. Idag handlade det bland annat om att man inte ska döma andra. Vilket man kan vara rätt så snabb att göra. Att ingen människa är felfri. Men att man duger ändå. Och det är så fint. Och stort. Tycker jag. Oavsett om du är kristen eller ej. Så, förutom ett andrum för själen får jag även Livskunskap. Och det är värdefullt för mig. Och dig.

Helgen avslutades med lite pyssel. Leia har fått massor av pärlor. Vilket hon älskar. Så idag fick hela glada gänget hjälpas åt att dekorera pärlplattorna.

Jag gjorde en egen doppresent.
Tryckte en vers från psalmen
Du vet väl om att du är värdefull,
på en canvastavla.

Puss och Kram

Operation

Nu är vi hemma igen. Efter dagens besök på drottning silvias barnsjukhus med genomförd operation. Så här sitter en totalt utmattad mamma. Men även en glad sådan. För det har verkligen gått bra idag. Med både operation, sövning och alla undersökningar och kringarbete. Och uppe ligger en liten tapper stjärna och sover så gott. I sin alldeles egna säng. Och i sin alldeles egna sömn.

Än en gång har hon visat sin briljans. Och på alla sätt och vis charmerat både läkare och sköterskor. På avdelning 320.

Ja Stella min stjärna du är något alldeles extra. När det väl gäller plockar du fram dina starkaste sidor. Och låter dem göra vad som ska göras. Och måste genomföras. Först pyssel med emblasalva och bandage. Sedan bedömning och undersökning av narkosläkare. Och försök till nålsättning. Utan framgång. Stick efter stick efter stick med stora nålen. I pyttelilla blodkärlet. Aj aj aj jämrar du dig. Och pekar på lilla handen. Som hålls fast av en sköterska. Och sticks av en annan. Några tårar faller ner för din kind. Men inte mer än så. En försenad operation. Utan komplikationer. Tack gode gud! Trots en liten småsnuvig näsa. Och ett hostigt bröst.

Väntan var en plåga. Men mamman och pappan höll varandra sällskap. Köpte en behövlig kopp kaffe. Och en äggmacka. Med alldeles för mycket majonnäs.

Tarmen är vidgad. Och små bitar är tagna. För att skickas på analys. Undersökningen är avklarad. Och allt såg fint ut. Jag tar en lättnads suck.

Den såriga tarmen gör sig påmind på kvällen när hon behöver gå på toa. Jag ger lavemang för att skona henne. För att få ut allt på en gång. Det blöder så klart. Inget konstigt med det. Men då blir min stjärna förtvivlad. Och ledsen. Gråter och håller samtidigt fast sin mamma. Krampaktigt. Förtvivlat.

Nä nu får det vara nog.

Och jag tänker, det var ett stjärnfall på himmelen, den 25 mars tjugohundranio, och då kom du, du, den ljuvligaste stjärnan av alla, och du landade hos oss.

Lite lek i väntan på min tur.

Och emblasalva.

Mina bandage.

Två katter rikare. En från vardera narkossköterska

När är det min tur egentligen?

Sötaste patienten på avd 320!

Jag sover djupt.

Och drömmer sött.

Puss och Kram

Fotografering

I måndags var det dags för fotografering på förskolan. Jag kan nog tycka att det var lite i senaste laget. För såhär års kan man ju inte vara utomhus och fota gruppfotot. Och barnen såg ju helt klart piggare ut under slutet av augusti än nu i mitten av november. Självklart är de ändå de ljuvligaste barnen i världen! Och som vanligt beställer jag mer än gärna alla fotona!

Ljuvlig.

En stjärna!

Puss och Kram

I morgon är det dags

I morgon var det alltså dags. Usch! Det är med ve och fasa jag sitter här. Känner mig orolig och rastlös. Är trött. Men vill egentligen inte gå och lägga mig. För då blir det ju morgon. Och dags att åka upp till barnsjukhuset. Narkosläkaren ska bedöma Stella där uppe. Om hon får sövas eller ej. Hon är något snuvig och något hostig. Lite då och då. Mestadels till natten. Fast inte alltid.

Vi gjorde samma undersökning och ingrepp för cirka ett år sedan. Och det gick ju bra. Då. Men efteråt blev det lite bekymmer för min stjärna. Och det resulterade i många sjukhusbesök. Ja, det kändes som vi hade vip-kort på barnakuten.

Men eftersom jag blivit lite klokare med åren. Eller året. Har jag nu fått lära mig att inte ta ut några sorger i förväg. Alltså tänker jag inte sitta här och låta fantasin skena iväg. Och må dåligt över det. Utan nu får det bli micron för värmekudden. Och sedan bums i säng.

För i morgon är det vi som står och hänger på låset 06.55 in till förskolan. För att lämna Leia. Och sedan vara uppe på barnsjukhuset (1.4 mil längre bort) tjugo minuter senare. Nej. Det kommer inte gå. Men vi får väl vara tio minuter sena då. (Det är by the way en andra lärdom. Att det är ok att komma sent. Man behöver inte vända sig själv utochin varje gång. För att komma i tid. Och man kan få en andra chans. Jag lovar!)

Puss och kram- hörs i morgon!

Åksjuk?

Jag minns första gången jag åkte berg- och dalbanan på Liseberg. På den tiden var den byggd i trä. (Den revs år 1987. Så ni kan tänka er jag var modig. Som åkte den när jag var yngre än 10 år :-)) Och såg alltså extra läskig ut! Den där första urlånga backen upp, gav mig verkligen tid att känna efter. Och tänka. Och ångra mig. Var jag tvungen att ge mig in på detta? Varför hoppade jag på det där tåget? Sedan kommer nerförsbacken. Först går det lite saktare för att kort därefter fotsätta med en hiskelig fart. Det kittlar till i magen. Håret flyger. Och hela kroppen liksom rycks med i svängarna. Tåget fortsätter snabbt på rälsen. Upp. Och ner. I hiskelig fart. Ska denna berg-och dalbana aldrig ta slut? tänker jag. Och känner hur illamåendet börjar komma.

Nej. Den gör ju inte det. Tar slut alltså. Min tågresa. Mitt livs Berg-och dalbana. Och det är ju det som är det underbara. Och fasansfulla. På samma gång. Typ. Att det går upp. Och ner. Och sällan så rakt fram. För mig.

(Som parentes kan jag tillägga att självklart tar själva resan slut. När man dör. Men. Poängen är den att själva berg-och dalbanan inte verkar ta slut. Så länge jag lever. Det blir alltså förmodligen aldrig några farfarsbilar för mig. Och förresten skulle det ju inte vara någon sport alls. Att styra en självgående bil. På en plan väg. Inbillar jag mig.)

Fast ibland kommer de där dalarna lite väl fort tycker jag. Och är inte uppförsbackarna onödigt branta? Och varför växlar det om så fort? Jag hänger inte med. Bromsa. Någon! Hallå. Jag blir åksjuk!

Dagen har alltså inte vart fullständigt komplett. Nej. Inte ens hyfsat enkel. Utan snarare komplicerad. Svår. Och plågsam. Rakt igenom.

Jag har verkligen utmanat mig själv. Mina gränser. Och min kropp.

Ofrivilligt. Dessutom.

Och jag tänker att i morgon vänder det. Det måste det göra. Då är uppförsbacken avklarad. Och det går lite lagom nerför. Tillräckligt sakta. För att inte göra ont.

Och då ska jag åka med. Avslappnat. Och trevligt. Och bara njuta. Och vara.

Åksjuk?

Jag kan inte annat än undra... Är det fler än jag som blir åksjuka?

Puss och Kram

Helgen

Helgen har fortlöpt i rasande fart. Och massor av aktiviteter var inplanerade. Jag fick liksom hålla i mig för att inte ryckas med. I allt. Utan faktiskt avstå en del. Och lyckades väl hyfsat. Tycker jag. Bakslag är ju en del av rehabiliteringen. Men det är ju skillnad på bakslag och bakslag.

I lördags var det (inte för mig men för delar av familjen sweetie) både städdag i området. Och barnkalas på en variant av bushus. Och ikeabesök. Och mio-besök. Och lördagslunch. Och middag. Och sedan Så mycket bättre. På tv. Vilket är den ultimata avslutningen på en trevlig lördag. Som jag aldrig i livet avstår. Ja jag inbillar mig inte att jag är den enda i Sverige som sitter bänkad framför tv'n lördagskvällar. För säg den som inte smälter när Petter tolkar Berghagens Stockholm i mitt hjärta. Eller Lillbabs Tuff brud i en lyxförpackning. Och Petra/Septembers tolkning av Lillbabs Leva Livet. Också bara så underbar! Liksom Di Levas tolkningar både av Petter. Och Lillbabs.

Så mycket bättre är verkligen så mycket bättre. Än vad jag kunde föreställa mig. Egentligen. Tack till er underbara musiker som ger så mycket av er. Till oss. Så öppet. Ärligt. Naket. Och äkta.

Nu är det lite lugn stretching som står på tur. Och snart efter det ska jag gå och lägga mig.

Veckan som kommer kan bli lite... intensiv. Om Stella inte hostar eller är förkyld på torsdag ska hon ju sövas. Och töja tarmen. Huvaligen. Det ser jag inte fram emot. Alls. Och hur mycket får man hosta för att det ska vara ok? Som nu. Lite innan hon somnar? Och ej på dagen.

Mitt hjärta kommer i vilket fall som helst sitta på utsidan av kroppen. På torsdag. Jag kommer alltså vara extremt känslig. Och nervös. Och så även för fredagen och helgen. Att det inte ska blöda för mycket från tarmen eller bli infektion. Nej. Jag tar inte ut något i förskott. Men jag är ändå orolig. Jag minns ju förra året.

Hoppas ni haft en fin helg! Ja vad har ni haft för er???

Puss och Kram

Shoppingfredag

Åhh turen fortsätter. Efter dagens läkarbesök som gick fint. (Hos Dr Överläkare/smärtläkare/ortoped) Så visade sig det att det blev en shoppingfredag. Ja jag skulle egentligen bara hitta någon lämplig farsdagspresent, men ramlade över massor bra-att-ha saker på vägen. Liksom. Närmare bestämt fyra tröjor. (till mig). Mer julpynt! (Om ni ser ett hus i västra Göteborg som snarare hade platsat i Staterna, om man ser till allt pynt, så är det mitt). Och dessutom en julklapp!

Visst har jag tur? Att det var en shoppingfredag idag alltså.

Denna turdag hittade jag givetvis dubbelhäftande tejp med. Så nu är även Stellas bokstäver på plats. På dörren.

Ja jag kan inte annat än undra vad som komma skall härnäst. Innan dagen är till ända. Ja jag har ju min oskrapade trisslott i väskan. (Jag har en antagligen något udda vana att gå omkring med en oskrapad trisslott i väskan, bara för att få njuta av känslan, och leka med tanken, att något stort kanske är på väg att hända, att jag befinner mig så nära så nära, ifrån det där stora.)

Och kanske är det på sin plats att ta fram den idag?

Ja det riktigt kliar i fingrarna!

Leias dörr intill sitt nya rum!

Bokstäverna kommer från Grandma's.

De underbara nya dörrhandtagen,
från Specialbeslag.

Stella = stjärna!
Från lillatusselago.

Puss och Kram

Rättvist

Jag handlar 4-stjälkig orkidé och färska snittblommor. Tar dottern till frisören. Och betalar extra för att de ska tvätta och föna håret på henne efteråt. Jag gör mina övningar hemma på yogamattan. Lugnt och metodiskt. Med Norah Jones på i bakgrunden. Och lagar årets godaste köttfärsås. På älgfärs och vispgrädde.

Och plötsligt händer det. Ja det stämmer. Att det helt plötsligt kan dimpa ner en vinstlott mitt framför näsan på en. Trots att man aldrig vart med och spela.

Jag fick rätt. Och försäkringskassan fick fel. Vågar jag nästan skriva nu. Och inte har jag bråkat. Eller tjatat. Eller ens ifrågasatt. Nej. Jag har bara varit. Flutit med. Och litat till flödet. I mitt liv.

Har man vart sjuk ett visst antal dagar har man ju det. Och inte mer. Inte för mig heller.

Så förtvivlat skönt. Så förtvivlat rättvist.

Skönt... för mamman!

"Får jag ingen färg i håret?" säger Leia försynt.
"Oj det glömde jag, klart du får!" svarar frisören.

Puss och Kram

Paketet på posten och massor av shopping

I år kom tomten tidigt!

Paketet från lilla Tussilago kom på posten idag och det var både vackert att se på och underbart att öppna.

Ja det var fyllt av så många extra överraskningar att jag blev alldeles rörd! Tusen tack till dig fina Carolin och din otroliga givmildhet. Det värmer en grå novemberdag som denna!!!

För att krydda dagen lite extra tog jag mig en något spontan (och så här i efterhand något för stor) shoppingrunda efter sjukgymnastiken idag. Jag passade på att uträtta lite nödvändiga och roliga presentköp. Det blev doppresenter, farsdagpresent, födelsedagspresenter och leksaker att stoppa i den årliga adventskalendern till barnen. Jag handlade bland annat från Grandma's. I den underbara inredningsbutiken fick jag även tag på bokstäver till Stellas dörr. Med andra ord bokstäverna S T E L L A. Nu har flickorna likadana. Och det är så grymt snyggt! (bilder kommer vid ett senare tillfälle).

Jag kan inte annat än längta efter julen nu! Ja jag är extra sugen på att pynta mitt hem i år, med anledning av alla de underbara dekorationerna som anlände idag!

Rena rama julafton.
Paketet innehåller en taklampa till Stellas rum.
Massor av juldekorationer.
Och lite annat smått såsom necessär, hårspännen och hårsnoddar,
fina klämmor att ex.vis fästa foton mm med samt örhängen.

Puss och Kram

En dag som denna

En dag som denna önskar man att man inte hade ett hus byggt på 70-talet. Med orginalfönstrerna kvar. För det blåser sannerligen rätt in. Jag både hör och känner hur vinden viner. Här inne. Tvärdrag. I min hall. Trots stängda dörrar. Och fönster. Och jag stretar emot. Det blåser. Och susar. Från båda hållen.

En dag som denna önskar jag att jag får ett positivt besked. Besked från Mr Överläkare. Som jag strax ska åka iväg och träffa. Ett första möte. Jag känner mig trött. Nervös. Och lite stressad.

En dag som denna sov arga bebben i sin nya säng. Hela natten. Utan att skrika efter mamma eller pappa. Mer än en gång.

En dag som denna känns livet rätt så kämpigt. Sorgset. Och nästan vemodigt.

En dag som denna borde solen skina. Dörrarna borde vara öppna. Vinden borde susa. Obesvärat och öppet. Åt ett håll. Åt samma håll.

En dag som denna borde jag följa strömmen. Lita på vinden. Lita på att det blåser. Åt rätt håll. Släppa taget. Och låta mig ledsagas. Och följa. Ärligt. Och rättfram.

En dag som denna är en dag. Som aldrig kommer igen. Den passerar. Här. Och nu.

Det är aldrig något annat.

Än här och nu.

En dag. Som denna.

Puss och Kram

De små barnrummen

Som jag har delgett er förr här på bloggen har vi ju påbörjat en renovering här hemma. Närmare bestämt är det de små barnrummen som stod på tur. Två rum på övervåningen skulle alltså fixas från golv till tak.

Och det vi har gjort är då att först riva allt det gamla. Tak som var ett gammalt spänntak från 70-talet. (= en sorts plastduk som ligger som en hemskt yta som tak uppspänd på bruna små fula plastlister. Och golv, som var en plastmatta också den från det glada 70-talet. Samt lister (bruna i plast) och dörrar och dörrkarmar (bruna samt vitdassiga dörrar).

Stellas blivande rum under renovering.
Spänntaket är borta. Golvet håller på att åka ut.
Kvar blir här isolering i tak och något odefinierbart på golvet.
Ni ser även de härliga listerna och den vackra dörren. Not!

Rummet under/före renovering.

Sedan fick snickaren komma och jobba. Vi valde att ha smala furuplankor som golv. Dessa lades in obehandlade och målades sedan ljusgråa. Och på väggarna blev det träpanel. Fasad. Och ej pärlspont. (Vi har alltså raka kanter och ej runda). Panelen består av färdigmålade mdf-skivor som liksom limmas upp på väggarna. Mycket bra val om man vill slippa sprickor i väggarna. Till taket valde vi gipsskivr och då hela gipsskivor utan synliga kanter. Dessa spacklades, slipades och måldes vita. Även höga färdigmålade golvlister sattes in. Och nya dörrar och foder till dessa. Till handtag blev det svarta med krom. Hur snygga som helst. Som tog oss flera veckor att hitta och köpa. Inga taklister vill vi ha. Utan bara en liten silikonfog längst upp mot taket.

Tias målar taket i Stellas rum.

Panelen på väggarna är uppe. Och golvet är lagt!

Och det som vi nu väntar på är de nya fönsterna och dörren till den franska balkongen. När dessa är på plats fixar vi den sista väggen (väggen som har fönsterna alltså) som vi ska måla rosa/lila respektive vit i Leias och Stellas rum.

Och i väntan på detta passar jag på att handla lite inredning. Det blir bland annat en ny säng till Stella. (Eftersom hon vägrar sova i sin spjälsäng nu. Detta löses till Leias förtret genom att låta arga bebben ligga skavfötters med sin syster. Vilket vi inser inte är särskilt juste mot Leia. Så i morgon ska det handlas säng. Vi har hittat en vit juniorsäng från mio. Givetvis även den helt i vår smak). Och Leia får ett gammalt skrivbord vi målat vitt. Och en antik pinnstol jag hittade i ladugården på mitt torp. Även den är målad. Ljusrosa. Över skrivbordet kommer det bli två hyllor. Vitmålade. Med ljusrosa konsoler till. Ny matta har Leia redan fått. (från mio) Stella fick överta Leias gamla matta. Stella ska få en låg bänk vi ska bygga. Som ska vara från vägg till vägg det vill säga helt tvärgående längs hela kortsidan i hennes rum. Och två små stolar till bänken. Bänken kommer ant kläs i någon fin vaxduk. Och sedan självklart nysydda gardiner. I tyger från Sandberg.

Den gamla pinnstolen vi fyndade på vår egna ladugårdsvind!
Inte illa!

Och så här blev resultatet. Stella provsitter den
nymålade stolen vid Leias nygamla skrivbord.

Tygval till gardinerna. Det blir två hissgardiner till vardera barnrum.
Ni ser även den nya mattan från mio till höger, och trasmattan är med ny.
Inköpt från Balders Hage.

Vi var så jämställda här hemma att vi valde gardintyg till varsitt barnrum.
Detta är Tias val. Till Stellas rum. Båda tygerna kommer från Sandberg.

Utöver detta blir det en ny liten bokhylla från ikea till Stellas rum. Samt en garderob från elfa till Leias rum. (som tjejerna får dela eftersom Stellas rum är extremt smalt och ej rymmer någon garderob).

Och sedan då till det allra roligaste. Detaljerna. Och dessa kommer bland annat inhandlas från den otroligt vackra och inspirerande inredningsbutiken Lilla Tusselago! Som även har en blogg man inte får missa!

Nyinkommen lampa, självklart från lilla Tusselago, till Stellas rum.

Helt underbar julstjärna till ett ljuvligt flickrum!

Inte kan man annat än längta till julen när man ser dessa underbara dekorationerna?

Inte så tokigt va?

Ha en fin söndag alla gamla och nytillkomna bloggvänner, glöm nu inte att skriva massa uppmuntrande kommentarer till mig om detta!!!

Puss och Kram