onsdag 17 november 2010

I morgon är det dags

I morgon var det alltså dags. Usch! Det är med ve och fasa jag sitter här. Känner mig orolig och rastlös. Är trött. Men vill egentligen inte gå och lägga mig. För då blir det ju morgon. Och dags att åka upp till barnsjukhuset. Narkosläkaren ska bedöma Stella där uppe. Om hon får sövas eller ej. Hon är något snuvig och något hostig. Lite då och då. Mestadels till natten. Fast inte alltid.

Vi gjorde samma undersökning och ingrepp för cirka ett år sedan. Och det gick ju bra. Då. Men efteråt blev det lite bekymmer för min stjärna. Och det resulterade i många sjukhusbesök. Ja, det kändes som vi hade vip-kort på barnakuten.

Men eftersom jag blivit lite klokare med åren. Eller året. Har jag nu fått lära mig att inte ta ut några sorger i förväg. Alltså tänker jag inte sitta här och låta fantasin skena iväg. Och må dåligt över det. Utan nu får det bli micron för värmekudden. Och sedan bums i säng.

För i morgon är det vi som står och hänger på låset 06.55 in till förskolan. För att lämna Leia. Och sedan vara uppe på barnsjukhuset (1.4 mil längre bort) tjugo minuter senare. Nej. Det kommer inte gå. Men vi får väl vara tio minuter sena då. (Det är by the way en andra lärdom. Att det är ok att komma sent. Man behöver inte vända sig själv utochin varje gång. För att komma i tid. Och man kan få en andra chans. Jag lovar!)

Puss och kram- hörs i morgon!

7 kommentarer:

klok som en bok sa...

Lycka till imorgon! Blir så ledsen när jag tänker på alla undersökningar och ingrepp som hon måste genomgå, hon och alla andra sjuka barn. Och så deras syskon och föräldrar som också få lida.

Angående min förra blogg så avslutade jag den och låste den, det är alltså ingen mer än jag som har lösenord och den uppdateras inte längre. Annars hade du fått lösen:-) Jag lånar nästan alla böcker på bibblan, skulle bli väldigt dyrt annars:-)

mojje sa...

Kram och lycka till.

LillaTussilago sa...

Tänker på er!!
Hoppas ni kan omvandla oron till styrka,
det låter som o gå på vatten...men man är starkare än man anar!!

När vi gång på gång väntat vid uppvaket på Charlie har jag försökt tänka på
vilken lycka det är att vi ändå ha varandra.
Hur orättvis utdelningen av livskvalitén än är!
Hur olyckligt & orättvist det än känns så knyter det band, starkare än något annat.

Det låter väldigt förnuftigt att ta det lugn,
med all sannolikhet är det ju annars ni som väntar.
Och all stress varit i onödan.
Va rädda om er!
Kram
/Carolin

Johanna sa...

Ja usch! förstår att det känns jobbigt! Men som du skrev så gick det ju bra sist och det lär det säkerligen göra immg med. Ska hålla bägge tummarna för er....kramar i massor

Huset vid ån sa...

Åhh, Jag håller alla tummarna jag kan för att det ska gå bra.....

Tänker på Er! Många Kramar Therese

Jenny sa...

Tänker på er i dag! Lite extra på Stella! Och sänder massor av goda energier!
Kram
Och jo, jag blir också åksjuk. Det går så vansinnigt upp och ner hos mig också. Så vansinnigt!

Veronica sa...

Hoppas att allt har gått bra,stackars liten som ska behöva gå igenom såna hemska undersökningar!Styrkekramizar till er!