måndag 22 februari 2010

För sista gången

Idag har jag gjort det för sista gången.... Jag har gått med Stella till Öppna Förskolan i kyrkan för sista gången. Och jag har ätit sopplunch för 20 kronor för sista gången. Och jag har traskat hem i snöoväder och motvind med mammorna för sista gången. Ja hela denna vecka kommer vara en för sista gången. För nästa vecka vid denna tiden sitter jag på jobbet istället.

Och jag sörjer det. Jag sörjer att min föräldraledighet nu snart är över. Att dessa lata dagar då man bara gosar med baby och dricker kaffe latte är över. För visst är det så en föräldraledighet är?

I synnerhet om man har två barn. Och ett hus att ta hand om. Och absolut i synnerhet om ditt barn har ett funktionshinder. Och inte kan bajsa själv.

Hade vår första period med Stella i livet blivit som det borde varit. Det vill säga alldeles underbart och utan sjukhus och oro. Och hade jag inte vart sjuk i somras. I gallsten. Ja då kanske jag inte hade känt mig lika... snuvad. För det är nog så jag känner mig. Lite snuvad på konfettin samtidigt som jag är lite ledsen över att inte få tillbringa mina dagar nu med Stella.

Men så har vi den andra sidan av myntet. Den sidan där du inte ens kan få lov att gå på toa i fred. Inte utan att en baby sitter precis jämte dig och drar i byxbenet. Eller att du faktiskt inte hinner äta upp din lunch. Eller att du får stiga upp varje natt cirka 5 gånger och lägga en baby som står upp i sin säng. Ja DEN biten kommer jag inte sörja. DEN biten får min andra hälft gärna ta hand om.

Det finns alltid två sidor på myntet. Och på måndag om en vecka tänker jag plocka fram rätsidan av myntet och njuta av att kunna dricka mitt kaffe i fred. På jobbet. Sedan tänker jag njuta av att kunna äta min lunch i fred. På jobbet. Dessutom tänker jag njuta av att faktiskt få börja använda min hjärnkapacitet till annat än räkna bajsblöjor och sovtimmar. Och det ska bli skönt. Det ser jag fram emot!

Men först ska jag bjuda hem Linda och hennes söta Evander. Hem på lunch.

Men inte för sista gången!



Hav och Himmel


Sol.

Hela glada gänget.

Min stjärna!

Puss och Kram

12 kommentarer:

Linda S sa...

Jag förstår precis. Skillnaden är den att jag inte hade ett jobb att återvända till, eller ens ett nytt på G. Jag fick avbryta mina goa föräldralediga dagar mot att lämna ifrån mig mina ögonstenar, för att sen gå hem. Och vara ensam hela dagen. Medan någon annan tog hand om mina barn. DET kändes SÅ fel! Det tog tid att vänja sig. Men när jag vant mig såg jag det bra med det hela. Barnen hade så roligt sina 15h i barnomsorgen. Jag hann med att söka jobb, fokusera på sånt osv. Men fy vad jag sörjde till en början. Hoppas du också kommer ur den sorgliga biten, snabbt! :) Jag kan fortfarande sörja att den tid som var försvann så snabbt, även att mitt barn int evar på sjukhus i början osv, så jag förstår absolut att DU känner dig snuvad! Nu när jag "jobbar gratis" känns det extra tungt att inte få vara hemma med barnen... men snart får jag åtminstone lite lön för mödan! ;) Kram till dig!

Cissi sa...

ååhh!.. Börjar du jobba nu!.. Lycka till! Som du säger.. bättre att försöka fokusera på det som e bra! Även om det också känns tungt! Många kramar syrran :))

Malin - Mamma till h-barn sa...

Åh vad bra du skriver och jag förstår precis hur du känner. Jag kände precis likadant med Axel. Tanken var ju att jag skulle gå tillbaka och börja jobba efter 8 månader men jag sköt på det lite i taget och till slut blev jag hemma 1½ år. Jag kände ju precis som du att jag blivit snuvad på hela min föräldraledighet och att alla lediga dagar hade gått åt sjukhusbesök. Precis när Axel började bli det barn som vi visste fanns där inne någonstans, ja då skulle jag behöva lämna honom om dagarna... sen är kanske 1½ år lite väl att ta i men... ;)
Lycka till nu och så småningom gör du som jag precis gjort, tar ledigt en dag i veckan så du fortfarande kan dricka din latte och umgås med dina "mamma-vänner". Det är viktigt det med!!!
Kram!

Sandra sa...

Åh, vilket sorgligt inlägg. Alla såna "sista tillfällen" är jobbiga att tänka på. Som tur är tillkommer det nya rutiner, en mer vardaglig vardag. Jag förstår din tanke kring att ha gått miste om en del av mammaledigheten. Känner själv en del sånt kring min sjukdom, så mycket tid har gått åt till "fel" saker. Skönt nog finns det massor av framtid att fylla. :)
Fina bilder.
Jag hoppas att den här "sista" mammalediga veckan blir kanonfin!
Stor kram.

Fina Matildas mamma sa...

Ja här är en som känner sig lite snuvad. Med betoning på "lite" då för jag har ju inte ett sjukt barn, bara jag själv som var lite sjuk. Men nu är jag arbetslös så då kan jag oftast låtsas att jag är lite mammaledig:-) Lyxigt med sopplunch för 20 kronor på öf. Här kostar en hlav fralla åtta kronor och kaffe/te fem kronor. Tycker jag är lite mycket, speciellt när barnen också börjar äta, och vissa har ju flera barn med sig...

Lycka till på jobbet!

Johanna sa...

Gud vad hon är söt Stella!!!

Jag förstår att jobbstarten medför blandade känslor. Skönt men så otroligt sorgligt. Jag både fasar o längtar...märklig känsla!

Jennie sa...

Lycka till på jobbet Caroline, förstår dock om du känner dig lite snuvad på din m-ledighet, men som sagt det finns mycket bra med att jobba också. Kanske var det inte sista gången du var m-ledig, eller?;) Kram min vän

Jenny sa...

Hej Caroline!
Tack för din goa kommentar hos mig, nu hittade ju jag till din blogg:) Vilka söta döttrar du har! Lilla Stella är ju en riktig kämpe:)

Jag blev lite nyfiken på om du o jag jobbar på samma företag?! Ser att du är på ett stort företag i bla blöjbranschen, det är jag oxå!! (Libero, Tena, Tork, Libresse mm)Kul sammanträffande i så fall!

Hoppas den här sista veckan som mammaledig blir riktigt bra!

Kraam Jenny på Kråkered

Jenny sa...

Hej igen!
Där ser man, ja då är vi på samma ställe:)
Jag har hand om råvarulagret/godsmottagningen på Process avdelningen i Hus 3! Min sambo P jobbar på Babylab,hihi!

Då kanske vi ses i korridorerna snart!

Kraam Jenny

Jenny sa...

Glömde ju säga att kul att du vill vara med i min tävling oxå:)

Kram Jenny

Caroline sa...

jennie: ha ha ha nog för att jag är tjock men det är ingen baby det lovar jag! Och tack!!
jenny: Som jag skrev till dig, vilket sammanträffande!
johanna: Ja verkligen dubbla känslor!
mathilads mamma: Ja men det var ju samma sak för dig då.. att vara sjuk! :-(
sandra: Tack söta du!! Ja jag ska tänka så, blicka framåt, jag ser ju faktiskt fram emot det mkt oxå!!
malin: Hel trätt gjort!
linda: Måste känts otroligt märkligt för dig!! Jobbigt!! Men samtidigt bra att du fick tid till dit oxå!
cilla: Åhh så roligt att du tagit upp bloggandet, det var på tiden!!

KRAM till er alla o massa tack för era fina kommentarer jag blir lika glad varje gång!!

Elin sa...

Å, börjar du också på måndag, det gör jag med! Känns väldigt jobbigt, och jag skjuter undan tankarna på det... samtidigt så får man se det positivt och det ska det bli kul att träffa kollegor igen (har ju hälsat på men inte samma sak) :)