onsdag 17 februari 2010

Il Battioni och sjukstuga

Jag har en Illbatting hemma. Stella. Il battioni är hennes dagliga smeknamn här hemma. Hon är ett litet yrväder som drar fram överallt och ordagrant drar fram allt hela tiden. Och får hon inte som hon vill slänger hon sig likt en treåring på golvet och skriker. Och jag ler. Jag har ju absolut inte haft någon trotsighet innan så jag kan inte annat än tycka att det är lite sött. Jo visst, vänta du, tänker ni. Ja... det är möjligt att jag får äta upp detta inom sinom tid. Men just idag ler jag. Ler åt min fina stjärna som har en vilja av stål och en otrolig kämparglöd.

Livet tuffar på här hemma. Vi är hemma allihop. 2 sjuka. Inte mycket med familjen Sweetie för tillfället. Leia har halsfluss och äter antibiotika. Men hon har även ont när hon går och kissar. Vilket jag påpekade för läkaren men det hände inte så mycket där. De gjorde en snabbodling förvisso i måndags, som visade något men jag fick inte så mycket mer klarhet i det. Har försökt nå dem angående det. Hur som helst vart hon helt tokig nu på kvällen och hade otroliga smärtor så nu fick vi åka in till DSBUS med henne akut. Så kan hon inte ha det och hon har ändå haft 40 graders feber i flera dagar. Som förvisso försvunnit nu med antibiotikan mot halsflussen men smärtan är likväl kvar. Så Leia o Tias är på sjukhuset nu. Hoppas de hjälper henne.

Nu börjar det närma sig. Om 1.5 vecka börjar jag jobba. Vad hände egentligen? Har jag vart hemma ett helt år redan? Nja... det kan inte vara möjligt! Jag tänker mycket på det nu. Att jag ska lämna min lilla baby hemma snart. Åhh hur ska jag klara mig??


Stellas favorit, krypa och gå omkring med Leias kläder på axeln.


Nu sedan några veckor står man upp och går längs grejer.


Jag vill duscha mamma!


Nu på kvällen bakade jag ett börd till i morgon frukost. Brödet var slut här hemma och jag hade ändå tänkt att baka i dagarna. Så nu fylls huset av goda dofter. Mmm längtar redan till frukosten.

Jag har även vart och tränat idag. Sprang 5 km stegrande intervall och sedan styrketräning. Jag har som mål att bli av med mina gravidkg. Det är på tiden. (Det har jag sagt förr men jag har verkligen försökt hela tiden, sedan i somras). Hur som helst har jag blivit tvungen att försöka träna mer och banta.

Banta! Vilket tråkigt ord. Och vilket tråkigt fenomen. Men jag ger en eloge till alla som lyckas gå ner i vikt genom att banta för det är inte lätt kan jag lova. Ständigt hungrig. För att inte tala om det något o-charmiga med att dricka en drink istället för att äta ett mål mat. Fast om det funkar för mig är det ju värt det. Och jag äter ändå frukost och middag varje dag. Fast mycket mindre än vad jag egentligen vill!


Mmmm frukostbröd!

Puss och Kram

6 kommentarer:

Bettan sa...

Åh, det där såg supergott ut!
Försöker även jag att bli av med ett par envisa som klamrar sig fast och inte vill släppa taget... Äta mindre är jobbigt tycker jag så då blir det att träna mer i stället. :-)

Sandra sa...

Mums, en skiva bröd tack! :)
Jag hoppas att det inte var något mer än en släng av uvi som Leia fått.
Skönt att du sluppit trots, det är ett evigt hårrivande och suckande för att inte bli tokig. Bra också att du kan le åt Stellas framfart, det hjälper ju hennes utforskande.
Hoppas att du får en fin dag! Kram

Matilda sa...

Samma här! Jag trodde aldrig hon skulle resa sig, så hemskt. :(
Hoppas att familjen kryar på sig, själv är jag lite småförkyld som alltid haha. Blir aldrig riktigt okej i denna kylan.
Jag ska vara där hela helgen, ska ni dit alltså? :D

Jennie sa...

Söta goa Stella:) Hoppas ni kryar på er i familjen snart, att Leia blir av med sin misstänkta UVI! Vilket härligt bröd, är det med det nya mjölet då? Va duktig du är med träningen, jag borde också lägga i en högre växel. Kram på er

wonderkarin sa...

Jag är grön av avundsjuka på ditt vackra bröd!

Malin - Mamma till h-barn sa...

Hej vännen!

Jag kan inte annat än att hålla med dig ang din kommentar på min blogg. Men så länge hans allmäntillstånd är "bra" och han inte har feber så tycker man inte att vi behöver komma in på avdelning, vilket jag inte heller kan tycka är nödvändigt.

Men att barnakutmottagningen inte släpper in oss är under all kritik!!! Vi satt ju där hela första halvåret och blev såååå illa behandlade!!!

En gång när Axel var riktigt dålig och vi till och med hade pratat med avdelningen och de sa åt oss att åka akut medan de förberedde rum åt oss fick vi ändå inte komma in. Trots att jag förklarade att han är ett h-barn, trots att jag sa att jag pratat med avdelningen och att det fanns ett rum åt oss där...

Det slutade med att jag själv fick ringa våran läkare på min privata mobil och när jag väl lyckades komma fram till honom fick han prata med barnaktumottagningen och då, efter mycket om och men fick vi komma in...

Så barnakutmottagningen har jag inte mycket till övers för.

Nu gick det ju bra denna gång. Det var MAJS som hade fastnat i tarmen. När den väl kom ut så mådde han hur bra som helst.

Krya på er!
Kram!!!