tisdag 29 mars 2011

Ett ljus för Linda- som somnat in idag.

Idag har inte vart någon bra dag. Jag har inte haft ork eller lust till något alls. Jag har känt mig så ledsen. Ledsen för att finaste Linda blivit sämre. Så dålig att hon själv inte orkar skriva något mer till oss. Som läser hennes blogg varje dag. Som hejar på, peppar och beundrar henne. För hon är en av de tappraste och starkaste människorna jag stött på. Någonsin.

Och det kändes i hela kroppen. Idag. Att tiden var inne. Det gjorde fysiskt ont i magen och hjärtat. Och nu på kvällen fick vi veta, att vid halv fyra somnade Linda stilla in. Vila i frid Linda. Himlen har berikats av ännu en fin ängel. Jag tänder ett ljus för dig. Och mina tankar går till hennes familj, man och barn!




Ta hand om er där ute, och alla era nära och kära, för det kommer en dag då det ljuva livet tar slut.

Puss och Kram

8 kommentarer:

Mikaela sa...

Det är så fruktansvärt, så hemskt. Stackars familjen. En "öppet-förskola-vän" till mig stod Linda väldigt nära och var där idag för ett sista farväl och det gjorde fysiskt ont i mig när jag läste hennes ord om dagen. Jag kan inte hålla tårarna tillbaka när jag tänker på hennes små barn...

Caroline sa...

mikaela: Jag förstår det. Sitter här och gråter med. Allt idag har känt så meningslöst. Det gör så ont! Det är så orättvist. Livet!

Johanna sa...

Så fruktansvärt sorgligt och ofattbart!!! Jag brukade oxå läsa hennes blogg.

Sandra sa...

<3 Jag tittade in i bloggen några gånger men kände att det blev för stort för mig. Känner så med alla familjer som drabbas. Det får mig att dra mina barn närmare intill, känna dem mer, och tacka för vad jag har.

Sandra sa...

Förtydligar. Jag menar att jag känner sympati för drabbade familjer.

Kiqi sa...

Känner inte till Linda, men du skriver alltid så starkt och fint Caroline, så jag blir också alldeles tårögd. Tung i brösyet. Kram till er alla

Jennie sa...

Jag läste artikeln om Linda i Mama för en tid sedan. Det tyngde mig länge efteråt. Bloggen har jag inte sett förrän nu. Min första tanke när jag läste artikeln var att livet är så fruktansvärt skört för oss alla. Vi vet inte om och när någon anhörig drabbas. Att leva i nuet och vårda de relationer vi har med vänner och familj är det absolut viktigaste i livet, anser jag....men så är jag ju också kräfta;)

Det som drabbade Linda är grymt och orättvist, och som du säger, himlen har berikats med ytterligare en ängel.

Inflamatorisk aggressiv cancer borde inte få finnas!

En stor kram Caroline

Anonym sa...

Fint skrivet Carloine!

Jag började läsa Lindas blogg innan hon blev sjuk, och har läst til och från och pratat mkt om Linda här hemma osv - som du säger, vilken människa, som hon inspirerade! Precis som du säger så igår var ingen bra dag, jag var inne på dagen och läste och på kvällen när jag var på gymmet så tänkte jag hela tiden på henne och situation, så det första jag gjorde när jag kom var att kolla hennes blogg, och det gjorde så ont när jag såg att hon gått vidare. Jag blev så lessen, samtidigt som jag upprepade för mig själv att det gick snabbt och hon hade inte ont - vilket var det hon var mest orolig för om jag förståd det rätt (att det skulle bli långdraget och smärtsamt). Gråter nu igen när jag läser dina fina ord...

Faan vad jag avskyr sjukdomar.

KRAM

Madelene / Tozza