torsdag 17 mars 2011

En utsmyckning

Jag skriver om en utsmyckning. Här och nu. I framtiden blir det nog där och då.

Vi sitter kring matbordet. Jag och mina flickor, fyra och ett år gamla. Leia och Stella. Det är eftermiddag och tjejerna har precis kommit hem från dagis. Leia visar stolt upp sitt halsband. "Titta mamma, detta gjorde jag på dagis idag". "Men åh vilket fint halsband" svarar jag. Och hon sträcker på sig lite extra, och fingrar på sin fina utsmyckning. "Vad fin du är i det" fortsätter jag sedan. Stella ser på sin storasyster och tittar sedan ner på sig själv. Ögonbrynen går ihop och hon får det där bekanta vecket mellan ögonen. Hon ser verkligen bekymrad ut. Men plötsligt hoppar hon ner från sin stol och säger "Ja med" och styr mot trappan. I sitt rum på övervåningen har hon två krokar på väggen, som är i det närmaste lagom höjd för att hon själv ska kunna hänga upp saker. Och där hänger allt ifrån änglavingar till drakdräkter, men även minst ett tiotal halsband. Med pärlor i regnbågens alla färger. Jag och Leia sitter kvar runt matbordet. Vi småpratar lite om hur dagen har varit. De åt kycklinggryta med ris till lunch. Och hade varit på skogspromenad. Efter några minuter hör vi att Stella börjar gå ner för trappan igen. Men helt plötsligt tystnar stegen. Jag reser mig från min stol och går ut i hallen. Mitt i trappan står hon. Med samma bekymmersrynka. Jag tittar på henne och hon ser tillbaka på mig. Med en ledsam blick. Och hon, Stella, min ettåring, den allra vackraste stjärnan av alla, säger sedan allvarligt;

"Nej Bella fin".


Puss och Kram

9 kommentarer:

saqer sa...

Nuttan! Låter Väldigt avancerad för sin ålder.
Väl värd en puff!

Mikaela sa...

Va gulligt. Vilka tankar som rör sig i dessa goa sötnosar.

Caroline sa...

mikaela: Ja det tog mig minst en vecka att sluta tänka på. Just den där meningen! Mitt hjärta fick sig en rejäl törn och jag ifrågasatte hela mitt jag och min mammaroll. Vad är det för värderingar jag överför på mina barn? Hur kan den, den allra vackraste på jorden, säga något sådant? Det mest oskuldsfulla, renaste hjärtat?! Ack jag gråter!

Jennie sa...

Å lilla goa Stella, men vad betyder orden? Vet du det, vad hon menade alltså?
Va duktig hon är som går i trappan själv:)
Kraaaam på dig och dina små fina

marmoria sa...

Fint berättat

Sandra sa...

Lilla hjärtat då. Stora tankar.
Hoppas ni får en bra dag.
Kram

Maria1723 sa...

Fin text...;-)

disco sa...

äää man ska inte lägga in allt i roller och så.
Ibland blir det bara lite fel.

ps i min text är jag en insekt.

Anonym sa...

Stella är finast av alla. kram syster.