Stella inlagd på barnakuten

Jag satt i lördags kväll och berättade så nöjt för en vän om att vi inte vart sjuka på hela detta året. När det gäller barnen då alltså. Om man inte räknar med Leias alla Borrelia-turer då, fast det hör mer till år 2011 tycker jag.

Och magsjuka hade vi ju inte haft under hela år 2011, tack och lov!!! Berättade jag så stolt. Och detta är vi ju extra tacksamma över eftersom Stella ABSOLUT INTE får få magsjuka då hennes kropp inte tål det. Då hon inte kan göra sig av med viruset och alltså får massa följdsjukdomar.

Och alltid måste läggas in på barnsjukhuset för behandling och observation.

Och detta beror ju enbart på att hon föddes med Hirschsprugs sjukdom! Alla med Hirschsprugs sjukdom kanske inte har det så här, men ingen patient är den andra lik, gällande denna sjukdomen. Det beror nämligen helt på dels hur mycket av tarmsystemet som är drabbat, dels om man har tarmarna som vanligt eller stomi och dels hur man hämtat sig efter operationen man alltid gör.

Och det verkar som att man absolut inte får yttra ett knyst om sådant för blott sex timmar senare smäller det till. Sjukdomen-vi-inte-får-ha-hemma!!! Och efter cirka 10 timmar och 30 kräkningar senare är Stella så dålig att hon knappt håller uppe ögonen... Vi konsulterar Avd 327, ("hennes gamla avdelning") och de säger att vi absolut måste åka in. Hon har feber. Och hon kissar inte.

HEL*** också tänkte jag. Som svär ytterst sällan. Inte nu!!! Inte denna veckan. Vi ska ju in på operation på torsdag med henne...

Hur som helst kommer vi in snabbt och får träffa läkare snabbt. Alla sköterskor var underbara och läkaren var väl si sådär men efter ett tag får vi kontakt med en något bättre läkare som kunde lite mer om detta. Och efter ytterligare några timmar är vi inskrivna och inlagda på akutavdelningen och hon får behandling.

Och kors i taket, cirka ett dygn senare ser alla prover mycket bättre ut och hon har slutat att kräkas. Alltså skrivs vi ut och får ta hand om lill-sessan hemma.

Skönt!

För man sover ju inte supergott i en sjukhussäng med blinkande och surrande apparater jämte sig. När dessutom lampan från "slussrummet" lyser in i ens ögon. Och sjuksysrarna springer in hela natten med ficklampa och fixar dropp och kollar och så vidare.

Och jag tror sköterskorna var nöjda över att vi åkte hem. För det både en och två gånger oroade sig över att det skulle komma en till baby medan vi var där. Ja så som jag pustade och stånkade runt tjock och eländig kan jag förstå dem. Fast jag försökte lugne ner dem och försäkra dem om att det faktiskt är sex v kvar.

Och i morgon är det operation för Stella då. Eftersom hon dels är helt frisk från sjukan och dels har återhämtat sig fysiskt redan, så sa överläkaren Mats Edenholm som ska operera i morgon att vi kör! Han är för övrigt världens bästa läkare! Och att bara höra hans röst när han ringde idag får hela mig att bli liksom fullkomligt lugn! Jag litar på honom till 110%!!! Och hoppas att han aldrig byter jobb eller går i pension!

Och dessutom blir det även specialistultraljud för mig och baby.

Och jag är totalt utmattad. Redan.

Men det ska nog ordna sig detta med!

Helt utslagen!

På akuten, sovandes med dropp.

Väl på rummet, T och L kom med lite nödvändiga grejer vi behövde.
Såsom dockan Emma!

Dagen efter mår hon mycket bättre. Dock fortfarande väldigt trött.

Puss och Kram