onsdag 18 maj 2011

Verkligheten

Idag lagar jag mat efter nytt recept, igen. Och jag tänker att det nog är det bästa med hela denna grejen. Att äta enligt GI alltså. Att man tvingas lära sig så mycket nya recept och testa så mycket nytt. Jag befinner mig just nu långt ifrån falukorvens och fiskpinnarnas förlorade land. Och det är jag både stolt och tacksam för! Idag blev det ungsbakad lax med parmesanost och en lätt bönsallad (svarta bönor på bruk, en avokado, purjolök och salt och svartpeppar) med en god dressing till (gjord på olivolja, färsk pressad citron och rödvinsvinäger). Till sen lunch alltså. Och kvällsmaten blev en omelett gjord på rökt skinka och purjolök med körsbärstomater till. Visst låter det gott?

Annars så är det en rätt så ledsam dag idag, tycker jag. Jag gråter till det mesta. Melankolisk musik på radion, tungsinta tankar och vemodiga telefonsamtal. Det är som att sorgerna runt omkring mig strider och slåss om min uppmärksamhet och jag har svårt att värja mig. Jag var tvungen att lämna den numera rätt obesökta tv-soffan och uppdrag granskning på tv. Hjärtat värkte och huvudet bultade och jag klarade inte av att höra och se mer om hur två små barn plötsligt och helt obefogat rycks upp från sina trygga fosterföräldrar. För att kastas ut i otrygghetens elaka klor med opålitliga människor. Och detta beslutas av vuxna män och kvinnor som ska veta och handla efter barnens bästa. Mitt hjärta blöder och jag blir så arg. Hur kan de leva med sig själva? Hur kan de somna gott om kvällarna? är frågor jag ställer mig.

Nej. Detta funkar inte. Det hör ni ju. Jag får nog återgå till Jonas Gardells bok om Jesus och försöka tänka på annat.

För ibland blir verkligheten lite för mycket.
Den verklighet som uppvisar sanningar man önskade inte fanns.


Dags att fixa lunch. Vid 14.30.

Mums!

Kvällsmat med Jonas Gardell och Jesus.


Puss och Kram

4 kommentarer:

Sandra sa...

Jag gillar vad du har ätit idag! Mums. Speciellt parmesanost, saknar det.
Resten av inlägget är alldeles för ledsamt, så ska det inte vara. Du ska vara glad, lyft, självsäker och "Carro-ig". Fast, det behövs vissa gråtdepphängtänksugdagar. De behövs så att solen kan blända än mer en annan dag.
Jag önskar dig en god natts sömn med en lika stor önskan om en fin torsdag.
Stora kramar.

Johanna sa...

GI /LCHF-mat är verkligen jättegott.

Undrar om det varit en sån dag, för jag har också gråtit idag. För allt, inklusive nyheten du skriver om.

Jennie sa...

Om du frågar mig är lax bland det godaste man kan äta:) Att man nu kan ta två filébitar utan att skämmas känns ju inte fel;)
HEJA GI!!!
Hoppas du har haft en dag med mindre tårar i dag! Du har ju så mycket att le över, att känna tillfredställelse över...men jag vet, ibland kommer de där dagarna som ett brev på posten och man kan liksom inte värja sig! På tal om posten så fick jag i dag mina senaste böcker från Adlibris. Skräp-litteratur, kan den kallas, men naggande god när man ligger där i solstolen i sommar!
Säger det igen, det blir så fina bilder här i bloggen när du tar med din Iphone....tro det eller ej, men häromdagen när jag såg syrran fota barnen med sin och att den tar bilderna som en systemkamera...så klick, klick, klick du vet? Då helt plötsligt blev jag sugen på att köpa en Iphone, hahaha;) Min slöa digitalkamera tar ju så här klick.....ställa in sig och hålla på......klick igen.....mer inställningar.....och så klick igen! Fasiken, det är inte lätt att fånga de där perfekta ögonblicken då:(
För första gången får lilla jag ett sug efter Iphonen;) Kram finaste!

Kiqi sa...

Åh älskade lax! Hur jag älskar dig.

Din kvällsmat gillar jag också, fast det får vara kalkonbacon då. Jag är ju ägg-freak!

För övrigt en massa och gosiga kramar till dig och orden att "jag finns här".

KRAM vännen