Jag gick in och läste, och håller med. Vissa dagar är det tråkigt att inte få kommentarer (egentligen alla dagar). Jag tar mig tid att skriva och så bara läses det som en gammal dagstidning. Ibland kommenterar jag inte, hjärnan formulerar bara blaj. Sen glömmer jag bort det. Men jag läser alltid och reflekterar. Hoppas du har haft en bra dag! Kram
Eh ok? Tjusningen med bloggar tycker jag är att surfa runt och småkika lite. Långa inlägg och inlägg utan bilder läser jag sällan klart ändå och således hittar jag aldrig till kommentarsfältet. Skriver dock kommentar om det är ngt som jag fastnar för och har en åsikt om. Men bara skriva "hej jag var här" det bemödar jag mig inte med. Har heller ingen egen blogg så jag slipper bli arg över ngt så banalt.
Caroline, jag känner mig lite träffad... Jag läser din blogg ibland, men kommenterar den inte ofta. Mer än när jag träffar dig. Du skriver fint o du berör. De gjorde även din vän som du just länkat. Jag lovar att bättra mig ;-). En stor kram till dig o din ömma tå. Kram sofia
Anonym: Helt ok att läsa utan att kommentera. Och surfa runt. I synnerhet om du bara "bläddrar igenom" och inte ägnar så stor uppmärksamhet åt inläggen/innehållet. Det som jag inte gillar är "snokandet", dvs folk som verkligen läser men inte vill "erkänna det". Och vidare det som känns tråkigt och på så vis stör mig, är de som läser och eg likväl kan skriva kommentarer men låter bli. Vidare är det tråkigt med verkliga följare som aldrig ger sig till känna. Tråkigt för mig då själva kommentarerna ger en extra höjd , själva livet i bloggen. Ord är bara ord tills de läses, det är först då de blir en verklig berättelse. I synnerhet för mig. Att tycka våra känslor är banala får du göra. Jag har dock insiktsfullt fått bevittna att det någon känner, oavsett vilken verklighet känslorna speglar, dock är någons känslor. Som finns. Och är sanna!
Följer en hel del bloggar och läser din blogg av och till och har aldrig reflekterat över hur personligt du och andra bloggare tar det om man inte kommenterar. När jag läser ditt senaste inlägg och Jennies som du länkar till inser jag ju hur viktigt det är. Ledsen om jag varit lite latoch inte peppat mer. Du och din familj finns ofta i mina tankar.
Jag känner väl att jag måste ge ett svar åt anonym, jag också! Jag kan egentligen bara trycka på det Caroline skriver och förtydliga att det inte handlar om att en vilt främmande person som är på min blogg för första gången ska skriva Hej, jag var här....eller något liknande (det var bara ett exempel) Vad jag menar är att de som känner mig ger sig till känna, vågar erkänna att de läser min blogg. Jag menar, det är inte så att jag tänker sätta en pistol mot deras huvud och trycka av. Jag vet att en blogg väcker stor uppmärksamhet bland ens gammla vänner när man flyttar tillbaka till en liten by (som jag gjort efter åtta år på andra orter) Vad jag vill ha sagt är att gamla bekanta och vänner, grannar, gamla jobbarkompisar och vad det nu kan vara hade fått mer respekt från mig om de hade vågat visa att de läser min blogg.
Att leva i en liten by kan vara ett stort problem när man bloggar har jag fått erfara och det är väl just det som är grunden till mitt problem....inte det att jag tycker att jag får för lite kommentarer! Jag sitter inte och räknar och låter allt stå och falla på mängden kommentarer. Det hade liksom inte varit kul om folk bara skrev för skrivandet skull!
Caroline, hahaha rolig bild! Det är du och jag då, förmodar jag? Ja, vi är ju oss lika:) Kram på dig
7 kommentarer:
Jag gick in och läste, och håller med.
Vissa dagar är det tråkigt att inte få kommentarer (egentligen alla dagar). Jag tar mig tid att skriva och så bara läses det som en gammal dagstidning.
Ibland kommenterar jag inte, hjärnan formulerar bara blaj. Sen glömmer jag bort det. Men jag läser alltid och reflekterar.
Hoppas du har haft en bra dag!
Kram
Eh ok? Tjusningen med bloggar tycker jag är att surfa runt och småkika lite. Långa inlägg och inlägg utan bilder läser jag sällan klart ändå och således hittar jag aldrig till kommentarsfältet. Skriver dock kommentar om det är ngt som jag fastnar för och har en åsikt om. Men bara skriva "hej jag var här" det bemödar jag mig inte med. Har heller ingen egen blogg så jag slipper bli arg över ngt så banalt.
Caroline, jag känner mig lite träffad... Jag läser din blogg ibland, men kommenterar den inte ofta. Mer än när jag träffar dig. Du skriver fint o du berör. De gjorde även din vän som du just länkat. Jag lovar att bättra mig ;-). En stor kram till dig o din ömma tå. Kram sofia
Anonym: Helt ok att läsa utan att kommentera. Och surfa runt. I synnerhet om du bara "bläddrar igenom" och inte ägnar så stor uppmärksamhet åt inläggen/innehållet.
Det som jag inte gillar är "snokandet", dvs folk som verkligen läser men inte vill "erkänna det". Och vidare det som känns tråkigt och på så vis stör mig, är de som läser och eg likväl kan skriva kommentarer men låter bli. Vidare är det tråkigt med verkliga följare som aldrig ger sig till känna. Tråkigt för mig då själva kommentarerna ger en extra höjd , själva livet i bloggen. Ord är bara ord tills de läses, det är först då de blir en verklig berättelse. I synnerhet för mig. Att tycka våra känslor är banala får du göra. Jag har dock insiktsfullt fått bevittna att det någon känner, oavsett vilken verklighet känslorna speglar, dock är någons känslor. Som finns. Och är sanna!
Hej Caroline
Följer en hel del bloggar och läser din blogg av och till och har aldrig reflekterat över hur personligt du och andra bloggare tar det om man inte kommenterar. När jag läser ditt senaste inlägg och Jennies som du länkar till inser jag ju hur viktigt det är. Ledsen om jag varit lite latoch inte peppat mer. Du och din familj finns ofta i mina tankar.
Kram Cecilia
(Guldlock74 på FL)
Jag känner väl att jag måste ge ett svar åt anonym, jag också! Jag kan egentligen bara trycka på det Caroline skriver och förtydliga att det inte handlar om att en vilt främmande person som är på min blogg för första gången ska skriva Hej, jag var här....eller något liknande (det var bara ett exempel)
Vad jag menar är att de som känner mig ger sig till känna, vågar erkänna att de läser min blogg. Jag menar, det är inte så att jag tänker sätta en pistol mot deras huvud och trycka av. Jag vet att en blogg väcker stor uppmärksamhet bland ens gammla vänner när man flyttar tillbaka till en liten by (som jag gjort efter åtta år på andra orter)
Vad jag vill ha sagt är att gamla bekanta och vänner, grannar, gamla jobbarkompisar och vad det nu kan vara hade fått mer respekt från mig om de hade vågat visa att de läser min blogg.
Att leva i en liten by kan vara ett stort problem när man bloggar har jag fått erfara och det är väl just det som är grunden till mitt problem....inte det att jag tycker att jag får för lite kommentarer! Jag sitter inte och räknar och låter allt stå och falla på mängden kommentarer. Det hade liksom inte varit kul om folk bara skrev för skrivandet skull!
Caroline, hahaha rolig bild! Det är du och jag då, förmodar jag? Ja, vi är ju oss lika:)
Kram på dig
Stora problem?.....:)
Skicka en kommentar