Storasyster och lillasyster

Syskonen. Leia och Stella. Fyra och ett år gamla.

Det allrakäraste jag har.

Storasyster. Leia. Hon är min förstfödde dotter. Och kanske får man en speciell relation till sin förstfödde? För mig så var det omvälvande. Att bli mamma alltså. Det var en stor förändring att helt plötsligt släppa fokus från sig själv. Och rikta det på någon annan. Någon som verkligen behövde dig- hela tiden. Som inte kunde bara vara. Själv. Det tog lite tid för mig. Att anpassa mig och känna mig trygg. Och säker. Kanske hade det att göra med den tuffa period jag gick igenom. Fysiskt. Med massor av sjukdomar som avlöste varandra. Men när det gått cirka tre månader blev jag friskare. Och kunde känna glädje. Igen. En lycka över att blivit mamma. Att få en så stor gåva. Som ett barn är.

Leia har alltid varit stark. Och framåt. Det visade hon redan i magen. Trots en eländigt lång förlossning med akut kejsarsnitt mådde hon hela tiden prima. Och hon var tidig med allt. Lärde sig gå tidigt. Och likaså klättra. Cykla. Med mera. I detta tidiga fanns det ändå alltid en slags självkontroll. Över kroppen. Leia har i stort sett aldrig ramlat. När hon gått. Sprungit. Cyklat. Eller klättrat. För hon har känt av sina egna begränsningar. Och tagit det lugnt. När hon var två år och sex månader började hon åka skidor. Utför. Åkte långa gröna backen i Sälen helt själv. Dock fast i sele. Året efter var selen borta. Och hon åkte sittliften själv upp i backen och susade ner på sina skidor. Med full kontroll. Imponerande. Tycker mamman.

Nu är Leia mycket intresserad av bland annat bokstäver och siffror. Räknar det mesta hon ser. Och skriver och bokstaverar och läser små korta ord. Såsom Du. Jag. Vi. Leia är ett mycket lugnt och tryggt barn. Hon trotsar i stort sett aldrig och gör inte saker hon inte får göra. Frågar ofta om lov om. Är försynt. Men kan så klart även bli arg och ledsen i synnerhet om lilla magen är tom eller om hon är trött. Leia är mycket omtyckt av alla och det är aldrig några problem att få barnvakt till henne.

Och som syster är hon helt fantastisk. Kanske en typisk storasyster? Hon tar hand om och ser efter sin lillasyster. Trots att jag säger att hon inte behöver det. Ibland kan hon såklart småbråka med henne. Fast oftast på ett snällt sätt. Hon säger dock ifrån och blir arg när Stella tar hennes grejer som hon för stunden leker med.

Lillasyster. Stella. Dagen hon föddes sken solen över Göteborg. Det var en kontrollerad och alldeles underbar förlossning. Hon vägde mer än sin syster. 4165 gram. Det var som att det var förutbestämt. Vikten. Det fanns lite att ta på. Vilket också blev fallet. Fem dagar senare hade hon gått ner över ett halv kg. Och var allvarligt sjuk. En jobbig tid på barnsjukhuset fick hon och vi spendera. Men hon klarade det. En stark liten tjej. Bestämd. Stark. Och envis. Några bra egenskaper att ha i livet. Den jobbiga starten i livet satte nog sina spår. Hon var inte sen men det dröjde lite längre innan hon exempelvis satt själv. Kröp. Gick. Och så vidare. Viktmässigt var Stella mycket tunnare som baby. Så klart. Hon var inte så pigg på att äta alltid. Men ett stort leende fick man varje dag. Med eller utan mat i magen.

Stella gillar idag att leka. Leka med dockor och dockvagnar. Eller med sin storasyster. Som hon ser upp till enormt. Gör syster en sak vill Stella göra likadant. Och inte så mycket hindrar henne. Hon är inte barnet som frågar om lov utan ser det som självklart att hon får utföra saken. Hon vill göra. Stella är en mycket glad och charmig liten tjej. Och mycket älskad. Av alla.

Puss och Kram