lördag 11 september 2010

Sju tavlor, tre hästar och en punktering

Idag har det shoppats tavlor och hästar. Närmare bestämt sju tavlor och tre hästar. Det var inte min tanke från början när jag bestämde mig för att åka iväg med tjejerna på loppis. Men det är ju det som är charmen med en loppmarknad. Eller hur? Man kommer alltid hem med något man inte visste man ville ha! Och man älskar det oftast från första stund. Nedan visar jag några av tavlorna. Nu hade jag ju inte tänkt att det skulle hänga brodyr på varje vägg vi har. Det bara fann sig så att just de tavlorna som vi ville ha idag, jag och Leia, var brodyr. Men om man tittar till priset kan vi faktiskt välja ut dem vi tycker bäst om och hänga upp dem. De andra kan få vänta på sin tur.

Som jag sa antydde igår är det idag sex månader sedan jag blev påkörd. Sex månader sedan bilolyckan skedde.

Ibland tänker jag som så att det hade lättare om jag fått en allvarlig sjukdom istället. Som hade inneburit att jag låg inne på sjukhus. Och fick massor av svåra behandlingar. Och sedan då så klart blev frisk. För då var det något konkret. Tror jag. Något som folk kunde förstå och ta på. Och kanske jag själv? Men det är bara ibland jag tänker så. Och förlåt alla ni som är i den situationen. Förlåt om jag gör er arga, ledsna eller provocerade. Men det är faktiskt så jag tänker. Ibland.

För sex månader sedan, den elfte mars 2010 fick jag punktering. Ja så är det. Jag upplever det som att mitt liv fått punktering. Och det hände väldigt plötsligt. Det small till och jag hann knappt reagera. Och nu sitter jag här. Med punktering.

Man kommer ingenstans utan luft. Och det hjälper inte att jag pumpar i luft nu. Nej inte med ett stort hål. Det måste fixas först. Hade hålet vart knappt märkbart kanske man hade kunnat lura det lite och fyllt på med luft. Så hade man kunnat köra vidare ett tag.

Men nu går inte det.

Så vart ligger närmaste reparatör? Ja vem är det egentligen som fixar till det där hålet?

Och vad är det som är sönder? Bara det som syns eller grejer längst in med? När det smäller till så där måste det ju vara något stort? Eller?

Ja jag har fått en stor eländig punktering. Och den tar nog lite tid att reparera. Och nej, jag vet inte riktigt hur man gör.

Men när det är gjort, då minsann.

Då minsann.

Loppistjejerna

Kanelbulledags


Den första av sju tavlor som inhandlades
Fin till vårt kommande nyrenoverade sovrum

Kyrkan var Leias val, den andra var mitt val.
Härliga färger, de flesta tavlor behöver dock nya ramar.

Skyddsängeln är underbar, hade en liknande tavla när jag var barn över min säng.
Tjejen valde Leia, härliga färger.

Nyvaket busfrö


Lunch och loppisfynd, gamla dalahästar!

Så tar vi oss en vilostund på det renskurade golvet!

Puss och Kram

7 kommentarer:

Unknown sa...

Jag hade också en sådan tavla. Måste nästan fråga mamma om vi har den kvar. Se är så fina!

Hon har blivit så stor Stella. Stora lilla tjejn liksom. Nu är de verkligen inga bebisar längre =)

KRAM

Unknown sa...

Den med skyddsängeln menar jag..

Linda sa...

Punkteringen är så sorglig att läsa om. Måtte du finna lagningen snart! Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det är nog med elände för er nu, det är dags att vända och bli medvind! <3

Tavlorna är fina. Mitt tips är att behålla ramarna, och istället måla dem i den färg ni tycker passar. Det är charmiga ramar, de passar bra till de charmiga brodyrerna. Du gillar inte att brodera själv? Jag gör det periodvis. (tantvarning?) Den tavla med hus och träd var underbar. Om du kommer ihåg vid tillfälle får du gärna ta en närbild av den och skicka till mig. Kanske kan jag luska ut hur jag gör en egen sån. Tycker verkligen om den! Är det korsstygn så grejar jag det. :)

Vad roligt med loppis. Jag saknar det! Parken Zoo ordnade alltid stoooora såna, men slutade för ett par år sen. :( Jättesynd. Tex hade de barnloppis, när man enbart fick lov att sälja saker somär relaterade till barn. Underbart! Så dumt att det las ner.

Stella ser stor ut nu. Jag glömmer av tiden. Någon sa till mig efter mina senaste blogginlägg (bildbomb) att Ida ser så stor ut. Jag ser henne varje dag, jag tänker inte så mycket på att hon växer. Men jags er ju själv. Första bilden från sommaren, och bilder som är tagna nyligen... vilken skillnad! Jag har ju följt Stella här i din blogg, och sett hur hon växer. Härligt! Hon är jättesöt. Och Leia ser så där snäll ut. Vissa människor har ju sånt utseende.. att när man ser dem tänker man "Oj, hon verkar så rar!". Så upplever jag båda dina barn.

Ha det bra! Kram Linda.

Anonym sa...

Riktigt sorglig historia!
Hoppas att du finner lösningen snart
Goa ungar du har!
Kram Malin

Jenny sa...

Hej Vännen!
Vad livet kan förändras på ett ögonblick..
Jag håller tummarna för att de kommande 6 månaderna blir bättre avseende din nacke.

Vilka fina tavlor ni köpte du o Leia:)

Ha det gott o sköt om dig,

Kraam Jenny

Sandra R sa...

Jag skulle också vilja ha dalahästar här hemma. Blåa, eller måla om dem vita.
Kul med loppis, jag är också en tavelmänniska. Fredrik gillar inte min smak men det kommer ändå fynd med hem. :)
Den med ängeln är fin. Hade den som tryck när jag var liten. Nu har Are en sån, fast på ett hjärta med tidningspappersbakgrund.

Oj, sex månader sen olyckan. Tiden går fort men din smärta sitter i. Du har bara fått lära dig att leva med den så länge den nu kommer att vara kvar. Jag önskar att det fanns en knapp att trycka på så att du kunde vakna upp och "bara" ha vanliga bekymmer.

Kram och trevlig vecka!

Jennie sa...

Sötaste Stella! Vilken kaluffs, hihi! Jag gillar hennes vita stickade tröja, en tröja som funkar till det mesta nu till hösten! Så hopplöst att smärtan aldrig kan ge med sig. Förbannade dag! Ja, nog för att vissa punkteringar är snabbt lagade men denna är klurig. Hoppas du snart hittar ett sätt och att din kropp är med på noterna.

Oj, vilka fynd från loppisen! De passar hos dig...men hos mig hade de inte gjort det:) Kul med olika stilar och personliga kombinationer! Speciellt roligt att se hur andra gör och hur de tänker!

En stor kram