Idag har vi pratat om min bb-tid. Framför allt om den som var för snart tre år sedan. Och sedan pratade vi om den som kommer om cirka fyra veckor. Jag och hon läkaren på sjukhuset, pratade om vad som är viktigt för mig. Denna gången. Och hon skrev lite anteckningar i min läkarjournal. Så att andra vet. Utan att jag behöver berätta.
Det kändes viktigt. Och konstigt. Konstigt att någon faktiskt lyssnar!
Är det så det ska vara?
Att någon lyssnar på vad jag säger?
Så nu ska man faktiskt göra det som man alltid borde göra på nyfödda babysar. Kolla att de verkligen äter. Och bajsar. Och går upp i vikt. Innan de skickar hem oss från bb.
Och visst är det märkligt att man behöver skriva detta i en journal, tänker jag. Jo, det är det, märkligt och beklagligt, konstaterade vi båda två.
Läkaren och jag.
Och jag förstår fortfarande inte hur man inte kan lyssna på mamman om hon säger att barnet inte äter och inte bajsar?
Nej.
Det kommer jag aldrig förstå!
Men jag är absolut inte orolig eller nervös över att barnet ska vara sjukt. Nej. Det är inte det jag är rädd för. För är barnet sjukt så är det så. Inget jag kan göra åt det.
Utan det jag är rädd för, är att jag återigen ska bli nonchalerad. Att mitt barn ska förbises och inte ges de eventuella undersökningar eller behandlingar som krävs.
Att bb eller vården än en gång endast ska anteckna att "mamman är orolig över att barnet inte äter" trots att det egentligen inte handlar om mamman. Utan om den fakta mamman försöker lägga fram. Om barnet. Det vill säga "Barnet äter inte. Barnet bajsar inte. Barnet bara kräks".
Det är jag rädd för.
Men det har vi ju pratat om nu.
Läkaren och jag.
Och hon förstod faktiskt.
Dagens sanning?
Bild hämtad från läkartidningen.se
Puss och Kram
7 kommentarer:
Det är alltid viktigt att bli lyssnad på och särskilt när det gäller ens barn som är det värdefullaste vi har.
Kram!
Å, så skönt att träffa på en läkare som förstod och som tog sig tid att lyssna! Då har du den tryggheten de kan hjälpa dig med inför förlossningen. Bra! Jag tror till hundratio procent att allt kommer gå jättebra <3 Bara fyra veckor kvar, det är ju inte klokt!!! Tycker detta är så spännande och hoppas på några söta första bilder här i bloggen när du kommit hem och landat.
Kram till dig, kram till bebben i magen
Det går inte att förstå varför de inte lyssnar på en orolig mamma. Det är ju hon som ser och känner barnet. Är risken så stor att mamman bara är nojjig? Om det bara var så, hur farligt är det? Hur svårt är det att stilla oron?
Jag har också mött det där och blivit misstänkliggjord bara för att jag är mamma. Det går inte att förstå varför!
Bra av dig att du tog upp det och hittade en lösning.
Eva
Jag tror att det ofta blir så att personalen på BB går efter en "bebismall" och en "mammamall", att tänka utanför de ramarna blir svårt efter ett tag. De har ju sett såå många nyblivna mammor och vet redan hur det egentligen är. Allt de hör är "hjälp, jag har en bebis i famnen, vad ska jag göra?". ;)
Vad skönt att du blir lyssnad på, Carro. Jag hoppas verkligen att din journal läses ordentligt, min låg bara i ett hörn och skräpade. Nu är du erfaren och har flera lager skinn på näsan, det kommer att hjälpa till. Men, en ny bebis är ett nytt kapitel och nya saker att oroa sig för eller känna av.
Stor kram!
Jag förstår det där så väl kära du! man är i en sådan utsatt sits i det där, och jag mådde jättedåligt över nonchalanta läkare, barnmorskor jag också efter min första förlossning, och efter det med Vida. och jag förstår inte heller hur sådana ens kan få praktisera som är sådär. SJÄLVKLART är det mamman som har bästa kollen på hur barnet mår..vi är ju inställda, programmerade..fullkomligt gjorda för att lystra till varje liten antydning av problem med vår lille. det är så tydligt för mig med vår lille grabb nu också - hur jag hör och ser genom väggar - alltid med tanken där för vad som händer ***
hoppas guld och solglitter i dig, runt dig nu..bara gott!
kramar Lycke
Vist är det bra att det kommer ut nya fräscha Ssk i vården :)
vilken fin blogg du har!
Skicka en kommentar