Mötet

"Men hej, det var länge sedan, allt bra?".
Orden träffar mig rakt i bröstet, en våg av ångest sveper över mig.
Jag trycker tillbaka mina känslor och svarar ett kort "Jo vars".
"Vad fräsch och pigg du ser ut", säger hon sedan, ler och tittar på mig.
Och det känns som ett rent hån.
Ett hån mot mitt jag och mina känslor.
Efter dagar och nätter av oro och ångest, alla dessa timmar utan sömn.
"Tack", säger jag och ler tillbaka.
"Ha det bra", säger hon och går vidare.
"Detsamma" svarar jag och traskar på.
Lugnt.
Tryggt.
Och än en gång kom jag undan.
Utan fler frågor.

skriv om något osynligt