Lussefirande och julstress

Igår var det lussefirande på förskolan. Förväntningarna är alltid skyhöga, för mig... Det är ju något alldeles särskilt att se sina små trollungar sjunga "Tipp tapp" och göra rörelser till eller "En liten gris av marsipan"... Leia fick vara tomte i år för det var den enda utstyrslen jag hittade i hennes storlek på vinden när jag gick igenom de cirka 25 backar med kläder vi har där uppe. Man kan undra hur jag tänkte förra året när jag packade ner lussekläderna. Ja men i denna blir bra, den i mitten till höger det kommer jag komma ihåg om ett år.

Eller inte. Till Stella hittade jag däremot ett lucia-kit så hon fick vara lucia. Hon provade stolt kläder och krona hemma och var så nöjd med sig själv.

Så var det dags igår eftermiddag. Regnet stod som spön i backen så julstämningen var kanske inte på topp just då. Inne på förskolan möttes jag av en tvär och antagligen rätt så trött Stella som inte alls tänkte ha på sig rött band runt midjan eller krona på huvudet. Och varför fick inte mamma gå med i själva tåget och hålla handen?

Napp och snutte skulle absolut gå med i tåget och det fick väl gå, tänkte jag.

Och vilket lusse-tåg. Mer julkänsla går nog inte att få! De lite större barnen sjöng för fulla muggar och de hade övat in en massa olika stämningsfulla sånger. Och vi föräldrar stod och log och var så stolta över våra små! Och hör och häpna, jag lyckades nog få hela fyra kort på Stella stående på scen med kronan på huvudet. För redan under låt två ville hon hellre sitta i frökens knä. Efteråt fikade vi med pepparkakor och lussebullar. Och alla barnen fick var sin julklapp. I år var det en bok om vatten, passande nog eftersom höstens tema just varit vatten. Och en av Stellas absoluta favoritfröknar som är mammaledig för tillfället var också där med sin baby, så gissa vem som skulle sitta bredvid henne? Och hjälpa henne. Med det mesta... Det är ändå härligt att se att barnen får sådan fin kontakt med personalen och att de betyder så mycket för dem, tänker jag.

Nu ska jag slappa och vila här hemma innan barnen kommer hem från förskolan. Visst juletiden är fantastisk med allt mys, all god fika och alla härliga aktiviteter man gör tillsammans. För att inte tala om den andra biten, det vi faktiskt firar. Att vara och samlas i kyrkan ger en extra fin stämningsfull jul tycker jag!

Men, jag måste också erkänna att jag blir aningen stressad av allt som "måste göras". Självklart kan man prioritera bort allt, och bara ligga på sängen och vila alla dagar innan jul, men hur skulle det se ut här hemma? En jul utan julklappar och julgodis. Och utan adventsstakar och pepparkakshus.

Nej vet du vad. Jag väljer allt att försöka orka lagom mycket, göra det som känns mest nödvändigt, och sålla bort det andra. Fast jag är nog inte så bra på det. Att sålla bort alltså.

Nej, för just nu sitter jag och funderar över vad för slags pepparkakshus vi ska bygga i år, för de där färdiga kiten från ica må var bekväma och ok men FY så tråkiga de är. Vartenda hushåll har ju till slut samma pepparkakshus och vart tog kreativiteten vägen?

Nåja, det är faktiskt absolut inget måste, men OM man nu orkar att göra och hitta på något eget, så kan jag tipsa om denna sida för lite inspiration, här har bloggerskan sannerligen gjort ett eget pepparkakshus, nämligen ett fint spöket Laban slott.






Puss och Kram