Minns och gläds

Jag väntar och väntar. Dricker smootie till frukost. Lyssnar på fågelsång på väg ner till förskolan. Tar en extra promenad. Köper nya blommor till köksfönsterna. Och trånar efter den där jackan.

För snart är det dags. Jag känner det i hela kroppen. Fröken vår är på väg.

Så nära men ändå så lågt bort. Varför tar det sådan tid?

Jag vill inte vänta mer. Jag har fått nog av is och halka. Nog av nariga små händer. Torrt hår. Och frusna tår. Herr vinter kan packa sin väska. Och fara hem.

Men jag vet. Jag vet att det gör ont. Ja, det vet jag. Det var ju det Karin Boye sa;

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka? "

I min väntan. Minns jag och gläds. Minns de heta sommardagarna. Och de svala sommarkvällarna. Minns och gläds. Åt det som är på väg!







Puss och Kram