måndag 14 februari 2011

En historia

Ska snart iväg på läkarbesök. Idag känner jag att hela kroppen stretar emot. Har ingen lust alls. Faktiskt! Här hemma har familjen Monchichi flyttat in. Och smurffamiljen likaså. De har bott i mitt föräldrahem sedan det fina sjuttiotalet. Eller åttiotalet. Och de är så välkomna så. Resår, spets, garn och knappar fick jag också med mig. Och koppar och fat. Vilket packades i en fin skinnväska. Även en griffeltavla. Och ett memoryspel. Jag som ville besökt en loppis i helgen. Men det hanns inte med. Nu blev det emellertid en söndagsmiddag. Och det var ju mycket bättre. Ja, mycket bättre. För dessa saker har inte bara ett förflutet. Utan en historia, som jag minns. Ja, en historia som är min.


Stella och Leias nya monchichi överst
till hö har fått sällskap. Och en hel väska med kläder hade de med sig.


Nu får Leias nya smurfar ett hus att bo i. Och massor av vänner.
Men de vet inte om det ännu. Det blir en glad överraskning.

Puss och Kram

4 kommentarer:

Jenny sa...

De bästa fynden är dem man hittar som man själv har en historia med, jag håller med!
Lycka till hos läkaren!

Angelica/Smurffamiljen sa...

Har vi flyttat hem till er ;)

Så roligt med de egna gamla leksakerna :)

Sandra sa...

Läskiga Monchichi's... Jag hade en liten "kläm-apa" när jag var barn. Var nästan rädd för de stora. :)
Åh, smurfhus. De som är snordyra i affärerna nu. Hoppas att tjejerna blir glada.
Måste vara härligt att få med sina gamla prylar hem.
Kram till dig på denna alla hjärtans dag.

Jennie sa...

Å ett smurfhus, va coolt:) Jättefräcka saker och som du säger, saker med en historia är det allra bästa....bra mycket bättre än alla loppiprylar i världen. Mamma plockade fram mina gamla bokmärke häromdagen, jag visste inte ens att de fanns! Jag blev jätteglad och vilka minnen som kom fram sen! Kram