Dag ett, presentera mig själv

Hej!

Jag heter Caroline och är trettiotre år. Ja. Du läste rätt. Nej jag vet. Jag ser inte ut att vara en dag över tjugo. Men det är faktiskt sant. Legg? Tja. Det kan du väl få se. Jo men det är jag på legget. Jag lovar.

Vart jag bor? Jo jag bor i Billdal. Som ligger strax söder om Götet. Har bott här sedan tjugohundrasju. Ja jag trivs helt fantastiskt. Ett litet radhus på sisådär hundranitton kvadrat med möjlighet att inreda en fantastisk vind och därmed plussa på kvadratmetrarna med trettio. Jo radhus är da shit vettu. Man slipper både rensa orgräs, sopa trottoarer och skotta snö. Och dessutom behöver man aldrig känna sig ensam. Nej. Så är det. När man står och lagar mat i köket kan man glatt vinka till grannen som går förbi. Om det stör mig? Tja. Inte nu längre. Man vänjer sig nämligen.

Oftast är jag en glad och sprallig tjej. I alla fall i sinnet. Eller innerst inne. Kanske det ska stå. Och definitivt inte på morgonen. Nej för den där förbenade morgonstunden har definitivt inte guld i mun. Hemma hos Caroline. Min nya metod är att säga så lite som möjligt. Och då helst ingenting. Det bli nämligen trevligaste så. Så det jag säger är mest. Ja. Nej. Nu. Klä på dig. Och typ skynda dig.

Mina starka sidor är nog dels att jag är enormt envis. Vilket då givetvis också blir en av mina svaga sidor. Ibland. Annars skulle jag vilja säga att jag även är rak och ärlig. Med rak menas att jag oftast säger vad jag tycker. Och tänker. Vilket så klart inte alltid är så önskvärt. För den andra personen. Kanske inte så passande heller. Och här skulle jag kunna skriva att jag nästan kan uppfatta mig själv som lite socialt inkompetent. Eftersom jag uppenbarligen saknar vett att hålla tyst. Istället. Men längre fram får ni läsa om min resa. Vilken resa även omformar mig något som person och mina typiska personlighetsdrag suddas liksom ut lite. Och blandas in med nya sidor. Eller kompletterar mig. Kanske det ska stå. Jo men därför börjar denna något besvärande talang att vara väldigt rak och säga vad jag tycker, dämpa sig lite. Och jag kan faktiskt tänka både en och två tankar numera innan jag säger något. Vilket faktiskt kan resultera i att jag avstår. Från att säga den där sanningen. Som inte skulle mottagas särskilt hjärtligt. Eller önskvärt. Och förutom rak och ärlig är jag nog rätt så snäll. Innerst inne. Jag vill väl. Och menar verkligen väl. I alla fall om personen i fråga förtjänar det. Ja. Jag kan vara lite snabb att döma folk. (Snabb är förresten ännu ett personlighetsdrag som kan hamna på plussidan, i alla fall innan jag påbörjade min långa resa som dels vill omforma mig till att bli mer långsam, eller snarare komplettera mig i att kunna välja att vara långsam ibland, istället för typ snabbast i världen.) Men jag jobbar på det. Och ja, jag är något så rysligt långsint att jag fortfarande inte har förlåtit tjejen från högstadiet som då gjorde mig illa på något vis. Sedan är jag rätt så målinriktad också. Och mina svaga sidor är nog då förutom att jag är sjukligt envis och långsint, att jag har lite svårt att säga nej. Fast jag jobbar på det med. Är lite för plikttrogen för mitt eget bästa. Också. Du vet det där "fröken-duktig-syndromet". Men det kommer jag nog ha lyckats förminska rejält snart. Morgonsur har jag redan erkänt. Då får det väl vara det att jag har lite kort stubin ibland. Också.

Jag är ju väldigt intresserad av djur. I synnerhet hästar. Och hundar. Fast hundar är jag numera dessvärre allergisk mot. Och hästar ser jag inte så mycket av numera. Jo. En gång i veckan. Då dottra mi rider lektion på shettishästar. Jag gillar med att pyssla. Och det kan vara allt ifrån att virka, göra egna kort, greja med foton sk scrapbooking, plantera julblommor, måla, eller baka. Och sedan så älskar jag att skriva. Så klart. Har en dröm om att en gång i mitt liv få möjlighet och tid och ork att skriva en bok. Fast om vad vet jag ej. Musik förgyller mitt liv. Skratt och trevligt sällskap likaså. Även min tro, det andliga och de stora tankarna om de små sakerna. Ja. Jag gillar filosofi. Lyssnar gärna till andras filosofiska tankar! Psykologi och medicin är förtvivlat intressant. Med. Ja jag skulle kunna räkna upp hundra till intressen. Men jag avstår nog.

Och så till resan. Jag befinner mig just nu på en livsresa. En alldeles speciell resa. Som började den elfte mars i år. Då jag blev påkörd av en bil. När jag satt i min lilla pytte-ytte-lilla bil. Ja den resan då. Den är alldeles unik. För mig. Och resmålet är att kunna komma tillbaka till livet. Fullt ut. Att arbeta. Och det sociala livet. Och att få möjlighet att göra det jag vill på fritiden. Kanske rida. Eller träna på friskis. Eller så. Den resan. Den är tuff. Grym. Emellanåt outhärdlig. Men även spännande. Överväldigande. Och väldigt intressant och nyttig. För mig.

Så mina dagliga sysslor just nu är att rehabilitera mig själv från skadan. Det gör jag bland annat (!) genom att medverka i ett smärtteam. Där jag får en personligt framtagen rehabplan. Med sjukgymnastik. Mindfullness. Trevliga pratstunder. Mindre trevliga pratstunder. Och smärtlindring genom massage, TENS och mediciner. Jag tycker att jag är rätt så duktig. Har förstått grunderna. I att bli frisk från min kroniska smärta. Och det går alldeles säkert framåt. Sakta men säkert. Upp och ner och framåt och bakåt. Men summa summarum är ändå sakta framåt.

Tja. Det var nog det. För denna gången. Har ni frågor, skriv dem här nedan. Eller om ni bara har en åsikt. Eller två.

Puss och Kram