Jag var bara tvungen att fota lite. Känner mig som ett barn på julafton. En mycket varm julafton. Och rätt ensam. Men dock julafton. Jag har ju fått en leksak. Som jag längtat efter. Flera år. Och nu är tiden då jag sitter och klämmer och känner. Och provar den så smått. Inga överväldigande resultat. Men det är känslan som räknas. Känslan av att ha fått något man länge velat ha. Nu hänger den runt halsen. Kameran alltså. Den är lite tung. För en whipplashnacke alltså. Den får nog bo i sin väska i natt. Ihop med sina kompisar. Teleobjektivet och blixten. Hela glada gänget helt enkelt.
Som Leia brukar säga.
Som Leia brukar säga.
Dagens shopping började med kläder
Tunika från nygårdsanna
2 kommentarer:
Vilken fin tunika, du har en stil som jag gillar. De andra sakerna är också fina, kul med nytt.
Det är mina föräldrar som ska passa Are när det är dags för liten att komma. Fast just nu är makens föräldrar här, då tar de honom. Imorgon passar bra. :-)
God natt och kram.
Vilken rolig spagettiburk,kylväska för barn var ju en bra idé, har jag aldrig sett dock.
Skicka en kommentar