söndag 16 maj 2010

Kontraster

Kontraster. Det har jag funderat på. Länge. Och noga.

Förra inlägget berörde just kontraster. Det vill säga motsatser. Och jag funderar vidare lite här.

Om förra inlägget handlade mest om det ljuvliga. Det vackra och förtjusande i livet. Som får en att bubbla över av kärlek och lycka. Inombords.

Så är detta inlägget ämnat att uppvisa den andra sidan. För idag är det ingen bra dag. Inte för mig. Inte alls.

Och det är inte så att något extra har hänt. Det är inte så att något runt omkring mig har förändrats som gör mig ledsen.

Utan det bara är. Den andra sidan. Kontrasten till ljuvligt. Det hemska. Det ohyggliga. Det jobbiga.

Det är det som är idag. Och den dagen är kontrasten till dagen man vill bevara. Kontrasten till timmarna man vill minnas. Och kontrasterna till sekunder av njutning.

Jag tror ni förstår. Så jag fortsätter en annan dag. En annan dag då det inte handlar om kontraster. Då livet inte är svart eller vitt. Kanske lite mer grått. Eller varför inte rosa? Eller gult?



jag?

Puss o Kram

7 kommentarer:

Åsa sa...

Jag tror ocksåvi behöver fler rosa dagar!
Kram till dig vännen!

marie - Från en prematurmammas hjärta - sa...

Hej!
Tusen tack dina oerhört fina ord som du skrev i min blogg.Blev rörd. Jag kan inte göra något annat än att hålla med dig helt och hållet. Så vackra barn du har! Massa kramar

Anonym sa...

att se kontrasterna gör det inte lättare att uppleva dem. Styrkekramar!! // Maria me&i

Johanna sa...

Det är under de sämre dagarna som man inser att man kanske skulle uppskatta de bra dagarna mer! Men de bra dagarna är kanske inte alltid bra om man inte får ha någon dålig dag utimellan. Men jag håller med Åsa...mer rosa dar åt folket :)! KRAAAM vännen och hoppas morgondagen blir bättre!

Johanna igen sa...

Självklart så framkommer det :)! Jag pratade mer utifrån mig själv. Det jag menade var att är alla dagar bra så trivs jag med livet och allt rullar på. Inte så mkt mer än så. Men så kommer ngn riktigt dålig dag och då tänker jag att fan, de bra dagarna är inte bara bra, de är till o med TOPPEN! Man får lite perspektiv. Men som sagt, det är min åsikt :)!

Johanna igen sa...

Det har jag gjort hela tiden...alltså förstått ditt perspektiv :)! Kanske inte fullt ut då jag inte lever med de "hinder" som ni möter med ett sjukt barn och din egna nackskada. Men jag tycker att du ger oss läsare en väldigt tydlig bild vilket är bra föra att vi ska förstå vad ni går igenom. Jag förstår även att du verkligen uppskattar raksträckorna och jag hoppas att de dåliga dagarna blir färre o färre för er!!!

Sandra R sa...

Jag förstår precis vad du vill ha fram. Alla dessa färgskiftningar i livet. Det är som en palett - chokladhjulspalett. Vi vet aldrig riktigt vilken färg och känsla den stannar på. Jag önskar dig och de dina en ljuvligt solgul dag! Kram