Glada Nyheter!!

Nu sover Stella i vagnen utanför vårt lilla radhus o jag sitter här hemma framför datorn. Skönt o vara hemma. Kom hem för en liten stund sedan. Det har verkligen gått jätte-bra på sjukhuset och jag känner mig så glad över det besked vi fått.

Dr Mats ord efter den lilla operationen, som för övrigt inte behövde bli en operation, var att allt såg fint ut, tarmen såg frisk ut. Han behövde alltså ej ta bitar från tarmen. Den såg så frisk ut. Och hon såg ej trång ut. "Åhh vad glad jag blir," svarade jag efter hans besked. "Ja jag med," sa han då. Vår underbara läkare som bryr sig om vår lilla Stella! Och äntligen får vi börja ge henne lite mat, tänkte jag!!

Det jobbigaste igår var väntan. Stella fick svälta sedan 08.00 på morgonen. Då ammade hon lite här hemma. Tanken var att hon skulle sövas 12.00. Men inte förrän kl 14.40 sövdes hon. Nästan 7 h utan mat o dryck. Men inte ett pip från Stella. Min tappra tjej. Säger det igen- vi har en lite kämpe! Helt klart! Alla på avdelningen var så imponerad av henne. Klart, jag fick underhålla henne lite, bära bära bära, visa fiskarna, visa gosedjur och så... Men hon nöjde sig med det.

Här är hon på avdelningen när vi väntar på att få åka upp.

Mmm... får man ingen mat får det duga med äta lite på sängen!

6 h sedan jag fick äta, men inte gör det mig så mkt!

Hon fick embla-salva vid 11-tiden, så lite bandage runt händerna o fötterna. Sedan var det inte så mkt mer vård innan vi rullades upp. Eller jag bar henne i famnen. En sköterska följde med o körde sängen. Väl på operationsavdelningen fick hon sitta i mitt knä och fick sedan en mask över ansiktet med narkosmedel. Det tog inte ens en minut innan hon sov. Hon gnydde när vi satte på masken, gillade det inte. Det var väl det jobbigaste för mig då. Sedan var det även jobbigt att se henne sövd och att få gå ut själv ur rummet. Det går så fort allt. På mindre än en minut säger sköterskan bara "Ja då kan du gå"... hm känns helt totalt fel att gå ifrån sitt barn så. Ensamt och tomt. Men så är det ju. Får påminna mig om att detta faktiskt är för hennes bästa.

Jag gick ner till fiket o tog en kaffe och väntade. sedan upp på avdelningen och efter ca 1 h kom en sköterska o sa att jag fick komma upp till uppvaket. Väl där sov Stella ännu. Låg så fint o andades så fint. Det var 4 andra barn på uppvaket. En pappa satt o grät. De hade en cancer-sjuk dotter och han var helt förtvivlad. Stackars honom! Som vanligt vid svårt sjuka barn, sorgligt och orättvist!

Jag kände mig lugn. Det dröjde inte många minuter innan Dr Mats kom fram till mig. Han såg så nöjd och glad ut att jag blev glad. Sedan sa han de glädjande orden att allt var fint.

Här är Stella på uppvaket när hon precis vaknat.

Vi var bara kvar där en kort stund, sedan fick vi åka ner till avdelningen. Stella somnade strax igen och jag tog lite kvällsfika i föräldrar-rummet. Det är rätt så bra för man får mackor o te och lite conrflakes o så för bara 15 kr. Stella fick rätt mycket dropp eftersom hon var lite uttorkad utan mat och dryck hela dagen.

På kvällen vart hon pigg igen och vi låg och myste i min sägn och jag kollade på tv.

Stella rum 2 avd 327, myser i min säng.

Natten sedan gick helt ok. En del uppvak men inte så hemskt mycket mer än vanligt. Sköterskorna var inne och tittade till henne med jämna mellanrum.

På morgonen kom Dr Mats redan innan 08 till oss och vi fick besked om att få åka hem. Han sa även att vi får börja med lite mat nu, och även välling. Det glädjer mig massor! Vi får dock ej sluta med de sk tarmsonderna varje dag och hegastiften. Men det känns helt ok. Vi vet ju med oss att hon har sin sjukdom och inte blir av med den. Det vitkiga är ändå att magen mår bra och att vi kan hjälpa henne att må bra!! Ska dock tillbaka till stomiterapeuten 1 dec. Hon kom även upp till rummet och pratade med oss.

Nu har min tös vaknat ute i vagnen, hörs kanske i kväll,

puss o kram o tack för alla lycka till, det hjälpte!!