lördag 4 juni 2011

Skriv om skymning

Del Tre.

(OBS!!! Jag rekommenderar er att läsa del 1 först, och sedan del 2 och sedan denna delen, del 3).

Klockan var nu halv elva på kvällen. Och det började skymma. Skuggans svalkande kändes skön efter en het högsommardag. Man kunde fortfarande höra fåglarnas kvitter och om man lyssnade riktigt noga lät det som att de sjöng i kör. Olika stämmor från var och en. Men tillsammans bildade de en fantastisk samklang som kändes precis så underbar som detta stället faktiskt var. Hon kom ihåg första gången hon besökte gården. Hon hade varit fem år och följde med morfar. De skulle köpa ägg av Egon som då ägde gården. Huset var på den tiden vitt med gröna knutar och karmar runt fönsterna. Och det hade luktat koskit över hela stället.

Idag hade de inga djur på gården om man inte räknar med måns. Den gråa skogskatten som själv hade hittat till Persbo för några år sedan. Och nu tillhörde han familjen. Han kom gående över gårdsplan och jamade när han närmade sig henne. Hon böjde sig ner och strök honom över ryggen. Han började nöjt spinna och hon sa till honom att nu var det nog dags för att gå in för kvällen. Blommorna var vattnade och hon hade plockat in alla dynor och annat av tyg som inte stod ute om nätterna.

I morgon skulle hennes brorsbarn komma och hon såg fram emot besöket. Hon hade inte träffat Antons tvillingar sedan i julas och nu måste de ha vuxit rejält. De var inte så ofta på besök i Sverige eftersom bilresan från södra Italien var så lång. Men i morgon kom de bara för hennes skull och hon blev riktigt varm i kroppen när hon tänkte på det. Hur mycket hon får tillbaka av sin lillebror efter alla de år hon själv tog hand om honom.


Skriv om skymning


Puss och Kram

6 kommentarer:

Pia sa...

Fin

Anonym sa...

Kram.♥ "syster"

malix sa...

fick en sådan där harmonisk känsla i kroppen av att läsa vackert.

Pärlan sa...

Fin, lugn och varm text!

Sandra R sa...

Fint, mjukt.
Kram till dig!

Jennie sa...

Håller med Pärlan på hennes beskrivning
Fint, varm och mjukt!
Kram