söndag 1 augusti 2010

Ingen småsak

Jag är trött. Arg. Och lite smått irriterad. Och det har jag vart sedan jag steg upp. Minst. Det känns som att ögonen aldrig öppnat sig helt idag. Allt går segt. Till och med internet verkar extra segt idag. Och det gör mig ännu mer irriterad.

Sådana här dagar hjälper inga självhjälpsböcker. De positiva tankarna vill inte infinna sig i huvudet. Jag vet att jag borde tänka och göra på ett annat sätt men det går inte. Omöjligt. Idag.

Huvud, axlar, nacke och rygg gör ilsket ont. Idag också. Och därför är jag arg. Tror jag. Energin är som bortblåst. Jag är totalt nockad. Utan att fått en smäll. Ibland önskar jag att det hade vart något mer konkret som träffat mig. Att det syntes. Som två gipsade ben. Men det gör jag bara i smyg. Önskar alltså. Fast bara ibland. När det känns som mest besvärligt.

Idag är det onda alltså ingen småsak. Inget jag kan vifta bort. Andas bort. Eller tänka bort. Jag kan heller inte möta det. Acceptera det. Jag får ingen ro till det. Något saknas. Men jag vet inte vad. Jag kan inte fokusera på något alls. Så jag har mest suttit bakåtlutad i en solstol och bara väntat. På att det ska gå över. Det mest negativa. Och ätit alla värktabletter jag hittat. Låter lite destruktivt. Jag vet. Men så är inte fallet. Jag skulle aldrig ta mer än vad läkaren ordinerat. Tabletter alltså.

I morgon är det dock en annan dag. Jag ska rehabilitera mig. På bästa vis. Genom att vara själv. Hela dagen. Även försöka pricka av en del måste-måsten på listan. Ni vet de som man inte får strunta i. Det som är livsnödvändigt.

Hoppas ni där ute haft en bättre dag!

Här kommer ett bildbevis på klippningen. Fotot visar dock ej den icke uppskattade klippningen så väl. Men ni får ett hum. Mitt charmtroll. Som irriterar sin mamma. Ibland. Precis som det ska vara.

Min fyraåring har dessutom lärt sig cykla själv. Utan stödhjul. Och det är definitivt ingen småsak!

Min älskade Prinsess-lucia-ängel.


Kronan döljer den korta klippningen. Men ni ser till höger hur kort det är.
Dock är i princip allt överhår kortare än så.


Jag kan cykla själv. Utan stödhjul. Lärde mig i förrgår.
Utan att ha övat särskilt mycket!
Puss och Kram

4 kommentarer:

Carolina sa...

Fy för sådana dagar, jag hoppas att morgondagen känns betydligt bättre! Kramar

Sandra R sa...

Unge! Fast jag tycker ju att hon är supersöt i vilket fall som.
Önskar dig en riktigt bra dag imorgon, JÄTTEbra dag! (Önskar mig själv detsamma, har också haft en tvär dag, på ett annat sätt än din.)
Kram

Familjen Lindström sa...

Det är annars ganska modernt med snelugg ;)
Styrkekramar till dig! Du som alltid ger mig styrka o energi o motivation, uppmuntrande små rader som jag uppskattar så! Önskar jag kunde ge dig detsamma! Kanske skriver jag dig ett litet handskrivet brev snart igen :D

erika sa...

hej hej det var länge sen=) hur mår ni? mår alla bra och stella? åh så söt din stora dotter är=) duktiga hon ju. inte lätt med att bli stor men att cyckla är roligt. gumman åh så jobbigt med sådana dagar inte lätt. an vill bara försvinna. skickar med styrke kramar och hoppas att du mår lite bättre nu. vi hade en underbar resa, elvis mage fungerade fint fint o de känns skönt. vi ger movicol varje dag. får se om botox dags igen. men som tur var inga läkar besök i greklnad o inga förskylingar så skönt=) vi ska snart resa igen tillbaka till grekland hela familjen. hoppas ni har haft en bra sommar hittlis oj långt kommentar här va=) kram kram så hörs vi snart