Dag åtta, ett ögonblick

På ett ögonblick. Under en sekund. Eller vid just den tidpunkten. Så händer det. Det vackraste. Det finaste. Och det allra käraste. Första gången var jag halvt neddrogad av lustgasen som fortfarande verkade. Och av smärta. Men jag låg där på operationsbordet och väntade. Och lyssnade. Och väntade. Så kom det. Äntligen. Det efterlängtade skriket! Välkommen älskade Leia. 060630

Jag blev mamma för första gången.

Andra gången var det mindre dramatiskt. Jag låg på operationsbordet även denna gången men nu vid ett planerat kejsarsnitt. Jag minns hur solen sken in genom de smutsiga fönsterna. Och hur narkosläkaren stod vid min sida. Hon hade långt mörkt hår som hon bökat in under den gröna mössan. Och pratade nästan konstant. Med oss alla. Och jag väntade. Och lyssnade. Och väntade. Och så kom det. Skriket. Äntligen. Välkommen älskade Stella. 090325

Och för andra gången.

Puss och Kram