onsdag 22 december 2010

och de där lussemuffinsen...

Skulle precis posta nedanstående text, när timern på ugnen pep till. Det var dags att ta ut lussemuffinsen ur ugnen. Och på ett ögonblick, ja under en endaste sekund stöter jag emot ugnen med armen. Aj som tusan. Där brände jag mig. På en ugn som är 250 grader varm. Så nu sitter jag här och tycker synd om mig själv. Det bränner och svider som tusan. I armvecket. Irriterad och arg är jag. Också. Väntar nu på kompresser och förband som T ska köpa med hem. Bedövningssalva för hela slanten.

Här kommer texten förresten;

"De efterlängtade lussemuffinsen är i ugnen. Leia vilar i soffan framför en film. Stella sover i vagnen ute. Och T är på julbord inne i stan. Dagarna före jul är verkligen till för att mysa. Och jag är ganska bra på det. Att mysa. Och bara vara. Leva här och nu. Se på mina vackra barn som är alldeles rosiga i kinderna efter lek ute i snön. Känna doften av nybakat inomhus. Tänka på vilken tur jag har. Att just jag har världens finaste familj. Ja det finns mycket att glädjas över! Fast jag måste även erkänna att några gånger per dag faller jag dit. Och blir lite stressad. Eller upprörd. Eller smått irriterad. Helt i onödan. För inte kan det vara något som är SÅ viktigt att man måste bli irriterad över det. Eller något som är så bråttom att man måste stressa. Och barn är ju bara barn. Så de får leka. Och ta fram allt man precis städat bort".

Och jag tänker, nej aldrig får det vara bra!

Och här sitter jag.

Lite häng i trappan.

Och de där lussemuffinsen...
Puss och Kram

4 kommentarer:

Jennie sa...

Sötnosarna! Jag städade ordentligt i går, men i dag har Bus-Lova plockat fram massor med saker igen, bland annat har hon varit i klädkammaren och plockat fram sin pappas sockar och några tröjor som ligger slängda på golvet, boken om jultomten (hennes favorit), klossar, nappar och finfördelad reklam som kom med posten. Jisses! Här kan man inte vara petnoga, men jag tror nog svärmor accepterar detta kaos när hon kommer i morgon. Hon har inget val! Jag har städat EN gång, nu får det vara nog;)
Kraaam, lussebullarna ser goda ut!

Sandra sa...

Ajajaj, har det gått bra med brännsåret? Tur att det blev något "gott" ur det hela.

Just det, faller dig någon gång per dag. Precis så är det för mig. Jag stressas upp av ingenting och väser som en riktig orm - för att en minut senare undra om det egentligen hade någon som helst betydelse. Det är svårt med avvägning och stress. Stackars Are får nog höra mer än vad han behöver.

Fina bilder på fina barn och muffins.

Sov så gott! Kram

Jeanette sa...

God Jul & tack för att jag får läsa! Förstår att du vill låsa bloggen, det är en svår avvägning. Hoppas ni får en skön julledighet!! Här blir det lugnt och förhoppningsvis välförtjänt återhämtning.... Kram!!

Jenny sa...

Man är inte mer än människa och visst kan jag också alldeles för lätt bli irriterad på barnen men det är väl egentligen inte så konstigt när ett ‘normalt’ barn gör mycket för att trotsa sina föräldrar, göra tvärtemot och trilskas. Det går inte alltid att bemöta dem med kärlek och förståelse, de måste få känslan av att det är vuxna som bestämmer och tar ansvar. Annars kan nog världen te sig rädd läskig för de små.
Hoppas såret känns bättre nu!