måndag 15 augusti 2011

Ny arbetsvecka och hembakta kringlor!

Nu är det ny vecka igen. Ny arbetsvecka för mig. Och givetvis är jag jätte-glad för att äntligen kunna säga detta. Men, jag har jätte-ont i nacken. Och jag är så fruktansvärt besviken på Det. Eller på allt. Känns det som. Jag vill verkligen inte ha såhär ont. Klart att jag vill jobba och ska jobba, jag vill inte bara ägna mig åt rehab, men jag vill inte behöva få så här ont igen. Och jag har verkligen inte haft det på många, många månader. Det bränner i nacken och nedåt ryggen, trycket är tillbaka och helt konstant och jag är yr och har huvudvärk. Och kan inte sova. Med mera! Tusan också. Jag som trodde jag var i bättre form såhär. Ja ja vet. Inget vara för evigt inte heller dessa känslorna och sensationerna. Men jag kan inte hjälpa det, jag är så besviken. Och snopen. Sommarens alla lata, härliga smärtfria dagar med vänner och familj känns helt plötsligt långt borta. Dagarna på torpet med besök hos tant Greta, hallon-ängen och räven, jag längtar tillbaka.

Så nu är det viktigare än någonsin att jag lyssnar på min kropp och försöker ge den det den behöver. Fsst ibland är det svårt att veta vad det är. Och jag är sannerligen snopen! Här kommer några foton från min iPhone, tagna för två veckor sedan, det vill säga sista semesterveckan på torpet.


I målartagen.

Torpet skrek efter ny färg!

På besök hos fina tant Greta.
Vi kom mitt i kringelbakandet. Tur för oss!

Det härligaste med henne är hennes livsglädje,
med eller utan rullstol, med eller utan
förmåga att själv kunna ställa sig upp...
Beundransvärt!

Leia i Gretas kök.


Nybakat.


Och därför blir bloggandet som det blir,

Puss och Kram

6 kommentarer:

Anneli sa...

Jag hoppas att du snart mår bättre igen och att din höst blir härlig och innehållsrik.
Kram!

Linda S sa...

vad tråkigt att läsa om smärtan :( *kram*
Vad goda kringlorna ser ut, och Greta verkar vara en härlig tant!

Sandra R sa...

Bloggandet blir som det är, det finns viktigare saker i livet. <3 Du!
Energi, ro och kramar till dig.

Jennie sa...

Caroline, det gör ont att läsa om din smärta...jag hoppas innerligt att det vänder och blir bättre snart. Håller med Sandra ovan, DU är det viktigaste just nu...allt annat är prio två, tre osv!
Härliga bilder på en krutgumma och så de fina tjejerna:) Förstår om du längar tillbaka till torpet, vem hade inte gjort det:)
Många peppande kramar från Skåne, Jennie

Thepas sa...

Men stackars vännen då! Har du gått tillbaka till jobbet på prov, så att du kan känna efter och avbryta om det blir för mycket? För inte kan du ju gå och ha ont varje dag igen!

till-vidas-ara sa...

Jo det är hemskt det att hon inte fick vara här med oss, och inte kan man förstå det heller, men vi är visst gjorda att överleva det mesta vi människor ändå, känner ju att hon ändå finns här. och du du du..hoppas verkligen det känns bättre med jobbandet och kroppen snart.., förstår att det känns snopet och ledsamt när den kommer den där värken. tänker hur kroppen och sjjälen sitter så tätt ihop, att den nya situationen kan stressa igång nåt kanske och att det släpper när det blir mer hemvant, hoppas jag verkligen...
kramar om, Lycke..