onsdag 4 januari 2012

För mycket!

Ibland blir det bara för mycket. Som när man exempelvis blir bollad fram och tillbaka, åt höger och vänster, av olika läkare när man söker vård för sin dotter. Leia konstaterades ju ha Borrelia och antibiotika sattes in. Men dessvärre hände inget mer än så. Det vill säga hon har ej fått någon symptomslindring, vilket man borde sett efter nu 12 dagars behandling.

Som en liten parantes på hur vården VERKLIGEN fungerar på DSBUS på vissa avdelningar, ja exempelvis avd 330 (akut korttidsvåd) kan jag berätta hur jag blev bemött när jag i fredags ringde dem för att ställa just den fråga, "Hur lång tid efter antibiotikabehandlingen för Borrelia påbörjats kan man förvänta sig ett resultat?". Ja sagt och gjort. Jag ringde upp avd 330 och ställde frågan. Tillade även att vi inte ser någon förbättring alls för vår dotter ännu. Det svarade en snäll sköterska som lovade att ställa fråga till överläkaren, och sedan ringa upp igen. Fem minuter senare ringde hon upp. Med svaret "Jag fick svaret av överläkaren att eftersom du är utskriven härifrån hänvisas du till akuten." "Ok, men jag har ju bara en fråga, dvs om det är normalt att inte se någon förbättring ännu eller om man efter 9 dagar borde sett en förbättring". "Du får söka till akuten för frågor" sa sköterskan igen. Och ursäktade sig då hon själv hörde hur dumt det lät!

Men tack SÅ HEMSKT MYCKET AVD 330 för att ni tar så förbannat väl hand om era patienter och kan svara på en simpel fråga per telefon. Jag kan ju inte annat än att dra slutsaten att de som jobbar på avd 330 är helt icke insatta och icke kunniga i Borrelia, eftersom att det hade tagit lika lång tid att svara på frågan och meddela mig svaret som att säga att jag skulle söka på akuten med Leia, igen.

Och de vet ju, likväl som du och jag vet, att man i normalfallet inte får träffa en läkare inom fyra-sex timmar (om barnet inte har andnöd eller har fara för sitt liv på annat sätt, eller om det inte råkar vara noll barn i kö ungefär, vilket är lika vanligt som att man vinner på triss...) vilket gör att överläkarens svar dels inte alls känns som en acceptabel väntetid för att få svar på en fråga och dels känns än mer nonchalant och orimlig!

Ni kanske tycker att jag verkar lite upprörd och irriterad, ja det är jag, och det är bara förnamnet. Jag är förbannad. För hur kan det gå till så här?

Säg att vi nu då söker akuten igen för en fråga, då tar vi ju helt plötsligt upp en akuttid som kanske ett annat barn behöver bättre, och då förlängs ju köerna ytterligare. Hade inte alla då tjänat på att kunna ge mig svar på min fråga per telefon av en läkare som ändå skrivit ut antibiotikan? Borde inte den läkaren kunna ge mig ett svar på hur lång behandlingstiden är innan man ser förbättringar?

Nej tydligen inte.

Och så här har det hållit på. I flera veckor har vi sökt vård för Leia på olika sätt men blivit så taskigt och nonchalant behandlade att jag börjat tvivla på om de bedriver sjukvård för ett i-land eller u-land på dsbus i Göteborg. Och jag är hemskt ledsen över att behöva säga detta eftersom jag uppfattar att vi fått professionell vård innan när vi varit där med Stella, som har en diagnos, en kronisk sjukdom.

Så säg mig, är det lättare när de har "ett kvitto på att barnet är sjukt" och de inte behöver lägga in värderingar på om mamman eller pappan i fråga bara är hispiga föräldrar som är oroliga?

För så fort en känsla kommer in i dialogen, såsom orolig och så vidare, så tas man inte på allvar.

Men att ha feber i över tre veckor i sträck, vakna varje morgon med huvudvärk, gråta sig till söms, ha ont i leder (som svullnar upp) ben och armar, mage och fot, och detta trots konstant intag av smärtlindring, det är tydligen inte så besvärande.

Inte för de flesta av de läkare vi stött på i alla fall.

Nu står hoppet till en läkare som jag faktiskt har förtroende kvar för.

Fast det förvånar mig inte om den åsikten svänger om...

Men, det jag skulle komma fram till i början var, att vi igår gjorde lite fler undersökningar av Leia, eftersom man tillämpar uteslutningsmetoden och alltså får utreda en sak i sänder, och i morgon får vi nog svar på den.


Leias konstverk på lekterapin igår.
Puss och Kram

Ps jag ringde akut infektion istället som är en egen avd på östra (ej barnsjukhuset) och hon pratade cirka 10 min om Borrelia med mig, och svaret var JA, man borde sett en förbättring efter 9 dagars behandling), med det sagt är inte alla nonchalanta okunniga människor på östra så klart, men vissa rutiner på vissa avdelningar borde sannerligen ses över!!!

9 kommentarer:

Sandra R sa...

Jag håller helt och fullt med dig i att det blir för mycket. Att det bara kan få vara på det sättet inom ett område som ska hjälpa oss med det viktigaste vi har.
Det som är helt fantastiskt i det här är DU! Du måste vara årets supermorsa! All energi, ork, jävlaranamma, lejonkrafter och vilja - det är så bra att jag bara vill stå upp och applådera dig resten av kvällen.
Kärlek till dig!

Linda S sa...

Sandra skriver det sååå bra! Du är en supermorsa, och jag håller med även dig - SKAM till de som skickar till akuten istället för att besvara en enkel fråga i telefonen!! Att man måste fajta för att få vård i Sverige är ingen nyhet, det händer ständigt runtomkring mig och i min närhet, men det du och din familj går igenom tar fasen priset! :(

Johanna sa...

Ja vilket bedrövligt bemötande ni fick! Oprofessionellt! Vad är det för svar att ni måste vända er till akuten???

Hoppas att ni ser ett slut på hennes sjukperiod snart!!

kram kram

Johanna sa...

Herrejösses, att det får gå till så!
Du är fantastisk, precis som de andra skriver. Att orka slåss mot vården för Leias skull och att (precis som vi) leva med Hirschsprung i vardagen, bara det sistnämnda kan ta på krafterna ibland

till-vidas-ara sa...

ja det är för djävligt! att man kan behandla patienter på det viset..och i det fallet! när jag var in med Vida så tyckte jag att det var väldigt okänsligt i många vis..och då dog hon ju, i vecka 30..och jag var inte så medveten om något alls överhuvudtaget..men jag har i det hela fått en stor skepsis och distans till läkare överhuvudtaget efter det..

kramar Lycke

till-vidas-ara sa...

skitdoktorer helt enkelt!!!


~Lycke

Anneli sa...

Men fy så fruktansvärt, jag förstår verkligen att du är arg. Hoppas att det ordnar sig snart.
Kram till er båda!

Caroline sa...

Lycke: Ja de läkare som är arroganta, nonchalanta och ger en fel information eller inte lyssnar på föräldrarna är skitdoktorer. De andra är ju helt fantastiska som gör ett fantastiskt jobb! Stellas alla läkare på dsbus är guld värda, de möter oss med stor respekt och kompetens och lyssnar alltid på OSS! :-) Så jag vill absolut inte kasta skit på läkarkåren! Men ibland råkar man ut för de där andra och det är så fruktansvärt jobbigt och tråkigt och frustrerande!

Anonym sa...

Vi hade motsvarande upplevelse i somras/höstas när dottern (10 år) hade ont i huvudet och var yr varje dag. Vi fick träffa fem olika läkare innan det konstaterades att det var bihåleinflammation, som hon då fick gå med i åtta veckor i onödan. En av läkarna undrade varför jag var så himla orolig. Då jag stod på mig fick vi en skiktröntgen och där kunde man se hur det var.

Det är inte lätt att vara förälder alla gånger!

Eva, som just har hittat din mysiga blogg och dina fina barn.