torsdag 18 oktober 2012

Sökes: Prickfri baby och kaffe med mjölk

Våra nätter är ren katastrof! Allt som går under begreppet "sömnsvårigheter" passar in på oss. Och allt vi gör är ju egentligen fel! Jag ammar honom till söms. Han sover jämte mig, tätt fastklistrad intill min kropp. Han får äta hur mycket han vill på natten. Och när han vill. Och han somnar aldrig själv. Kan inte komma till ro själv. Känner sig ensam och övergiven om man försöker få honom att somna själv i sin vagn exempelvis.

Ja ni hör! Sämsta möjliga förutsättnignarna för att mamman ska få någon avlastning och faktiskt lite sömn på natten. Så jag är helt slut. Punkt!

Jag är så trött så att jag liksom inte orkar bry mig just nu. Jag orkar inte bry mig om min treåring springer omkring med frukostmackan över hela nedre våningen och käkar lite och leker lite om vart annat. Jag är så trött att jag skiter i om hon har smutsiga kläder och går utan vatnar trots att det är kallt ute. Och jag är så trött att jag liksom inte riktigt orkar kolla upp när den där tiden på bvc är, jag orkar inte rota fram almanackan ur väskan.

Men detta håller ju inte, tänker ni. Nej, det gör det inte. Så därför försökte jag göra något åt det förra söndagen. Efter att ha vart på en föreläsning om sömn på min bvc-grupp, där barnpsykologen mycket pedagogiskt förklarade hur man skapar de bästa förutsättningarna för att barnen ska sova på natten, kände jag att ok, nu testar jag. Nu kör vi!

Så mycket riktigt lade jag Ebbe i sin säng när det var dags att sova natt. Jag klappade på honom och buffade i rumpan till ljudet av hans panikskrik som ekande i trumhinnorna trots att jag hade öronpropparna långt intryckta i öronen! Visst, han somnade till slut. Men vaknade efter tjugo minuter. Men jag gav mig inte. Mat gav jag endast var fjärde timme och jag var SÅ_STOLT_ÖVER_MIG_SJÄLV!

Men efter fem sex nätter när det fortfarnade är skirk i panik flera gånger i timmen, med undantaget för EN GÅNG då han sov cirka tre timmar på raken, så orkar jag inte mer! Så sedan två nätter är vi tillbaka till det där amma-hela-natten sovandet!

Och det suger!

Ja, det suger att min plan misslyckades. Det suger att amma hela natten. Och det suger framförallt att Ebbe är så orolig och inte verkar må bra!

Och i morse vaknde han dessutom helt rödprickig. Igen!

Skit också! Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vet att han är mjölk-OCH äggallergisk och undviker det så klart! Men det hjälper ju inte. Inte fullt ut!

Så just nu försöker jag få tag på barnmedicin där vi går hos en läkare för hans allergier. Men redan innan halv nio på morgonen fick jag som svar när jag ringde "Telefonlistan är full för dagen, återkom nästföljade vardag".

Ja happ!

Så här sitter vi med en missnöjd, skrikig Ebbe, rödprickig och vet varken ut eller in.

Någon säger undvik soja. Någon säger undvik vete. Eller gluten. Eller är det hans mjölkfria ersättning som han reagerar på?

Tja. Inte vet jag.

Det enda jag vet är att jag vill ha mitt liv tillbaka. Där jag åtminstone får sova två timmar i rad om natten. Och där jag kan vakna jämte en prickfri baby som möter mig med ett jollrande leende och inte skrik i panik. Och hade det stått en kopp kaffe på sängbordet, med en skvätt mjölk i, hade jag jublat av lycka!



Jenny bjöd hem mig på fika. Ägg och mjölkfri. Jag började nästan gråta av lycka. Att få fika. Och att någon anstränger sig. För mig. Tack finaste Jenny! Och senare samma vecka bakar Sandra till mig. Ägg-och mjölkfria muffins. Jag blir så glad. Och rörd! Tack Sandra!


Liten och stor. Och alldeles underbara!



Puss och Kram

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men oj, så tufft! Det är klart att han inte sover bra om han inte mår riktigt bra! Vänta med att ändra på saker tills du har fått ordning på hans hälsa. Hoppas ni snart får en läkartid.

Eva (som brukar titta in här ibland)

Anne sa...

Åh din stackare :-(
Jag förstår att du har det tufft nu och det ÄR jobbigt att inte få sova! Jag hoppas verkligen att du får hjälp av barnmottagningen snart innan du klappar ihop totalt.
Kram till dig

Sara {Snövits äpple} sa...

Hej! Precis som du skrev till mig så betyder fina vänner så jättemycket. Det är som den underbaraste familj tycker jag. En familj man har valt själv. Jag blir som helt lycklig av mina vänner. Och du verkar ha de finaste vänner man kan tänka sig. Kram!

Sandra R sa...

Jag går här och försöker hålla ihop mig själv och ändå kan jag inte låta bli att försöka hitta en lösning till din situation. Stackars Ebbe, prickar och elaka magar är ett elände (vi har lite sånt här hemma numera). :( Och du, Carro, du är navet i familjen. Det går ju inte att ha det som du har det nu. Finns det inte någon som kan ta lilleman ett par timmar på dagen så att du kan få sova? Gå ut med honom i vagn eller bara bära så att du kan vila.
Allergierna är inte lätta att ta. Jag hoppas verkligen att ni får bukt med prickarna så att Ebbe kan få komma till ro och bli en glad bebis på heltid.
Många stora kramar till dig! <3