Skrivkramp och Award

Ja jag erkänner, jag har skrivkramp. Och den är något så brutalt hård och elak att jag knappt får fram ett endaste litet ord. Och om ett endaste litet ord ändå av någon anledning lyckas smita emellan mig och krampen så suddas det snabbt ut. Ordet alltså. Därav få inlägg, lite text men mer bilder. Suck! (Ja jag tycker extremt synd om mig själv. Faktiskt!)

Och nu tänker ni kanske att ja ha, men vad bra att det släppt nu då?!?! Men nej då, sakta i backarna, för så är inte fallet. Inte alls. Fingrarna känns oerhört stela och klumpiga och just kontakten mellan hjärnan och fingrarna verkar vara avbruten/bortkopplad/förstörd. Det är som att seg kola kletat sig in i mitt huvud och att jag samtidigt fått en injektion av stelkramp, i händerna.

Ja ni hör. Och inte låter det bra inte. Heller!

Så av den anledningen är jag idag extra glad över den Award som jag idag tilldelats från Anneli! Jag ska berätta åtta saker om mig själv som ni inte hört tidigare (huuu det känns svårt! Ni som känner mig utanför bloggen kommer ev veta det jag h'är berättar, men det kan inte hjälpas), och sedan skicka den vidare till åtta andra bloggare.

1. Jag älskar fart, såsom i att köra bil fort (hm inom hastighetsgränsen då såklart!). Eller som i att rida i full galopp över en stor äng!

2. Jag har haft en piercing i tungan. Nej det gjorde inte ont att ta den, och nej den uppfyllde väl ingen direkt funktion. Orsaken till att jag valde tungan var att det var det enda stället jag var säker på att mina föräldrar ej skulle upptäcka. Fast de gjorde de ju sedan ändå. Såklart. Efter en månad ungefär. (Jag glömde av mig själv och satt och lekte med staven och bet i den).

3. Vid min första arbetsintervju på mitt första jobb (efter det att jag tagit min examen) frågade chefen mig, (han som intervjuade mig), om JAG hade några frågor. "När kan jag börja?" var den exakta meningen jag svarade då. (Kanske en aning för spontant? Men ja, jag fick jobbet!)

4. Jag har åkt akut ambulans tre gånger i mitt liv, och dessa tre gångerna sammanföll sig under en period på 11 månader. För cirka ett år sedan.

5. Jag har sammanlagt ammat barn under 18 månader av mitt liv. Vilket jag först uppfattade som rysligt (aj, aj, aj) och sedan som mysigt (närhet och anknytning).

6. Jag är extremt känslig för ljud när jag sover vilket i sig är ett problem när man har två små barn, bor i ett radhusområde och dessutom har kassa tvåglasfönster i sitt sovrum.

7. Jag har typ 230 högskolepoäng, alla från Chalmers.

8. Författare är mitt drömyrke, utan tvekan! Men detta var ju omöjligt att komma fram till på gymnasiet då valen skulle göras. Och detta därför att vi förmodligen hade Sveriges sämsta svenskalärare, som tog död på all inspiration till att skriva som då eg fanns inom mig!

Jag ger Awarden till

Jenny

Åsa

Therese

Kiqi

Kristin

Jennie

Lisa

Lotten

Puss och Kram

Hjärtekatten- en alldeles speciell liten katt.

Idag ska jag in till stan och träna hos min sjukgymnast jag har där. En gång i veckan åker jag in till stan och tränar hos henne. Det funkar. Bättre än två dagar/v som det var innan. Orsaken till att jag går kvar hos henne trots att jag även har en individuell sjukgymnast i mitt rehab-team är att hon är specialist på just whiplashskador. Och det behöver ju jag. Hon drar bland annat i huvudet, traktion, vilket gör att nervbanorna dras ut. De är nämligen strama och drar ihop sig mest hela tiden. (Fast inte så mycket som för ett år sedan).

Så, då tänkte jag även passa på att gå och köpa garn. Och börja virka min första Hjärtekatt. För ni har väl sett min nya ikon till höger? Ja, Hjärtekatten är ju precis som namnet lyder, en liten katt med ett lagat hjärta. Och det är fina Therese och Susanne som startat detta otroligt fina och alldeles briljanta projekt. Tanken är att de, med hjälp av alla oss här ute, ska få ihop hundra Hjärtekatter som de skänker till Hjärtavdelningen på Drottning Silvias Barn-och Ungdomsjukhus (DSBUS). För att varje lilla hjärtebarn ska få med sig en alldeles speciell liten katt hem. Visst är det fint?

Häng på du med vettja, gå in på Hjärtekattens hemsida och läs mer hur just du kan bidra!





Jag känner en stor samhörighet till alla föräldrar som börjar sin tid som mamma eller pappa till ett nytt litet barn på DSBUS. Jag känner även en stor tacksamhet till själva sjukhuset! För all hjälp och allt stöd vi fick, när Stella föddes och efter fem dagar hamnade på barnkirurgen. Och vi, jag och Tias, liksom många andra föräldrar, levde helt plötsligt vårt liv i sjukhusmiljö istället för hemma. Nu var det ju hennes mage och tarmar som var och är sjuka, så vi befann oss två våningar upp från hjärtavdelningen. Men vi fick även besöka dem då hennes hjärta undersöktes noga inför hennes stora operation som gjordes när hon var tretton dagar gammal. Och att på något vis kunna bidra och ge tillbaka, det känns väldigt skönt och fint! Så tack Therese och Susanne för att ni hjälper mig att bidra, och ge tillbaka.

Även vår äldsta dotter, Leia, har fått besöka hjärtavdelningen och gjort flera stora undersökningar där. Hon föddes med ett hål mellan kamrarna. Denna åkomma anses dock som ett av de mildaste felen man kan ha som patient på hjärtavdelningen och är inget man på henne opererar, för att rätta till. Hur det påverkar henne genom livet vet jag inte men just idag påverkas hon inte alls. Men att få en remiss till hjärtavdelningen för sin nyfödda baby på bb, ja det var en omtumlande och nästan chockartad händelse. Som dock slutade väl!!!

Puss och Kram

Idag målar vi

Idag ägnar vi oss åt en av mina favoritsysselsättningar. Idag målar vi. Och givetvis blir det ägg och kycklingar. Och jag är lika glad som barnen. Åt att få blanda färger och doppa penslar. Och ute är det fortfarande strålande väder.









Puss och Kram

Skriv om att måla

Glad Påsk!

Det har vart strålande väder idag. Ja riktigt varmt ute. Jag tror till och med varmaste dagen hittills i år. Och vi har storstädat hela huset. Nästan lite skamligt att göra en dag som denna. Men sedan fick vi kära gäster på besök. Och åt påskmiddag med både ägg, sill, hemlagade köttbullar och äppelpaj. Fast den var kanske inte så påskig. Påskat har vi med. Och barnen ritade teckningar som de bytte mot godis. Det var mycket uppskattat. Av barnen alltså.

Nu ska jag slappa i soffan. Och sedan göra i ordning barnens påskägg. Oj vad mycket godis det blir en helg som denna! Fast det gör inget, tänker jag.

Glad Påsk på er!!!

Min tvååring som väntar på gästerna.

Ägg med röra på.

Och bröd bakade jag med, här är ett gott med ost i, från arla.

Man måste ju ha något att byta
till sig godiset med också!

Fanny och Anton ritar med.

Och så var det dags för gruppfotot!

Finaste påskkärringarna och påskgubben!

Glad påskkärring!

Leia

Anton

Stella mumsar på!

Titta vad jag fick!

Puss och Kram

Omvägen

Hon tog genvägen i livet
Hittade det enklaste sätt
Hon trodde målet var givet
Hon trodde hon hade rätt

Men så plötsligt det hände
Ett hinder dök upp
Så många känslor hon kände
På dessa åtskilliga gupp

Förvirrad och sorgsen
Hon stannade till
Grät och var ledsen
Vad är det jag vill?

Hon satt där ett slag
Och tänkte på vägen
Varför springa och spara en dag?
Och missa alla vackra lägen

Nä nu byter jag stil
Och går rätt ut i skogen
Ja, jag vandrar flera mil
Jag känner mig redo, jag är mogen

Tänk vad små gupp kan göra
På vägen man far
Och ens framtida liv avgöra
Då man omvägen tar


Skriv om en omväg.

Under veckan som gått

När vi kom hem från London i söndags var det förmiddag. Barnen var kvar hos sin farmor i Varberg. Eftersom vi fick stiga upp mitt i natten när vi skulle bege oss till flygplatsen i söndags, var vi väldigt trötta när vi kom hem. Och vi sov således gott en stund väl hemma. Men de resterande timmarna som var kvar, innan barnen kom hem, var en olidlig väntan. Jag tittade nog ut genom fönstret hundra gånger innan de äntligen kom hem. Mina charmtroll. Och båda barnen reagerade på ett väldigt positivt och glatt sätt. De blev otroligt glada och uppspelta vilket kändes enormt skönt för mig, eftersom jag var lite osäker på hur framför allt Stella skulle reagera. Jag hade ju faktiskt bara lämnat bort henne som mest en natt i taget innan. Och det vid väldigt få tillfällen.

Under veckan som gått har jag känt lite av den där bekanta "Jag-har-precis-kommit-hem-från-semestern-depp". Jag har ju som bekant känt så förr så jag försökte muntra upp mig själv genom att tänka att det går över. Men det är svårt att ha humöret på topp när vinden biter och termometern står på blott 8 grader, till skillnad från London där vi fick uppleva hela 25 grader i skuggan. Värken slog så klart till med väldig kraft. Och vi pratade om det, jag och min sjukgymnast. Att det inte är så konstigt, för ofta upplever man sig mycket bättre under semestrar. Man får ofta sova ut, slipper utsätta sig för fysiskt jobbiga/problematiska situationer, och man kan slappna av på ett annat sätt när det är varmt. Vardagsstress och press och andra problem lämnar man dessutom oftast hemma.

Leia har i veckan haft avslutning på sin balett. Tråkigt tänker jag, att den redan slutar. Men då har man något att längta efter och se fram emot till hösten! Och igår var det ridning på schemat. Leia red igen för gången hon missade när vi var i London. Vädret var underbart och gruppen red en bra bit ända till kiosken. Där fick de köpa glass och hästarna mumsade gräs.

Och idag har jag äntligen fått träffa min vän Therese. Och med sig hade hon Stellas fina kofta som vi beställt från henne. Helt fantastiskt hur duktig man kan vara på att sticka. Och matcha garn och knappar. Tack söta du, vi är så glada för den finaste koftan i världen!!!

Hur som helst. Detta var väldigt mycket text och lite bilder, så varsågod!

Men vart håller ni hus mina busfrön. Här väntar presenter i stora lass!

Är jag inte fin mamma?

Min karamell uppspelt som få!

Hmmm... jag har nog lärt mig en ny min i veckan.

Under dansavslutningen fick föräldrarna äntligen se på!

Men lillasyster ville hellre delta än sitta och titta.

En liten ballerina.

På Harrods fanns det många att välja mellan.
Och dessa solglasögonen blev det. Grymt nöjd är jag!

Mmmm för glass och gräs.

Äntligen fredag!

Hemstickat ska det va!

Och säg, är jag inte söt?

Min nya favorit!

Puss och Kram och Trevlig Helg!

En gammal nyckel

Jag äger en gammal nyckel
Till ett hus som en gång fanns
Stor, svart och glänsande
Var den en gång mitt allt

Jag äger en gammal nyckel
Alltför tung för att bära
Ligger där mitt framför mig
Och tar väldigt mycket plats

Jag äger en gammal nyckel
Som betungande och föråldrad
Passar ytterst dåligt
Till mitt nya blanka lås

Denna gamla nyckel
Skavd och sliten som den är
Likväl den gör mig påmind
Om livet jag har här



Skriv om en nyckel


Puss och Kram

Borta bra men hemma...

Borta bra men hemma bäst, heter det som bekant. Och det stämmer visserligen. Såklart. Men denna gången var faktiskt borta lika bra som hemma. Eller för tillfället, även bättre. Ja, för denna gången fick det där "borta" mig att hitta hem. På något vis. För genom att vara borta, långt borta, från hela mitt nuvarande liv, från vardagen, från barnen, från träningen, från läkarbesöken, från oron, från värken och från tristessen, fick jag en chans att bryta. Jag fick en paus. Och en god chans att bara vara. Den jag är. Inte mamma. Inte sjukskriven. Inte fixa-middagen-tjejen. Inte tvätt-damen. Och inte heller städtanten.

Utan jag var bara jag. Och det gjorde jag faktiskt väldigt bra. Ja, så bra så att jag hittade hem. Igen.

Portobello Road

Och Lamont Road, som jag bodde på när jag var Au Pair.

Så, låt oss nu gå över från det inre och det djupa samtalet (eller monologen) till det yttre och det flärdfulla, men likväl behövliga. (Och ni som inte är kläd-och sminkintresserade kan sluta läsa här)

Under en hel vecka i London hinner man faktiskt gå i en del affärer. Ja rätt många till och med. (Trots att man sover till 10-11 på förmiddagen och tar en låååång frukost i solen på den stora takterrassen.) Och eftersom jag åkte till London i yllekappa och kängor, men två dagar senare möttes av en tjugofemgradig värme i skuggan, var shoppingen ofrånkomlig. För inte orkar någon gå omkring i kängor och vinterkläder, när solen står som högst på en klarblå himmel, och våren säger, välkommen försommar!

Morgonkaffe på terassen.

Välkommen våren!

Så förutom de sedvanliga så kallade turistprylarna (te, choklad och nallar från Harrods) blev det även nya solglasögon, en ny handväska, tre par skor, leggings, linne, kofta, fyra sjalar, underbart nytt smink och ny parfym, halsband och andra accessoarer och en ny sommargarderob till barnen. Jag fann några härliga vintage-butiker som verkligen imponerade men det enda jag tog mig råd att handla därifrån var ett par skor och en handväska. Från Marshmallow Mountain som också har en e-butik. Dock var dessa ljuvliga. De måste ni få se. Sminket satt som en smäck inför vår lilla barrunda, som satt ännu bättre efter typ två år utan alkohol. (Ja att kombinera alkohol med mina tabletter är inte att rekommendera, men är man på semester så är man och då får man lov att rucka på principerna). Dock tog jag det väldigt lugnt och nöjde mig faktiskt med två drinkar och ett glas rosé. Rosévin sitter för övrigt väldigt bra som lunchdryck till en utsökt sallad i solen på Carnaby street eller Portobello Road.

Precis i min smak!

Kan någon köpa den spegeln till mig?

Ett axplock av vad som såldes i vintagebutikerna.

Mitt badrum vill ha!

På Portobello road.

Middag med finaste resesällskapet.

Eftersom jag befunnit mig i min typ jag-är-så-trött-så-smink-gör-varken-till-eller-från-bubbla i minst två år har jag givetvis missat detta märket. Benefits sortiment studerades dock noga inne på Harrods och jag lyckades även tjata till mig en något tidig inhandlad födelsedagspresent. Tack söta du!

Och förutom den glamourösa shoppingen hann vi även med att besöka Marias jobb, och där bjöds det givetvis på champange och kaffe, gå på Mamma Mia, och strosa runt lite sådär lagom sakta i mina gamla kvarter i Chelsea och South Kensington.

Underbar utsikt från the Gherkin, dock över ett mulet London, och god champagne, Tack Maria.

Det var väl bara hemfärden som var något svettig. Ja men vad annat kan man vänta sig när man har på sig två par byxor, två koftor, en skjorta, tre sjalar och en yllekappa. Inomhus.

Men jag slapp att betala övervikt på väskan i alla fall!

Hej London. Här första dagen, som var lite mulen.

Sightseeing

Finaste syster var med!

Afternoon tea är aldrig fel!

Förväntansfulla sitter vi här och väntar på att Mamma Mia ska börja.

På väg ut.

Only mee.

Puss och Kram