Under veckan som gått

När vi kom hem från London i söndags var det förmiddag. Barnen var kvar hos sin farmor i Varberg. Eftersom vi fick stiga upp mitt i natten när vi skulle bege oss till flygplatsen i söndags, var vi väldigt trötta när vi kom hem. Och vi sov således gott en stund väl hemma. Men de resterande timmarna som var kvar, innan barnen kom hem, var en olidlig väntan. Jag tittade nog ut genom fönstret hundra gånger innan de äntligen kom hem. Mina charmtroll. Och båda barnen reagerade på ett väldigt positivt och glatt sätt. De blev otroligt glada och uppspelta vilket kändes enormt skönt för mig, eftersom jag var lite osäker på hur framför allt Stella skulle reagera. Jag hade ju faktiskt bara lämnat bort henne som mest en natt i taget innan. Och det vid väldigt få tillfällen.

Under veckan som gått har jag känt lite av den där bekanta "Jag-har-precis-kommit-hem-från-semestern-depp". Jag har ju som bekant känt så förr så jag försökte muntra upp mig själv genom att tänka att det går över. Men det är svårt att ha humöret på topp när vinden biter och termometern står på blott 8 grader, till skillnad från London där vi fick uppleva hela 25 grader i skuggan. Värken slog så klart till med väldig kraft. Och vi pratade om det, jag och min sjukgymnast. Att det inte är så konstigt, för ofta upplever man sig mycket bättre under semestrar. Man får ofta sova ut, slipper utsätta sig för fysiskt jobbiga/problematiska situationer, och man kan slappna av på ett annat sätt när det är varmt. Vardagsstress och press och andra problem lämnar man dessutom oftast hemma.

Leia har i veckan haft avslutning på sin balett. Tråkigt tänker jag, att den redan slutar. Men då har man något att längta efter och se fram emot till hösten! Och igår var det ridning på schemat. Leia red igen för gången hon missade när vi var i London. Vädret var underbart och gruppen red en bra bit ända till kiosken. Där fick de köpa glass och hästarna mumsade gräs.

Och idag har jag äntligen fått träffa min vän Therese. Och med sig hade hon Stellas fina kofta som vi beställt från henne. Helt fantastiskt hur duktig man kan vara på att sticka. Och matcha garn och knappar. Tack söta du, vi är så glada för den finaste koftan i världen!!!

Hur som helst. Detta var väldigt mycket text och lite bilder, så varsågod!

Men vart håller ni hus mina busfrön. Här väntar presenter i stora lass!

Är jag inte fin mamma?

Min karamell uppspelt som få!

Hmmm... jag har nog lärt mig en ny min i veckan.

Under dansavslutningen fick föräldrarna äntligen se på!

Men lillasyster ville hellre delta än sitta och titta.

En liten ballerina.

På Harrods fanns det många att välja mellan.
Och dessa solglasögonen blev det. Grymt nöjd är jag!

Mmmm för glass och gräs.

Äntligen fredag!

Hemstickat ska det va!

Och säg, är jag inte söt?

Min nya favorit!

Puss och Kram och Trevlig Helg!