Verkligheten

Idag lagar jag mat efter nytt recept, igen. Och jag tänker att det nog är det bästa med hela denna grejen. Att äta enligt GI alltså. Att man tvingas lära sig så mycket nya recept och testa så mycket nytt. Jag befinner mig just nu långt ifrån falukorvens och fiskpinnarnas förlorade land. Och det är jag både stolt och tacksam för! Idag blev det ungsbakad lax med parmesanost och en lätt bönsallad (svarta bönor på bruk, en avokado, purjolök och salt och svartpeppar) med en god dressing till (gjord på olivolja, färsk pressad citron och rödvinsvinäger). Till sen lunch alltså. Och kvällsmaten blev en omelett gjord på rökt skinka och purjolök med körsbärstomater till. Visst låter det gott?

Annars så är det en rätt så ledsam dag idag, tycker jag. Jag gråter till det mesta. Melankolisk musik på radion, tungsinta tankar och vemodiga telefonsamtal. Det är som att sorgerna runt omkring mig strider och slåss om min uppmärksamhet och jag har svårt att värja mig. Jag var tvungen att lämna den numera rätt obesökta tv-soffan och uppdrag granskning på tv. Hjärtat värkte och huvudet bultade och jag klarade inte av att höra och se mer om hur två små barn plötsligt och helt obefogat rycks upp från sina trygga fosterföräldrar. För att kastas ut i otrygghetens elaka klor med opålitliga människor. Och detta beslutas av vuxna män och kvinnor som ska veta och handla efter barnens bästa. Mitt hjärta blöder och jag blir så arg. Hur kan de leva med sig själva? Hur kan de somna gott om kvällarna? är frågor jag ställer mig.

Nej. Detta funkar inte. Det hör ni ju. Jag får nog återgå till Jonas Gardells bok om Jesus och försöka tänka på annat.

För ibland blir verkligheten lite för mycket.
Den verklighet som uppvisar sanningar man önskade inte fanns.

Dags att fixa lunch. Vid 14.30.

Mums!

Kvällsmat med Jonas Gardell och Jesus.

Puss och Kram