Besök hos barnkirurgen och massor av pärlor

Igår var det dags för min stjärna att besöka Dr överläkare igen. Ett vanligt återbesök på barnkirurgen på Drottning Silvias barnsjukhus alltså. Stella har fått någon förkylning och även hosta så hon var inte riktigt på humör. Jag och Dr pratade först som vanligt om hur det går för oss. Och det går ju bra. Som vanligt. Liksom. Lavemang varje dag. Tarmsköljningar lite då och då. Lite hegastift. (=töjning av tarmen) Emellanåt. Och hon äter. Och växer. Sedan ville han titta på magen. Stella fick då lägga sig ner på britsen. Men det tyckte inte min stjärna om alls. Och när Dr överläkare sedan började dra ner hennes snygga hundbyxor (ja det är små hundar på byxorna) började Stella bli riktigt irriterad. Jag menar, vad sysslar den där gubben med egentligen? Vem tror han att han är? Nej hör ni. Det gick inte för sig. Stella drog uppåt och skrek sitt argaste skrik. Och läkaren ursäktade sig lite och drog neråt. Och jag var sysselsatt med att få Stella att överhuvudtaget ligga ner på britsen.

Läkaren gav sig inte. Och inte Stella heller. Hon slog bort hans hand och skrek NEJ! Vilket resulterade i att han endast snabbtittade lite på magen. Nej den såg inte uppblåst ut. Och sedan konstaterade han att vi tar den andra undersökningen vid ett annat tillfälle. När fröken är mindre arg. Han ville inte traumatisera henne i onödan. (Det vi slapp undan var alltså att han kände på henne i tarmen och då även med olika hegastift för att se hur stor öppningen inne i tarmen där de sytt fast tarmen när de opererade henne, hur stor den var). Och är inte det himlas bussigt av vår bästaste läkare? Jo minsann. Det tycker jag. (Och som liten parentes kan jag förtydliga för er att det inte gör någon skillnad för oss om han kollar tarmen nu eller i maj. vi gör precis samma behandlingar på henne i vilket fall.)

Så planen är som sådan. Återbesök i början av maj. Och beroende på hur allt verkar så blir det antagligen en ny vidgning av tarmen innan sommaren. En sådan som vi gjorde i november förra året som ni kanske minns? Usch. Tänker jag. Vill inte. Inte sövas igen. Min tappra stjärna. Nej och usch och fy!

Hur som helst. Det är för hennes bästa. Tåls att upprepas.

Båda tjejerna är hemma och sjuka. Så det blir mycket pärlande. Här hemma. Vi gör hus. Hundar. Stjärnor. Och pappan har gett sig på självaste Dracula. Det blir även en hel del filmtittande. Och fika. Medicin. Och stundtals även lite gråt och gnäll. Men som tur är har vi världens bästa farmor som kommer och hjälper oss emellanåt. Muntrar upp de små. Och mig med!

Puss och Kram