I fred

Barnen sitter och målar med vattenfärger. Och akvarellfärger. Med mammas dyraste akvarellpapper. Och penslar. Ja ska de prylarna användas nu för tiden är det vid dessa tillfällena. Då barnen vill skapa. Det var kanske inte tanken när jag inhandlade målargrejer för hundratals kronor. Att en ettåring och en fyraåring skulle botanisera fritt med det.

Tvns ljud med reprisen från Robinson slåss om ljudrummet och uppmärksamheten med köksradions musik. Och min frustration över hur stökigt och smutsigt det är här hemma tampas med min kunskap och insikt över att om jag städar och grejar nu kommer jag få stor sota för det. Strax efteråt. Men att släppa allt och bara låtsas som inget alls är väldigt svårt. Tycker jag. Det går liksom inte att förbise att diskmaskinen är full. Disk på hela diskbänken. Dammråttor i hörnen. Grus i hela hallen. Och en överfull tvättkorg. Nej. Fast å andra sidan har jag sedan fyra dagar framåt haft ett fasligt besvär med nervsmärta. Det har i stort sett vart ett konstant tryck över nacken och huvudet. Och det är som en eld härjar i nacken. Det bränner så fasligt. Och inga värktabletter alls hjälper mot detta. Inte ens TENS-apparaten. Nej det enda som tycks hjälpa är att ligga helt stilla på nackkudden i sängen. Och då kan det eventuellt lätta lite. För att komma tillbaka direkt när jag sätter mig upp igen. Och all sorts syssla inklusive att sitta eller stå förvärrar det.

Alltså får skiten vara. Ifred. Och det lilla jag har över ägnar jag åt mina barn. Och åt akvarellfärger. Och penslar. Och papper.

Denna gången blev vi bönhörda. Febern var borta redan lördag morgon och har inte kommit tillbaka sedan dess. Kanske lämnar sjukan oss i fred. För denna gången. Och i morgon ska vi på återbesök till barnkirurgen på Drottning Silvia. Till Dr Överläkare. Får se vad han har att säga. Tror inte det är något speciellt vi inte vet om. Men jag är glad att Stella följs upp.

Tack för era söta kommentarer. Ni är för goa!!!

Puss och Kram