"Att leva ett liv- inte vinna ett krig"

Kan någon ta bort demonerna som bor i min nacke. De har full fest där inne. Bankar och härjar. Eldar på medan jag lider. Hallå försvinn! Ni har gjort nog nu. Det är min tid nu. Tid för vila. Jag vill vara fri.

Idag är en dag full av värk, plåga och smärta. Hur fint det än är ute kan jag inte riktigt njuta. Hur mycket solen än skiner på mig kan jag inte riktigt känna värmen. Och hur söta och alldeles ljuvliga barn jag än har går det inte att le. Inte idag. Idag är värken alldeles för påtaglig. Det känns som att någon stryker med ett strykjärn i hela nacken. Och huvudet. Om det ändå hade vart ren och skär huvudvärk. Då hade tabletterna hjälpt. Men inte mot denna plåga. Jag känner mig maktlös inför svedan. Jag känner mig totalt handfallen och hjälplös.

Det enda som hjälper att kapitulera. Att ge efter för värken och tillämpa acceptans. För det använder jag Anna Kåvers bok "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Läs den. Du behöver varken vara tokig, lida av konstant värk eller läsa till psykoterapeut för att ha behållning av boken. Nej det är sant. Alla kan absolut få ut något av denna fantastiska bok. Och det är verkligen nu det är dags för de nötta slagorden "Inget ont som inte har något gott med sig...".

Och det stämmer. Min bilolycka driver mig att söka efter andra utvägar. Andra än de enklaste. Eller mest självklara. Som att acceptera att min värk är här. Här och nu. Idag. Och genom att med alla sinnen uppfatta stunden exakt som den är nu, utan att värdera eller döma, är enligt Kåver ett första steg till förändring. Kortfattat innebär det alltså att stanna upp men samtidigt gå framåt i en given stund. För att referera till mig själv innebär det med få ord att jag får sluta föra krig mot tillvaron, det vill säga själva smärtan. Låta den komma, se den, känna den, och sedan låta den gå. För inget vara för evigt. Inte ens smärtan. Men det är svårt att komma ihåg ibland.

Väldigt svårt!

Puss Och kram

Bjuder på några bilder från idag

boktips

dagens bukett

Pippi i sockerdrickaträdet

Stella lyder snällt sin syster och hoppar vaggan