Jag fullkomligt hatar idag.
Jag totalt hatar att utsätta mitt barn för smärta.
Och jag fullständigt hatar att säga "men mamma måste..."
Jag avskyr att se henne gråta. Och jag mår så dåligt av att se paniken i hennes blick. Hur tårarna rinner längs kinderna så det blir blött på handduken. Hur svetten pärlas på kinderna. Hur hela kroppen spänns.
Jag hatar idag. Och jag hatar i kväll.
Och jag kommer avsky varje kväll framöver jag måste behandla Stella med hegastift.
Det är så jävla orättvist!
Och det är min verklighet!
Vad är din?
4 kommentarer:
Åh, stackars dig och stackars Stella!! Önskar ni slapp allt detta!! kraaaam
Min verklighet är den att jag är alldeles för otacksam och närvarande i allt det underbara som händer mitt bland allt det småskräpiga.
Jag får ont i en del av mitt hjärta när jag läser om din verklighet, Carro. Som tur är finns det många andra stunder då kärleken lyser starkt.
Tusen kramar till dig!
Känner så väl igen det du skriver. Jag är så tacksam att vi inte behöver behandla vår lille skrutt när jag läser vad du skriver.
Åh, så fruktansvärt. Jag lider med dig, inget är svårare än att se sitt barn lida. Jag tänker på er.
Kramar!
Skicka en kommentar