Och sedan, när barnen är nöjda efter en cirka halvtimmes bakande brukar man sitta där själv ytterligare två timmar till tills degen äntligen tagit slut.
Men, så blev det faktiskt inte alls i år. Trots att det bara var jag o barnen som bakade så hjälptes vi faktiskt åt in i det sista. Och Leia klarade för första året av att själv både kavla ut degen och fiska upp sina kakor till bakplåten. Utan att de gick sönder alltså. Och när jag efter cirka 2 timmars bakande jämrade mig lite och sa att jag hade ont i ryggen och så vidare sa Leia tröstande "Men mamma, lite till orkar vi, nu är det ju inte mycket deg kvar...".
Det är en riktig kämpe det.
Och oj så gott det blev. Nygräddade pepparkakor med egengjord deg!
Två nyklippta pepparkaksbakande tjejer!
Koncentrerad liten vars frisör
faktiskt lyckades fixa till håret över förväntan!
faktiskt lyckades fixa till håret över förväntan!
Pepparkaksproffset!
Puss och Kram
4 kommentarer:
Vad söta tjejerna är i nästan likadana frisyrer!
Jag har aldrig orkat göra egen pepparkaksdeg. Den i affären är god och prisvärd. Är imponerad av din glöd.
Till nästa pepparkaksbak sparar du halva degen i kylen så kan du hyvla och grädda när det passar. :)
Kram
Åh, jag har nästan en exakt likadan bild på mig när jag bakar pepparkakor som liten som den andra bilden! Jag hade dessutom samma frisyr, hårfärg och kinder. Vad roligt :)
Vad gulliga de är dina döttrar! :)
Vilka duktiga och finfina barn..man riktigt ser den djupa koncentrationen. och jag skäms att jag bara inte orkat :) pepparkaksdegen ligger och väntar i kylskåpet..*
och vad mysigt det låter med torp. min man är från småland, så jag har varit där en hel del..mycket vackra skogar där...
kramar om, Lycke
Skicka en kommentar