fredag 7 september 2012

Statistik och vardagslunk

Trots att jag väldigt sällan uppdaterar bloggen numera har jag ändå cirka tjugofem besökare per dag. I snitt. hjälp! Det är rätt mycket för en inaktiv blogg tycker jag! Och många som besöker min blogg har sökt något på google och får helt enkelt upp min blogg som träff. Det verkar som att många undrar hur de ska få sina små hjärtegryn att sova. För just denna sida är det mest lästa inlägget i hela bloggen. Genom tiderna. Närmare bestämt är det läst 694 gånger och då framför allt av folk som sökt sömntips på google. Som nummer två kommer denna sida. Som handlar om positivt Borreliaprov. Och inlägget som fått plats nummer tre är detta, Ebbes förlossning! På plats nummer fem kommer mitt sorgliga inlägg om Ridolyckan! 

Det var dagens statistik det! Lite intressant tycker jag. och nog om det!

Så, vart har familjen sweetie tagit vägen då?

Jo då, vi är kvar. I samma stad, i samma kvarter och på samma gata. Det enda som förändrats är väl att mycket av tiden går åt att bära omkring på min lille gosse. Ebbe lillen vill nämligen helst bli buren. Annars skriker han. Och så har det ju hållit på. Visst, det finns stunder då även han nöjer sig med att sitta i sin stol men oftast är det förknippat till morgonen (=utvilad) eller precis när han ätit.

Annars tillbringar vi dagarna med att fixa och dona här hemma. Ni vet, vardagslunket. Att ta hand om hem och familj. Skicka iväg barn till skolan och förskolan. Handla och städa och sådär. Vi går även till öppna förskolan. Och vi åker på simning, dans och söndagsskola. Och inte minst är jag deltagare i min skrivkurs! Det är superkul och jag har lämnat in två olika uppgifter hittills!


Boktips. Köp!

Havet. Lugnet. Och promenaden till öppna förskolan!



Ska det vara såhär nu mamma? 

Nu hoppas jag att jag ska hinna blogga lite oftare än vad sommaren tillät. Och att jag ska hinna och orka publicera de där härliga sommarfotona jag lovade! De måste ses!

Ha en fin helg!

Puss och Kram






















2 kommentarer:

  1. Stackars liten, vet du hur det gick för tjejen senare?

    Gör ont att läsa om när barn skadar sig :-(

    SvaraRadera
  2. käraste du. det låter ganska tungt det där, känner verkligen med dig och önskar jag kunde hjälpa..vet ju det där med sömnbristen pga de små och dt var för eländigt. som tur är har den saken gått till sig för oss, och jag hoppas det gör det snart för er med. det enda jag kan säga..som tröst, att det brukar ju gå till sig med tiden allt det där, men himla jobbigt med det allergiska. hoppas verklien också att du säger ifrån och ber om hjälp från släkt och vänner om det blir för tungt. jag kunde vara dålig på det vet jag. väldigt fint att höra från dig i allafall. och visst önskar man att man kunde ägna mer tid åt blog, åt skrivande..så livgivande..mmm..

    många kramar om, Lycke

    SvaraRadera

Vad roligt att just du lämnar ett avtryck, och glöm inte signera det! kram! <3