Pepparkaksbak

Det är med blandade känslor jag drar igång med årets pepparkaksbak. Givetvis är det jätte-mysigt och roligt att göra detta ihop med barnen. Fast samtidigt vet jag hur mycket energi och möda det går åt. Mjöl överallt, deg och kakor som går sönder när de ska fiskas upp från bord till plåt, och otåliga barn som vill ha hjälp med att kavla ut degen, som aldrig verkar ta slut.

Och sedan, när barnen är nöjda efter en cirka halvtimmes bakande brukar man sitta där själv ytterligare två timmar till tills degen äntligen tagit slut.

Men, så blev det faktiskt inte alls i år. Trots att det bara var jag o barnen som bakade så hjälptes vi faktiskt åt in i det sista. Och Leia klarade för första året av att själv både kavla ut degen och fiska upp sina kakor till bakplåten. Utan att de gick sönder alltså. Och när jag efter cirka 2 timmars bakande jämrade mig lite och sa att jag hade ont i ryggen och så vidare sa Leia tröstande "Men mamma, lite till orkar vi, nu är det ju inte mycket deg kvar...".

Det är en riktig kämpe det.

Och oj så gott det blev. Nygräddade pepparkakor med egengjord deg!

Två nyklippta pepparkaksbakande tjejer!

Koncentrerad liten vars frisör
faktiskt lyckades fixa till håret över förväntan!

Pepparkaksproffset!

Puss och Kram